Jodå

Kristen, europavetare, kulturgeograf. Sitter i Trafiknämnden. 

[herrsodersten]

Terrorskyddet i Göteborg fortsatt obefintligt

Nu blir det lite vardags- och terrorpolitik från Göteborg här, och hur interna motsättningar på Trafikkontoret i Göteborg leder till att Göteborgs innerstad fortfarande är oskyddad mot terrordåd likt det på Drottninggatan förra året.

Den 7 april 2017 kör Akilov nedför Drottninggatan i Stockholm i hög hastighet och dödar brutalt fem personer, och skadar desto fler. Med anledning av detta blev det naturligt för alla städer i Sverige att se över säkerheten i stadskärnorna för att förhindra liknande dåd i framtiden. Regeringen, transportbranschen, myndigheter och de största städerna hade möten om hur man ska förhindra liknande dåd i framtiden. Två månader efter terrordådet ingick regeringen och Alliansen en överenskommelse. En av punkterna i den var att man skulle låta Myndigheten för samhällsskydd och beredskap se över skyddet för fotgängare på gator och torg.

Redan i april la S, M, MP, V, L och KD detta yrkande i Kommunstyrelsen i Göteborg. Trafiknämnden fick i uppdrag att samordna arbetet och initiera nödvändiga åtgärder för att förhindra att liknande saker ska kunna ske i Göteborg.

Nu står vi här. Ett år och tre månader senare. Vilka skydd finns på plats - vilka åtgärder har vidtagits? I princip inga, är svaret. Jag har under våren fått indikationer på att allt inte står rätt till i denna fråga på Trafikkontoret. Frågan har fastnat på grund av interna motsättningar och konflikter. Stockholm har redan infört en mängd fysiska hinder, och Malmö har redan mycket på plats. I Göteborg är det enda resultatet jag kan se dessa, som ska vara utplacerade på ett par ställen.

Dessa hindrar förvisso att den bil kör in men knappast en lastbil i full fart. Gående på våra mest välbesökta stråk i Göteborg står alltså fortfarande utan skydd. Om ni också går ut och går kommer ni se att det inte finns några åtgärder på plats ännu.

Så vad händer egentligen? I december 2017 hölls en presentation på Trafiknämndens möte. Jag var dessvärre inte med då pga på förlossningen, men handlingarna finns och jag har fått muntlig information i efterhand. Här kommer lite av vad man då kommit fram till. Detta är bilder från presentationen och är dels en lista på prioriterade platser enligt polisen, och sen Trafikkontorets förslag på platser där olika hinder kan vara lämpliga. Om bilderna är svåra att läsa kan du antingen zooma på datorn eller spara ner dem för att se bättre.

Det rör sig i huvudsak om fyra åtgärder

Befintliga fasta pollare som görs starkare

Höj och sänkbara pollare

Utplacering av tunga hinder

Breddning av trottoar (primärt för att utöka säkerheten runt synagogan)

Utöver det som föreslås innanför vallgraven så är idén att det även ska placeras höj o sänkbara pollare vid Götaplatsen. Fördelen med höj och sänkbara pollare är att du kan tillåta yrkestrafik/godstrafik i området under vissa tider, exempelvis på förmiddagen när det är lite folk på plats, men sen stänga för övrig tid.

Innanför vallgraven är det direkta förslaget 11 fasta hinder och 4 höj- och sänkbara, åtminstone initialt. Detta bedöms kosta 1 miljon kronor + markarbeten, larm, service m.m. Inga jättesummor och inte heller direkt några revolutionerande lösningar, då denna typ av säkerhetssystem finns i alla stora städer runt om i världen. Det är inte heller någon gigantisk upphandlingar vi snackar om.

Sedan denna presentation i december har ingenting sagts i Trafiknämnden och enligt uppgift har frågan helt kört fast på Trafikkontoret. Inte heller har någonting hänt på stan, som alla kan se. Jag kunde inte heller närvara vid Trafiknämndens juni i år och kunde därför inte lägga några yttranden eller ställa frågor, men jag bad mina samarbetspartier i S och V att ställa frågan å mina vägnar gällande hur statusen ser ut. Det svaret förväntar jag mig få i augusti. Utifrån vad kontoret presenterar så får vi se vilka åtgärder som är möjliga att vidtaga efter det. Enligt uppgifter jag fått så har frågan kört fast internt på grund av sega processer och ovilja att fatta reella beslut. Internpolitik, helt enkelt.

