Tjugo i tio en mörk novembistag (..tisdag i November..)
Varför ska det vara så himla besvärligt att vara vuxen, samtidigt som man är ett barn, samtidigt som man är en vuxen samtidigt som man är ett barn.... Att vara tjugo år och bestämma sig att bo hemma minst ett år till gör en ju galen. Ena sekunden är man mamsen och papsens lilla bebis som inte kan ta egna beslut och nästa sekund så förväntas det att man ska vara en fullfjädrad mogen och duktig vuxen. Herregud vilket kaos det blir i min hjärna ibland när jag ska försöka bestämma mig för hur jag egentligen ska bära mig åt. Hoppas att jag en dag vaknar upp med en aha-upplevesle som leder mig ur denna själanöd! Just nu ser det mörkt ut.
Förutom denna vånda så råkar det även vara så att min beslutsångest just för tillfället är brutal. Vad ska man göra med livet? Plugga? Jobba? Resa? Plugga, jobba och resa på samma gång? Det är svårt att veta vad man ska satsa på när man inte har ett tydligt spår att gå efter, när man liksom inte ser "a beam of light" som lyser upp ens väg. Just nu har jag dock bestämt mig att börja kolla upp yrken och utbildningar som jag tycker verkar jävligt kul. Det ska bli spännande att se vad jag lyckas komma fram till inom några veckor. Jag får ta och sammanställa en lista helt enkelt och sedan göra det som står som numero ono.
Nä, nu ska jag sluta skriva om bara förbaskat irriterande saker och istället dricka ett glas vatten, borsta mina tänder och lägga mig för att sova. GOD NATT MINA VÄNNER!