Hur förnedring sitter kvar är en gåta, men det tog tio jävla år att förlåta. Röda ögon lyser upp min värld, nya skott på mitt äppelträd. Jag ska spotta ut klumpen ur halsen, vakna i drömmen på natten, tänka bort tanken ur skallen. Alltid längta, aldrig känna. Avundsjuka, snälla sluta plåga mig. Avundsjuka, snälla sluta plåga mig. På botten av ett isberg är vi. Med öken och hav fyller du varje grop som jag har, men en grop har jag kvar med den sjuka avundsjukan jag har. Du kan lämna mig kvar, du kan lämna mig för någon bättre. Kanske kan jag spotta ut klumpen ur halsen, vakna ur drömmen på natten, tänka bort tanken i skallen. Alltid längta, aldrig känna. Avundsjuka, snälla sluta plåga mig. Avundsjuka, snälla sluta plåga mig. Vinnarna är fuskare, domarna är mutade, tankarna är tiltade. Pulsen, den blir vildare. Regnet det lossnade, drömmarna är krossade, perspektiven är tappade, käftarna går snabbare. Jag säger "Gå din väg härifrån, lagt kort ligger, åren går. Tålamod; en last. Glöm det här så fort du kan"

