Ytterst är det ett misslyckande för Trafiknämnden som fick uppdraget, men kanske i huvudsak för presidiet där M och S har platser tillsammans med den tidigare miljöpartisten Henrik Munck (som numera är vilde, och är medlem i partiet Demokraterna). De sitter alla i presidiet med yttersta ansvaret och insikten i nämnden, och de sitter även med i Trafiknämndens arbetsutskott som ska hantera frågor. Deras insyn i Trafikkontorets arbete är alltså långt mycket större än övriga nämndens. Detta måste få ett slut. Presidiet måste ta sig samman och tillsammans med Trafiknämnden och göra sitt i denna fråga och Trafikkontoret måste inse allvaret och snabbt som tusan vida adekvata åtgärder utifrån den utredning de har tagit fram. Göteborgarna förtjänar bättre. Det gäller denna fråga just nu, men detta är inte den enda fråga som kör fast och hamnar i långbänk internt.

Samtidigt är detta också ett resultat av att politiken i Göteborg är i många fall förlamad av interna motsättningar, låsningar och en oförmåga att prioritera vilka åtgärder vi måste vidta först. I Trafiknämnden, där jag har bäst insyn, diskuteras ofta petitesser och småfrågor (som vilka svängar som ska stängas av i innerstaden) tar en halvtimme eller timme i diskussion och frågor, medan andra ekonomiskt betydande och i övrigt stora frågor kring exempelvis strategisk inriktning klubbas igenom utan kommentar.

Ett väldigt bra exempel på detta är det yrkande som Alliansen la på nämnden i juni 2018 som var en hel A4-sida. Budskapet och yrkandet var att de ville ändra namnet på ett projekt eftersom de inte gillar namnet ”Dag Hammarskjölds boulevard”. Detta är på riktigt

Vi beslutar om mångmiljardprojekt, har flera stora infrastrukturprojekt igång men detta är alltså en prioriterad fråga. Det är ett bra exempel på hur myggen silas och kameler sväljs. Men det kan också förklara varför väldigt lite händer inom många områden och kanske framförallt vad gäller säkerheten i innerstaden. På grund av att nämnden fokuserar på petitesser saknas också en tydlig politisk styrning av Trafikkontoret, vilket är väldigt bekymmersamt inför de kommande 10 åren med mycket byggande och trafikomläggning i staden.

En tydlig nämnd fattar beslut om strategier och resurssätter för att nå de målen, och fattar konsekventa beslut utifrån strategierna. I Trafiknämnden gör vi dock tvärtom. Vi har en strategi om hur trafiken ska utvecklas - biltrafiken minska till förmån för gång, cykel och kollektivtrafik - men trots det röstar Trafiknämnden konsekvent igenom mångmiljonprojekt där utredningen krasst konstaterar att detta kommer leda till ökad biltrafik, och gör det därmed svårare att nå målen. Två exempel på detta är Tvärförbindelsen i Torslanda men även förslagen kring stadsmotorvägen vid nya Backaplan. Nedsänkningen av E45:an vid Centralen är för övrigt också ett sådant projekt som är dyrt och som cementerar biltrafikens utrymme, till en enorm kostnad som hade kunnat läggas på annat.

Min och Miljöpartiets ambition är att få till en tydlig styrning av Trafikkontoret och vi är måna om att föra en konsekvent linje vad gäller stadens trafikpolitik. Vi har strategier om att minska biltrafiken och öka kollektivtrafiken och cyklandet, men i realiteten beslutar nämnden senare om projekt som leder till ökad biltrafik, ökad trängsel och ökade utsläpp. Demokraterna gör ett stort nummer av allt de vill göra i bland annat trafikpolitiken i Göteborg, men de missar att den trafikpolitiker de har har suttit som vice ordförande i Trafiknämnden i fyra år snart, men inte fått igenom särskilt mycket. Full insyn, stor möjlighet att påverka men litet är gjort. Detta går igen i många områden.

Men det mest besvärande är att Göteborg fortfarande saknar bra fysiska skydd för att förhindra terrordåd likt det som ägde rum på Drottninggatan förra året. Det ser i princip likadant ut idag som dagen innan terrordådet ägde rum. Det är faktiskt en skandal. Och helt makalöst att inget hänt.

