Björn Hansell

[bjornhansell]

Had a great Sunday at the JDRF walk. Love hanging out with the Steady crew and the rest of the t1d-community! (at Great Meadow Park at Fort Mason) https://www.instagram.com/p/B35p6SlJDfSPCnzM2Cyt2xdTedSN7mY_5NHgTU0/?igshid=1hetge475mfeu

[bjornhansell]

Almedalsmåndag

Jag är på Almedalsveckan som representant för Sveriges Yngre Läkares Förening och dagens allt överskuggande tema har varit digital vård. Nyfiken på att veta mer? Läs min dagbok.

Klockan åtta var jag, Tora och Laura på plats hos Dagens Medicin och lyssnade på Göran Stjernstedt som pratade om sin kommande utredning där digital vård kommer att vara en del. Själv gillar jag digitaliseringen och vill gärna att den skall gå snabbare, men samtidigt har jag svårt att inte bli provocerad när jag ser reklam som t ex “Har du hosta? Ring Kry!”. Jag antar att det beror på att jag själv känner att min tid (=sjukvårdens resurser) inte räcker till för att ta bra hand om mina svårt sjuka patienter på sjukhuset. Görans slutsats var kort och gott ”Videomöten med läkare är bara början på digitaliseringen och om några år kommer vi att ha glömt kontroverserna om nätläkarbolagen”. Hoppas och tror att han har rätt!

Vi hörde också Magnus Liungman prata om hur Doctrin skall hjälpa befintliga vårdgivare att ”digitalisera patientens resa” (och framför allt deras sjukhistoria). Ett peppande exempel på att det går att driva digitalisering genom samverkan med existerande aktörer!

Efter seminariet hade jag ett ganska långt samtal med Nasim Farrokhnia som är utvecklings- och forskningschef på Kry. Jag och Jonas gjorde ett studiebesök hos henne här om veckan och vi pratade framför allt om hur läkarförbundet kan bli bättre på att representera de läkare som jobbar med digital utveckling eller ger digital vård. Jag tror att det är viktigt att vi förstår hur det är att jobba där, det är trots allt en vårdgivare som växt sig ganska stor (i dagsläget omkring 240 läkare!).

Före lunch var jag hos läkemedelsföretaget Novo Nordisk där endokrinologen David Nathanson berättade om arbetet med det Nationella diabetesregistret och arbetet med att ta fram nationella riktlinjer och vårdprogram kring diabetes. Sedan vidtog en diskussion om något som kallas ”Nationell kunskapsstyrning”, och som innebär att SKL och myndigheter försöker skapa bättre samarbeten kring kunskaps- och beslutsstöd för oss som jobbar i vården. Frågan är aktuell eftersom arbetet just nu omorganiseras och det finns farhågor att det kommer att slå sönder den organisation som finns och som är bra (till exempel de regionala läkemedelskomittéerna). Slutsatsen från panelen var att det är svårt att utforma riktlinjer eftersom mycket vi gör inte har någon riktig vetenskaplig evidens men att arbetet behöver gå vidare med att tillgängliggöra den kunskap som finns och sammanställa den erfarenhet som vi idag agerar utifrån (beprövad erfarenhet).

Under eftermiddagen spenderade jag en bra stund med en gammal vän som jobbar hos en digital vårdgivare och försökte förstå mer om hur det är och vad han egentligen gör på jobbet. Spännande! Jag lyssnade också på en paneldebatt hos SKL där Jonas Ålebring krigade mot så kallad ”task-shifting” som innebär att AT-läkare i Östergötland får ersätta sjuksköterskor under sommarmånaderna. Ofräscht.

Nu återstår bara att samla tankarna och ladda för SYLFs årliga Almedalsmingel i AT-villan vid sjukhuset här i Visby. Vi ses väl där?

[bjornhansell]

Igår kväll bjöd jag in tre av mina bästa vänner för att käka middag och snacka om vår vänskap. För att underlätta det hela använde vi samtalsguiden ”Det börjar med mig” från föreningen Make Equal. Det som inspirerade oss var att vi vill bidra till en varaktig och genomgripande förändring av de normer som utgör grogrunden för de sexuella övergrepp som rapporterats i kampanjen #metoo. Jag kan erkänna att även om jag tidigare varit med i liknande gruppdiskussioner så var jag var lite nervös för att det skulle bli krystat, men det blev det inte alls! För att hjälpa andra män att komma över tröskeln att ordna en äkta #killmiddag så postar vi den här lilla videon som visar hur trevligt vi hade och dessutom delar vi nedan ett litet utdrag av våra diskussioner. (Mina vänner har förstås lämnat samtycke till att jag sprider detta).

