Dockebo Tales

En föräldralös kyckling och hans kusin, ett gäng egensinniga björnar, en ganska hämningslös moster, en händig docka med känsla för mode, tvillingtummar, några garntyper och en grinig gunghäst, det är några av invånarna i Dockebo Town. De bor i en mängd hus, kivas och trivs med tillvaron. Då och då samlas de för sin bokcirkel. På instagram lägger @fraukatteker ut litterära citat.

[dockebotales]

På dörren till Emmeline Thumbs praktik hänger sedan tre dagar en skylt med texten ”Stängt p.g.a. sjukdom”. Lidandet är immens, en tummenförkylning är inte att leka med. Tålamodet och näsdukarna är slut för länge sedan. Tummen har ställt upp balkongdörren på vid gavel för att släppa in frisk luft och försöker att städa bort det värsta.

[dockebotales]

De bestämde sig för att det var dags att dra in till stan. Mormor tyckte att de skulle bildas lite och Drutten hade aldrig varit på ett konstmuseum. Hunden Klaus var väldigt intresserad av Eugen Jansson och hur det renoverade museet tog sig ut. Han hade läst en del om det. Dessutom kunde han tänka sig ett glas vin i caféet. Det kändes som ett schysst sätt att spendera eftermiddagen på. Tummen ville mest kolla om det fanns något rosa.

[dockebotales]

Jag skötte mig bra sa Tummen. En bra assistent. Vi avhandlade allt från skalor till Nella Ortmans dockskåp, våndan att köpa för mycket dockskåpsstuff (skedde redan på 1600-talet), Triang, Gottschalk och såklart Dockebo och varför vi håller på med allt.

[dockebotales]

Ute klöste vinden tag i allt den kunde hitta med isiga fingrar. Snön hade lagrat sig i tjocka, dämpade sjok över hela tillvaron. I ett skåp hade husets invånare hittat en tarotlek. Kan man verkligen hitta svar i vackert tecknade kort? Eller står de skrivna i stjärnorna? Kanske bäst att bara sova och hoppas att morgondagen blir varmare.

[dockebotales]

Det var otvivelaktigt morgon igen. Fortfarande mörkt som i en sopsäck men det skarpa ljuset från Spips julbelysning i trädgården lyste upp det annars dunkla köket. Ärtan ”Erbse” Bähr var på jakt efter en kopp anständigt, hett, starkt kaffe. Moster försökte tänja ut sina stela hönsleder, att sova i köksskåpet hade inte varit en sådan god idé som hon tänkt sig.

[dockebotales]

Just do it, tänkte Spip, när han stod på toppen av den branta backen, just do it! Det hade verkat som det bästa alternativet hittills, att åka utför. Längdskidor var inte riktigt hans grej hade han insett. Fick inte alls till det med stavarna trots att såväl Ute som snögubben förklarade och förklarade; ”Flytta över vikten på ett ben i taget”, ”använd mage och rygg när du stakar så du inte blir så trött”. Tjat, tjat, tjat. Lättare att ha en skida och bara åka utför. Men det var ruskigt braaaaaaaaaaaaaaaant....

[dockebotales]

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Nä!! Stopp och belägg det gör de inte alls.

[dockebotales]

För mycket måndag. Igen.

[dockebotales]

”Stronger than yesterday” muttrar Tummen gång på gång medan han försöker utröna hur hans nyinköpta kettlebells ska användas för maximal effekt. På grottväggen, förlåt vardagsrumsväggen, syns skuggan av en idealtumme. Tumavtrycken skrattar så de kiknar åt hans ansträngningar.

[dockebotales]

Pepparkaksbakskaos

[dockebotales]

Nu är det frukost, sa Tummen. Sen ska jag göra små mustascher åt alla och vi ska tillverka fluffbomber. Vi behöver pickelhuvor också.

[dockebotales]

Black friday minsann, muttrade Emmeline, det är annat än köp och konsumera. Den 18 november 1910, då stod min namne Emmeline Pankhurst på barrikaderna och hade annat i tankarna än att köpa en billig bh, ta tre betala för två, eller att få 30 % på hela Clas Ohlssons sortiment.

Tummen följer sin syster i vått och torrt (mest torrt om vi ska vara helt ärliga, han är rädd om fluffet) och ställde därför lojalt upp på en spontan demonstration. Drutten tillverkade såklart en alldeles egen radikal skylt för att påverka lokalpolitiken.

[dockebotales]

I utkanten av Dockebo Town ligger ett gult hus med vita knutar och rött sadeltak. I vardagsrummet kan man värma sina frusna tankar i den öppna spisens värme och sedan hoppas på sömnens glömska i de nymanglade lakanen. Men vem bor här egentligen?

[dockebotales]

Det var ett år sen eller kanske till och med två, ingen var riktigt säker längre. Ursäkterna hade varit synnerligen varierade, någon led av akrofobi, någon var rädd att förstöra fluffet, någon tyckte det tidsslöseri, någon var för liten, men de flesta var nog mest sanningsenligt fördömt lata.

Efter en stunds tvättande och polerande kunde alla se klarare på saken.

[dockebotales]

Det lönar sig att gå till Emmaus på Hisingen, tänkte Tummen och kände den inre tillfredställelse som bara någon som fyndat ett Brio Alphyddan för den facila summan 60 kr kan känna.

[dockebotales]

Det nya huset hade varken fungerande el eller uppvärmning. Harriet hade redan gått och lagt sig. Hon hade haft ett bistert drag kring munnen när hon snubblade upp för den branta trappan i mörkret. De kunde höra henne ilsket muttra, ”vad är det för ärthjärna som besiktigat det här huset...”

Tummen gjorde upp en ordentlig brasa i den öppna spisen, som fungerade utmärkt eftersom Harriet förstås genast rökprovtryckt den och kollat brandskyddet.

Ute i köket pep Grace Elizabeth Bähr ängsligt till när hon såg skuggan av ett par läskigt stora öron på golvet. Hon skyndade sig tillbaka till vardagsrummet med honungsburken i ett fast grepp.

[dockebotales]

Tummen drabbades av av akut Wanderlust så vi drog till Helsingør. Men ölglasen är på tok för stora. Typiskt.