/Gabriel Södersten

[herrsodersten]

Kommentar till Kommunvelometern!

Sedan ett antal år släpps "Kommunverlometern" som är Cykelfrämjandets årliga granskning och ranking av kommuneras arbete med cykling. Varje år utses också en vinnare som får titeln "Årets cykelkommun" som i år tillfaller Lund (Grattis!). Göteborg hamnar på en helt okej plats. Vi fick 44 poäng jämfört med vinnaren Lund fick 52.5 poäng. Jag har fått lite frågor om det och tänkte ge min syn på saken. Rapporten i sin helhet finns här.

Göteborgs värden i förhållande till medelvärdet i riket. Göteborg klarar sig mycket bra vad gäller information, aktiviteter, cykelpolitik oc uppföljnig och mätning. Vad gäller befintlig infrastruktur och underhåll hamnar vi rejält under medevärdet. Det är dessa punkter jag tänkte kommentera. Innan läsning kan det vara bra att läsa igenom bedömningen för Göteborg som återfinns på sidan 54 i rapporten

Storstäder har i denna mätning svårare att få höga poäng på infrastruktur och underhåll då det är SEK/invånare som är det som mäts. Göteborg lägger år 2016 212 SEK/invånare på cykelinfrastruktur (ökning från 183 SEK/invånare år 2015). Snittet är 257 SEK/invånare. Detta gör att Göteborg totalt sett lägger mycket mer totalt än andra kommuner totalt men utslaget på invånare blir bilden en annan.  Vad gäller befintlig infrastruktur är problemet snarlikt då Göteborg och Stockholm troligtvis har bland de längsta cykelstråken i hela Sverige, men i och med att det slås ut på km/invånare blir bilden en annan. Lika mycket cykelväg i Kungälv och Göteborg ger inte samma poäng utan ger Kungälv betydligt högre poäng. Dessutom skulle jag även gissa att Göteborg har fler leder från ytterområderna jämfört med mindre städer. Detta betyder inte att metoden är fel eller dålig, men de slutsatser som kan dras utifrån rapporten är begränsande till följd av metoden. Man kan alltid dividera om metoder och dess nackdelar men jag skulle ändå säga att det kommer vara svårt för Göteborg att knipa förstaplatsen med den metod som används. Som framgår i rapporten så konstaterar ändå Cykelfrämjandet att vi är på god väg, både genom Cykelprogrmmet som antogs förra året där mål och mått är tydligt utskrivna, men också genom att vi tillsätter mer pengar än någonsin tidigare i princip. Dels ökar vi från 43 till 44 poäng i rapporten och de skriver också att "Göteborgs sammanlagda resultat pekar på att kommunen arbetar bra och långsiktigt med cykling." Däremot tycker jag nog att det hade varit bra med ökad cykelkompetens och ökat cykelfokus på Trafikkontoret. Sett till antal tjänster ligger vi långt efter de andra storstäderna (0,3 per 100 000 invånare jämfört med 1.4 för andra stora kommuner) vilket är problematiskt. Dels är sårbarheten stor ifall en person blir sjuk, föräldraledig eller slutar, samtidigt som kompetensens totalt sett blir väldigt begränsad och det faller på några få att egentligen driva, initiera och implementera cykelfrågorna och Cykelprogrammet. Även om personerna som idag arbetar med frågorna på Trafikkontoret är mycket kompetenta så innebär deras antal givetvis en begränsning. Där tycker jag att vi bör göra mer!

I övrigt kanske man kan få uppfattningen av att jag slätar över Göteborgs betyg och blundar för cyklisternas verklighet. Det är inte min mening och jag känner väl till cyklisternas vardag genom min egen dagliga cykling. Däremot är jag glad över de ambitioner Göteborg har för cykeltrafiken och för det Cykelprogram som beslutades under 2015 och som ger riktningen för fortsatt utbyggnad. Det främsta arbetet nu består i att implementera programmet, följa inslagen väg och bejaka fortsatt utbyggnad och resurstilldelning såväl som uppföljning.

/Gabriel Lindh

[herrsodersten]

Kamrater!

En hel del av er har hört av sig och frågat om fontänen på Götaplatsen och de där 30 miljonerna den lär ha kostat. Tänkte reda ut lite saker och berätta vad Trafiknämnden gör nu.

