Erik Lundin - Zebrapojken
Mitt första blogginlägg ever blir härmed dedikerat till Erik Lundin och hans album Zebrapojken. Det var i alla fall denna skivan jag lyssnade på när det slog mig att jag saknar musikbloggar och ville börja skriva en själv. Jag kände ett behov av att få ut mina tankar kring den musik jag lyssnar på och som är så förankrat i mig som person och minnen, kärleken till musiken - även om ingen förmodligen bryr sig vad jag tycker ;) Men ja, just nu har jag en dille på Erik Lundin. Vilket jag förvisso haft ett tag, men när hans debutalbum “Zebrapojken” kom tidigare i år, så var det bara som att något föll på plats. Jag hade saknat denna musik utan att veta om det.
Jag lyssnade även på Erik Lundins sommarprat i P1 där han på ett sakligt och ärligt sätt berättar om sin uppväxt. Även om han känner sig hemma, antingen i Sverige eller Gambia, så ser han inte ut som hemma. Och hur det har kommit att påverka honom som person och artist är väldigt tydligt i hans texter. Hur orättvisa har genomsyrat hans liv på ett eller annat sätt.
Zebrapojken är musikmagi, lyrik i musik, han är poet? Modern poet. För de orden han hittar, hittar inte alla låtskrivare. Jag hoppas han skriver en bok någon dag (som han rappar om). Han har ett sätt att hitta rim och djup i de ‘enklaste’ orden, och en förmåga att de enklaste orden/uttrycken blir glasklara med ny tyngd. Han behöver inga svåra formuleringar för att få ut sin poäng. Fantastiskt.
Det jag även tycker är fascinerande med Erik Lundin är att han sticker ut i svensk hiphop. Eller vad vet jag nu för tiden, men jag tycker den svenska hiphopen mest är som hiphop är: skryt, fest, ligga. Typ. Vilket kan va nice med, men vill du ha någon som kommer med ett budskap, bra jävla låtar, sköna beats då har du det rakt framför dig här.
Började ranka favvolåtarna men lönlöst för alla är svinbra på sitt sätt. Istället citerar jag några av de bästa raderna. Låt: Fjärilar i magen Högljudda röster hemma, fann min tröst i pennan Jag var en tänkare, men så blyg att människor trodde att jag hade glömt rösten hemma (...) Chansen, lärde mig ta den, lärde mig hålla upp garden För inte bara kärlek ger dig fjärilar i magen Låt: Nu dom frågar Har blivit vän med kontot - nu blir jag gratulerad nu blir jag överöst med rader folk vill tatuera nu kan jag fakturera, så jag har rätt att fira och jag har rader på museum för mitt sätt att skriva jag hörs på radion hemma, för jag har radiostämma
(...)Fortsatt att höja min nivå, ända sen mina följare var få - nu räknas mina följare i K Brukar jaga degen, nu finns Erik mitt i smeten - och hälsosamma gäris vill ha Erik i dieten Och även om det regnar in på kontot, även om gräset är så grönt att det känns konstgjort Min bästa vän och värsta fiende, mitt minne - det därför mina demoner lever trångbott