Påstående: Tjejer är bättre på att lyssna än killar. D: Jag säger ja! Jag är skitdålig på att lyssna. V: Det tycker jag är mycket beroende på person! R: Alltså, generellt så tycker jag att killar är bättre på att lyssna om det gäller något konkret. Men om vi ska prata om emotionellt, att få tröst eller bekräftelse, då är tjejer bättre. Killar är bättre på att lösa problem. Men det finns undantag när det gäller både tjejer och killar. V: Det ligger mycket i det, killar är ofta mer lösningsfokuserade. D: Jag har fått höra många gånger att jag kommer med lösningsförslag när en tjej egentligen bara vill att jag ska lyssna. Jag har svårt att lyssna utan att börja spåna lösningar. Du då T? T: Jag pratar nog inte med så många tjejer tror jag …. D: Jag tycker att du är bra på att lyssna! T: Jag tror inte att jag fattar frågan … Hur är det att vara vän med killar, och är ni avundsjuka på något i kvinnors relationer? V: Nä fy fan, dom verkar ha mycket jobbigare relationer. R: Nä, det finns jävligt mycket mental mobbing mellan tjejer upplever jag, det har jag hört från mina tjejkompisar V: Ja, det kan jag höra i fikakön till och med … R: Fast på vissa sätt är det nog mer avslappnat. D: Jag känner många som verkar investera mer i sina relationer. Dom anstränger sig för att träffas regelbundet och sen, när dom behöver nån, då är det mycket mer nära till hands att höra av sig. T: Det kan jag hålla me dom. D: Ja för om jag mår dåligt till exempel, då har jag nog rätt ofta dragit mig undan ett tag och då kan det ta emot lite att ringa till nån av er för att snacka. T: Ja, min tjej till exempel, hon håller alltid kontakten med en massa kompisar. Dom ringer varandra till påsken typ och frågar hur dom mår. Varför det, tänker jag, och då är jag precis som farsan som är rätt ensam och förlitar sig på att mamma planerar att dom ska umgås med andra. Det är ofta morsorna som håller kontakten. V: Fast min farsa har massor av vänner som han håller kontakten med. T: Ja, det är förstås lite olika. R: Jag har flera vänner som jag känt i 20 år och ibland har vi kanske inte hörts på flera år, men när vi väl träffas så är det som att ingen tid har gått. Påstående: Det finns undersökningar som visar att män blir mer ensamma desto äldre de blir. R: Ja det stämmer nog. V: Ja som ung är man ute på krogen, spelar i band, har intressen och träffar polare hela tiden. Sen får man barn och tappar kanske kontakten och vem ska man ringa då? T: Ja men tjejer är bättre på det där. Dom hör av sig regelbundet och det är aldrig jag som tar initiativet. Jag har några nära vänner och dom träffar jag ofta, men andra glider jag ifrån. Tjejer har kanske ett större kontaktnät även om det inte alltid är så nära vänner. V: Jag kan se det med mig och min tjej. Hon har en massa vänner som hon träffar nån vardagkväll bara för att ta en öl eller snacka lite och jag fattar inte ens vilka alla är. T: Nä, det stämmer inte! Jag tycker att du alltid har en massa såna vänner! V: Haha, jaa, i och för sig … Det är väl jobbarkompisar kanske. —- Samtalet fortsatte hela kvällen. Vi diskuterade hur svårt det kan vara att identifiera sig med den gällande mansnormen och att förhålla sig till den kollektiva metoo-skulden, vårt förhållande till andra män som förebilder och hur det går att vara mer ärlig med sina känslor. Och så käkade vi god mat förstås (fusion mellan tacos och mellanöstern!). Hoppas att någon där ute kan känna sig inspirerad att slå till på en #killmiddag!

[bjornhansell]

View (på/i Centre Pompidou)

[bjornhansell]

Styrelsem för #SYLF börjar mötet med ett skratt! Idag ska vi bland annat diskutera hur vi kan trycka på för fler AT-platser och titta på de första bilderna i vår nya bildbank med vardagssituationer i sjukvården (på/i SYLF)

[bjornhansell]

View this post on Instagram

Varm höstnatt under bar himmel med skogens kantareller och mammas potatis (på/i Sjön Rinnen)

[bjornhansell]

“Våga fråga: Vad är viktigt för dig? Ta dig tid att lyssna, känna och förstå patienten framför dig!”