1. Det finns beslut på att "rusta upp" Avenyn, det vill säga göra den mer tillgänglig, trevligare och härligare att vistas i. Arbetet som skett vid Götaplatsen är första steget i detta. Det som gjorts är att biltrafiken stängts av, vägen har smalnats av rejält, mer yta ges till gående och helt ny sten har lagts. Totalkostnad för allt detta är 30 miljoner kronor. I detta arbetet ingår också den omtalade fontänen, den kostade 5,6 miljoner. Den enskilt största kostnaden är den nya beläggning som lagts för 12,3 miljoner kronor. Om det blev bra eller inte kan man har olika åsikter om, men området har fått en helt annan karaktär och beläggningen är många gånger bättre. De tidigare plattorna hade, som ni kanske märkt, rejäla sättningar och det var svårt för människor med funktionsnedsättning att röra sig där. Numera går det bara bussar på vägen (förutom några enskilda bilister som inte läser skyltarna). Mer info och bilder finns här: http://bit.ly/22lTIts

2. Med detta förklarat så lämnar processen en hel del att lämna och många har kritiserat fontänens placering och utformning, vilket är en ganska rimlig kritik. Göteborg är känt för hög trafiksäkerhet men denna gång har vi inte nått ända fram. Fontänens utformning inbjuder till lek och många barn vandrar genom den och leker i den. För att komma till den måste en väg passeras och väl i fontänen är gränsen gentemot vägen inte särskilt bra utformad. Trampar man fel riskerar man i princip att trilla rakt ned i vägen Med anledning av detta lade vi i Trafiknämnden i fredags ett yrkande (se bilden), som också bifölls, varför Trafikkontoret ska återkomma till oss med lämpliga åtgärder. 

Ha de gott hej

[herrsodersten]

Miljöpartiets nya migrationspolitik

Kunde inte i min vildaste fantasi förställa mig att Miljöpartiet, som jag varit medlem i ungefär ett år i, skulle anklagas för att flörta med SD och hånas för att vilja stänga gränserna. Det är märkligt och är en utveckling få kunnat tänka sig. Kritiker som säger "vad var det vi sa?" har inte förstått mycket. För ett halvår sedan var inte trycket alls lika stort som det är idag och att ha infört de åtgärder som nu införs då vore orimligt. Bevekelsegrunderna är således olika och samhället är inte statiskt utan dynamiskt. Därför kan åtgärder vara mer eller mindre logiska beroende på situation. Samtidigt stod Fridolin för några månader sedan i Göteborg och förespråkade öppna gränser. Löfven talade i Stockholm om att vi inte ska bygga gränser utan riva dem. Kanske visste vi inte heller då vad som komma skulle. Skillnaden mellan folket och de förtroendevalda är dock att de förtroendevalda är satta att tänka på helheten och planera långsiktigt. Att regeringen med så kort varsel helt kan ändra sin politiska inriktning är oroande. Kan vi lita på en regering som verkar ha svårt att tänka längre än till nästa veckoslut och som inte verkar ha så god förmåga att orientera sig i en ganska besvärlig och omständig samtid? Att "Sverige är fullt" är en åsikt, inte en realitet. Däremot verkar delar av den svenska offentliga sektorn och hjälporganisationer gå på knäna. Trycket på Sverige är väldigt stort. Vi kan klara detta, utan problem, men skulle i sådana fall kräva: 1. Att vi omprioriterar vad vi lägger pengar på alternativt att vi höjer skatten. 2. Att EU skapar ett gemensamt system. Det är både rimligt och nödvändigt. Att ha ett fortsatt lika högt tryck som idag skulle innebära stora utmaningar framförallt vad gäller bland annat skola, med många nyanlända, jobb och inte minst bostäder. Den situation vi har idag är resultatet av politisk (o)vilja. Samhället är inställt och utvecklas utifrån någon form av minimikrav vad gäller exempelvis nyexaminerade lärare, byggda bostäder och möjligheter på arbetsmarknaden. När spelreglerna ändras förmår inte systemet skala upp och det finns inte heller någon buffert att ta av. Detta är ett resultat som inte bara denna regering ska hållas ansvarig för utan kanske framförallt tidigare regeringen. Åtgärderna är tänkta att skapa andrum. Det kanske är nödvändigt. I slutet av året kommer Migrationsverket ha 200000 öppna ärenden. Kanske är ett andrum nödvändigt. Frågan är bara vad vi säger till dessa svagaste och mest värnlösa som inte kommer kunna söka asyl i Sverige på grund av de stoppas vid inresa eller till pappan som inte får ta hit sin familj efter att ha fått sitt uppehållstillstånd utan måste ta med hela familjen på resan? Problemet är alltså inte främst att regeringen inför dessa nya, hårda regler utan att Sverige och EU under för lång tid underlåtit att planera för ett läge som vi inte betraktar som normalt (vad som nu är att betrakta som normalt vad gäller att folk flyr). Dålig planering och framförhållning bäddar för tvära kast, hastiga och dåliga beslut. Alltså exakt det vi ser nu. Den rödgröna regeringen har förvisso haft dåliga förutsättningar men de styr trots allt landet. Att ena dagen propagera för mer öppna gränser och nästa dag stänga dem mer än på länge pekar på dålig framförhållning och dåligt ledarskap. Detta gäller både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. En regering med god framförhållning hade kunnat införa nya regler och skala upp myndigheternas beredskap innan det blev så akut att vi måste nedmontera alla positiva delar i den svenska asyl- och invandringspolitiken och lägga oss på en lägstanivå. Kanske hade vi då bara behövt införa en bråkdel av de åtstramningar som nu införs. Hade det inte varit värt det? Den interna kommunikationen i MP har dessutom hanterats dåligt. Ett ganska vagt formulerat mail skickades ut till medlemmarna cirka åtta timmar efter presskonferensen om de nya reglerna. Lite rappare hantering kan nog begäras i en situation där partiet gått med på en diametralt annan politik än den vi alltid stått för och som ytterst kommer leda till stort mänskligt lidande. Internt måste en diskussion kring dessa frågor ta vid och en diskussion om det verkligen är så att vi har rätt personer i ledarskapet som mäktar med att sitta i en regering. Glöm inte att politik är att vilja. Man kan inte säga sig begränsas av ramar man själv kan ändra.

