Helvetes tankar

[dittfanskap-blog]

24 April 2019

Det är dagen efter jag och E typ tog upp livet. Hon vill ha oss som partners, leva i ett mysigt hus etc. Och jag har egentligen inget emot de, men jag är rädd att jag är sånn lösaktig hynda så jag inte skulle kunna hålla upp de. För jag har sånn enorm sexdrift. Och vi båda hatar våra kroppar osv osv. Men jag skulle vara helt down för att bo i ett hus tillsammans som två gammla tanter. Men de ville inte hon. Och jag är nu dagen efter borde jag ha sagt något, tänk om jag vill ändå. Jag reagerar ju så starkt??? Jag börja lipa mitt upp i alltet. Så jag fattar inte det. Eller är de bara bästa vänner kännslor? Jag fattar ingenting. Jag fattar verkligen ingenting vad som pågår.

[dittfanskap-blog]

Olika minnen

Jag blev vegitarian för att en av mina vänner jag såg upp till var de. Det visa sig sedan att hon ljugit om de och jag var vegitarian i 3 år. Kommer aldrig hända igen.

När jag var i en djup sorge klump i gymnasiet stack jag ibland nålar i benet för att försöka lugna ner mig, små små stick. Men mest av allt slog jag mig hårt i skallen.

Första gången jag blev full hamna jag i sängen med en vän, vi pussades lite och taffsades och jag tog på henne där nere, hon fick inte ta på mig. När jag dagen efter mådde sjukt dåligt av hela situationen för jag och den där vännen nämnde inte ens vad som hände till varandra. Så tog jag och pratade om de för min vän/ex - och dagen efter de (eller om de var två dagar?) så tänkte hon ta självmord. Jag klandra mig än idag för de, och de var de som gjorde att jag slutade berätta allt för henne och vågade inte ta något steg in i relationer för då kanske jag skulle göra illa nån annan.

Hela grejen med James som jag halvt glömt men försöker ändå minnas. Vi träffades på gw. I Saras guild. och vi börja prata och halvflörta med varandra och de kändes spännande och kul i början. För vi klickade i pratandet. Och de var mysigt, sen råka vi komma in på telefonsex, basically så stöna jag bara en massa och små peta på mig själv och han runka till de. eller så skicka jag bilder på mina tuttar. eller visa mina tuttar i cam. Men sen gick allt de överstyr och han ville de mer än jag - för jag levde hemma? folk omkring mig? jag vill inte stöna när de är hemma???? men han förstod inte och tjata så mycket och jag var de klassiska fick dåligt samvete och gick med på de ändå. Sen bara allmänt kände jag mig vidrig över hur jag såg ut? alla tyckte jag såg ut som en “lille bror” liksom. Hur fan kan de vara tändande? och jag ville inte alls att nån skulle se mig. Jag undanhöll allt detta för mitt Ex med. För jag skämdes. Jag minns hur jag grät en natt hos honom att vi kan inte hålla på som vi gör för jag måste tänka på henne. För jag tänkte bara om jag berättar om honom så kommer hon kanske ta livet av sig för jag koppla de bara till den gången jag berätta om sara.  Nu kanske de inte alls var så, mitt ex mådde väldigt dålig själv. Men jag koppla de bara till att jag var boven och mördaren. så i alla fall jag sa upp kontakten efter mycket om och men. Och värsta är att jag tänker bara på om de är han jag skulle “få” i livet? Tänk om han var “min” så att säga. Och jag kasta ut honom.  En annan dålig sak med de är att jag aldrig tog upp hur dåligt jag mådde av hennes försök av självmord. För jag ville inte att hon skulle få dåligt samvete. Jag vill fortfarande inte de men samtidigt vill jag att hon ska veta varför jag undanhållit skit för na och distanserat mig ett tag från henne. Svårt att veta vad man ska göra.

[dittfanskap-blog]

Ett minne

Det var sant att jag såg en hund vara död när jag var liten. jag trodde de var ett bissart minne bara? Men de var en på jobbet som sa hon sett de med. 

[dittfanskap-blog]

22 Maj 2018

Jag tror majoriteten av personer i västvärlden har velat ändra sin kropp. Det är inte något bara transpersoner upplever. När jag var yngre och tonåring trodde jag att jag var tvungen att vara en man för jag inte var feminin nog. Jag gick inte runt i klänningar, bar smink eller andra stereotypiska “kvinnliga” attribut. 

Men jag var aldrig en man. Och jag önskar nån hadde satt sig ner med mig och förklarat om könsrollerna och deras inverkan. Jag är född kvinna och kommer alltid vara en kvinna. Inget i världen kan ändra på de. Hur många plastikoperationer jag än gör.

[dittfanskap-blog]

10 Maj 2018

Jag ogillar mitt liv så starkt.

[dittfanskap-blog]

19 April 2018

Jag bröt ihop idag.

Det var egentligen bara så bissart weird. jag råka ramla och slå mig sista trappstegen nedför källartrappen - och då börja grina? Det gjorde inte så ont, men de bara rann och brast för mig. Jag tror de e för jag har inte låtit migsjälv gråta? eller de har inte gått. jag har sagt att allt är bra. För jag kan inte gå till nån längre om mina besvär. För de har de värre och så fort jag öppnar munnen så har jag de “värst”.

[dittfanskap-blog]

10 april 2018

Jag blir så helvetes less på dig H.

“Jag får ingen tacksamhet för jag har fått och uppfostratt 4 barn!”

Vadå uppfostratt? Vi alla 4 var rädd för dig under hela uppväxten. Vi alla var arga på sig under hela uppväxten. Det var aldrig du som uppfostrade oss - de var mamma. Jag fräste de efter honom - men jag tror inte han hörde. Eller så ville han itne som vanligt.

och eftersom jag bor hemma så är de jag som ska göra allt. jag ska städa dammsuga laga mat och aldrig säga ett knyss om de. Inte ens ett förbannat tack kan man få. Nog för de inte är en stor summa pengar jag betalar, men ändå. ingenting får jag från honom, mer än sarkastiska tack ibland. Och en massa skäll. För inget jag gör duger, inte ett jävla skit. Min syster kan fullkommligt skrika ut att hon hatar föräldrarna och allt är dåligt och de är fortfarande så jävla tjoffsig med henne.

Jag blir så less när de inte är konsekvenser för illa beteenden. Jag har verkligen försökt sen jag var typ 15? Att vara den hära “bra” dottern. Att vara det bättre barnet. så att jag kan säkra min framtid mer när han är borta. Men de kommer inte hända, allt kommer delas på tre. För min ena Bror lär inte finnas när de händer.

jag är så jävla arg. och så jävla maktlös. och så jävla feg.