vintern nÀr man var liten. mamma och jag borde högst upp i ett lÀgenhetshus med landshövdingestuk. frÄn det lilla smutsiga köksfönstret överbelamrat med vÀxter pÄ fönsterbrÀdet kunde man kika ner pÄ den pittoreska gÄrden, snötÀckt med en röd liten lekstuga och en uppsatt och pyntad julgran. pÄ den tiden kom mormor förbi ibland och jag minns sÀrskilt ett tillfÀlle nÀr hon hade varit pÄ stan och hade en mÀngd stora kassar med sig hem till oss. hon tog fram en tidning till mig, troligtvis med prinsess-tema, och ett par röda byxor av bomull. trollhasseln som stÄr i hörnet av köket, alldeles intill den diagonala vÀggen, var sÀkert lÀtt pyntad och mamma och jag fick gÄ upp i mörkret pÄ vinden för att hÀmta ner granen av plast. jag pyntade den nog inte sÄ fint. glittret tycktes alltid för kort. jag kan dock inte minnas att mamma skulle ha hjÀlpt till och pyntat den. jag minns det som att hon var för trött för sÄnt, att hon inte hade nÄn ork till det mesta. det rÀckte med att ha anstrÀngt sig för att ens plocka ned den frÄn vinden. men det kanske inte alls var sÄ hÀr det var, jag kanske förvrÀnger allt.