Pengar skÀnker inte lycka, de skÀnker trygghet
Om nÄgon skulle frÄga mig om hur jag har det sÄ skulle jag svara att jag har det bÀst. Skulle nÄgon frÄga hur jag mÄr sÄ blir svaret "aldrig mÄtt bÀttre". Men det Àr lustigt vad pengar kan göra med humöret. Jag har ett underbart liv, faktiskt. Det Àr en hÀrlig kÀnsla att kunna studera sin nÀrmaste omgivning och konstatera att "mÄnga skulle faktiskt avundas mig". Jag har de bÀsta vÀnnerna i vÀrlden. SÄdana vÀnner som driver en precis lagom mycket till vansinne ibland. VÀnner som fÄr mig att skratta. VÀnner som finns dÀr nÀr jag Àr ledsen eller sjuk. VÀnner som fÄr mig att kÀnna mig levande. Jag har en underbar sambo. Den bÀsta i hela vÀrlden. Inte nu för att jag har provat att leva med hela vÀrlden, men pÄ nÄgot vis kÀnns det ganska överflödigt. Han fÄr mig att skratta nÀr det behövs. Han ger mig kramar och pussar mig pÄ pannan precis nÀr det behövs som mest. Och dessutom verkar han faktiskt tycka om att segla. AlltsÄ "tycka om" som i "genuint intresserad av att lÀra sig"! Jag tror att jag tar och klamrar mig fast hÀr för att aldrig slÀppa taget. Var Àr superlimmet?! Men som sagt sÄ Àr det lustigt vad pengar kan göra med humöret. IgÄr nÀmde jag för min mamma att "om man skulle sÀtta en mÄnadslön pÄ 15 000 i mina hÀnder sÄ skulle det vara som att sÀtta ett gevÀr i hÀnderna pÄ en apa". -Jag skulle inte veta vad jag skulle göra med det, och i försöken att lista ut just vad skulle förmodligen bara sluta i katastof. Detta uttalande var dock kanske lite överilat. För jag vet precis. Var enda slant som gick till överflöd skulle sparas. Jag skulle spara och spara tills jag likt Joakim Von Anka kunde plaska omkring i resultatet av mitt eget anletes svett och tÄrar. TÀnk bara, vilken underbar kÀnsla att sitta pÄ en hög med pengar och veta att man aldrig behöver ta frÄn den för att klara sig en extra mÄnad.