Det rådet fick jag av Margareta Haag ikväll på ett seminarium om hur sjukvården kan bli bättre anpassad till invånarnas behov. Margareta är ordförande för Nätverket mot cancer och jag representerade SYLF och Experio Lab. Tankesmedjan Forum for health policy stod som arrangör.

[bjornhansell]

Semesterns sista dimma över Rinnen. Om 34 minuter flyttar fokus från det som är viktigt för mig och lite mer till det som är viktigt för andra. Jag är beredd! (på/i Östra Takene, Värmlands Län, Sweden)

[bjornhansell]

Sinead O´Connor

Låg i sängen och läste nu på morgonen. Som vanligt ramlade jag in på sociala medier och fastnade för en video som Sinead O´Connor postat på sin facebookprofil här om dagen.

Jag minns fortfarande omslaget på mammas exemplar av LPn "I do not want what I haven´t got. Den hade en matt finish som kändes sträv under fingrarna och megahiten "Nothing compares to you" drabbade mig.

Så jag sökte upp filmen. Sinead sitter i ett hotellrum någonstans i New Jersey och pratar direkt till sin webbkamera. Hon är mitt i en kris och gråter och pratar oavbrutet men mellan utbrotten berättar hon klarsynt om sin erfarenhet av att vara en av miljoner människor med psykisk sjukdom. Inte minst om hur sjukdomen har påverkat viktiga relationer i hennes liv och därmed kastar sin skugga över henne även när hon är frisk.

“I´ve gave so much love in my life and I just can´t understand how a person can be left alone. I want everyone to understand what it´s like and that´s why I´m making this video. Mental illness, you know, it´s a bit like drugs. It does not give a shit who you are. And equally, you know, what´s worse is the stigma doesn´t give a shit who you are. Suddenly all the people who should be loving you and taking care of you are treating you like shit. And then, when your angy or you´re hurt, it´s like a which hunt. Thery´re pointing at you going: See see, this is why we don´t ... // That´s what happens when people think, mistakedly or otherwise, that you have a mental illness. They use it as something to invalidate every fucking thing you think, do, say and feel. // I´m doing my fucking best in the world just like everybody else. I know I have a good heart even if I´ve been an asshole a lot of the fucking time you know”.

Jag gillar det här framförandet av låten “this is a rebel song”, men kanske framför allt att hon gjort den i formen av en smäktande kärleksballad. Det är ganska genialiskt i all sin enkelhet. För vad är mer kärleksfullt än att ge återkoppling till den som behandlar en illa?

Även i videon från hennes facebooksida ger hon oss återkoppling. Hon pratar om vad som håller henne vid liv och om vad hon behöver.

"I´m now sitting in a travel lodge in New Jersey. I´m fighting a kidney stone, I´m all by myself, and theres absolutely no ... in my life, except my doctor, my psychiatrist, hah. The sweetest man on earth who sais I´m his hero. And that´s about the only fucking thing keeping me alive at the moment, the fact that I´m his here. And thats kind of pathetic ... // The people with mental illness are the most voulnerable people on earth. We cant take are of our fucking selves you idiots. You know what I mean, you gotta take care of us?” // Everyday I´ve spent, for two fucking years, that my entire life is revovling around just not dying and that´s not living ...”

Avslutningsvis har hon en uppmaning till oss:

“Go visit the people at your local psychiatric hospital ´cause they´re just like me. I´m one of millions sitting by themselves being treated like shit because we´re not dying of cancer. Instead we´re dying of something emotional. // Be good and be tender to them. Love them and don´t let them end up like me.”

Om du vill öka din förståelse för hur det är att vara mitt i ett psykiskt sammanbrott så kan jag rekommendera att se videon på hennes facebookprofil. Den är väldigt intensiv och rymmer många snabbt skiftande känslor. Har du inte mött det tidigare så tycker jag att du skall ta dig gott om tid så att du hinner reflektera i lugn och ro. När du är klar vill jag be dig - glöm inte att kolla in några av de briljanta musikvideos och intervjuer som hon gjort när hon är frisk. Till exempel den här:

Fakta om psykisk ohälsa:

Personer med psykisk sjukdom finns överallt bland oss och nästan alla av oss kommer att drabbas någon gång under livet. Enligt folkhälsomyndigheten rapporterar 16% av oss nedsatt psykiskt välbefinnande och den siffran har ökat på senare år. Det är vanligare bland kvinnor (19%) än bland män (13%) och vanligare bland unga (23%) än bland de äldre (9%).

[bjornhansell]

Late night grill dinner at Bergöa in lake Rinnen. #findyourfrontier (på/i Sjön Rinnen)

[bjornhansell]

Så stolt över designutmärkelsen S till @experiolab från @svenskform !!! (på/i Berns)

[bjornhansell]

Middag efter utdelning av vårdförbundetpriset. Så bra pristagare, grattis till er!!! https://www.facebook.com/vardforbundet/videos/10157759963220338/ (på/i Wallmans Salonger Stockholm)

[bjornhansell]

Arvika är 2:a i AT-rankningen

Gårdagen blev intensiv! I rollen som ledamot i styrelsen för SYLF tog jag emot både SVT och Sveriges Radio i solen på på min veranda för intervjuer om vår AT-rankning. Det kändes förstås extra kul med tanke på att min egen arbetsplats, Sjukhuset i Arvika, ligger 2:a på rankningen i år!

När jag själv slutade min AT så var situationen inte lika munter. Då låg Sjukhuset sist av alla sjukhus på plats 67 och vi var 18 AT-läkare som organiserade oss i SYLF och skrev en gemensam kravlista till sjukhusledningen. Jag letade precis fram en kopia på brevet, och ett av kraven var att det inte skulle vara obligatoriskt med arbetspass som var 25 timmar långa. Det känns lite overkligt att läsa för sådana pass är förstås helt omänskliga. Att vi på två år har kommit så här långt är fantastiskt och jag är riktigt stolt över att ha bidragit till den resan genom mitt arbete med att förbättra introduktionen för nya läkare.

Jag är också väldigt tacksam mot mina kollegor som har ställt upp och jobbat för att vi skall bli en mer välkomnande arbetsplats. Särskilt tacksam är jag mot min AT-kollega Kaj Eman som tagit på sig att vara studierektor för våra AT-läkare. Kaj har tagit fram en heltäckande föreläsningsvecka under introduktionen och planerat onsdagsföreläsningar som är väldigt uppskattade. Men framför allt står han alltid på AT-läkarnas sida när det uppstår problem. Det är otroligt viktigt att det finns en sådan person!

Nu väntar utmaningen att förvalta AT-läkarnas förtroende. Jag ser verkligen fram emot att bidra i det arbetet!

[bjornhansell]

Tåget mot Stockholm rusar genom snötäckt landskap. Första låten från vår förra skiva dök plötsligt upp i hörlurarna. Vackert.

[bjornhansell]

Stress kan ge dig hjärnskador

Igår kväll anordnade SYLF Värmland en föreläsning med Marie Åsberg som är senior professor i psykiatri på Karolinska Institutet. Hon berättade om sin forskning kring utmattningssyndrom, och betonade att sjukdomen ger hjärnskador som kan ses med röntgen eller kemiska analyser. Hon berättade att det tar flera år att läka från en utmattning som blommat ut, och att det därför är väldigt viktigt att känna till tidiga varningssignaler. Om du vill veta mer så kan du läsa mina föreläsningsanteckningar.

Efter föreläsningen bjöd SYLF Värmland sina medlemmar på middag och genomförde vårt årsmöte. Om du vill veta mer om vår verksamhet så kan du följa oss på facebook, och som medlem kan du läsa styrelsen protokoll genom att logga in på vår hemsida.

På bilden ser du delar av styrelsen försjunken i samtal med Marie Åsberg.

[bjornhansell]

På väg till Norrbotten för att föreläsa för #SYLF. Gällivare ikväll och Luleå imorgon! (på/i Gällivare)

[bjornhansell]

Vad händer på Almedalsveckan?

Idag kom jag till Visby efter en lång resa med bil från Karlstad. Jag och några till från Experio Lab har inkvarterat oss i en villa tillsammans med Stiftelsen för Svensk Industridesign (SVID), och jag har hämtat en cykel som jag får låna av Akhar. Vi har försökt få grepp om Almedalsveckan, men det är svårt. Jag har gjort ett preliminärt schema, men mycket kan hända. “Du kommer aldrig att hinna med allt du planerat, och det du INTE har planerat är det du kommer att minnas” är min filosofi.

Imorgon skall jag sitta i panelen med Medicine Studerades Förbund och diskutera hur vi kan förbättra patientsäkerheten på sjukhusen under sommaren, och jag kommer att berätta om hur vi vid Sjukhuset i Arvika jobbar med att stärka utbildning och introduktion för alla nyanställda läkare.

 Posted with Blogsy