[herrsodersten]

Franska profilbilder och rasism

Efter terrordåden i Paris har många människor på Facebook bytt sina bilder så att de går i franska flaggans färger. De flesta gör det troligtvis för att visa sympati och medkänsla för Frankrike och de som drabbats av terrorn. Detta initiativ har från olika håll dock fått kritik. Som jag förstår det så har kritiken av två ingångar:

Det är godtyckligt visad sympati på grund av att man visar det vid terror som slår mot västländer, exempelvis Norge eller Frankrike. I torsdags dog nära 50 personer och flera hundra skadades vid ett liknande attentat utfört av IS i Libanons huvudstad Beirut. Denna händelse fick mycket mindre uppmärksamhet i media, färre fördömde handlingarna och ingen bytte sin profilbilder på Facebook. 

Det som Frankrike varit med om är vad som dagligen händer i exempelvis Syrien och flera andra länder. Det vi kallar för terror här är vardagsmat i länder som härjas av inbördeskrig och annat. Kritiken sammanfattas bra i detta Facebook-inlägg av Vardagsrasismen. 

Några förklaringar till detta beteende, att vi bryr oss om Paris men inte Beirut, kan vara idén om Den andre, postkolonialism eller för den delen generell rasism. Vi bryr oss helt enkelt om Paris för att vi (indirekt) betraktar västerlänningar som mer värda. Jag tror att detta är delvis korrekt. Det är problematiskt hur selektiv vårt engagemang och vår empati ofta är. I kontrast till dessa idéer står framförallt idén om det som kallas närhetsprincipen. Vardagsrasismen kritiserar detta synsätt som följer: “Det vill säga sånt som upplevs ske nära, mot “oss” (som västerländsk kultur) det är sånt vi förfasar oss extra över. När bomber faller i Syrien, när bomber faller över folk i Palestina eller bilbomber dödar folk i Beirut så räknas de inte in i “oss” gemenskapen.Hoten mot dem ses inte som ett hot mot “oss” i våra demokratier, och då finns heller inget behov av att ha flaggor som profilbild, skandera “Je suis Palestina” eller tagga inlägg med “PrayforBeirut”. Den krassa verkligheten är att Paris räknas för Paris är västerländskt, Beirut räknas inte för “de” är inte som “oss”.”

                    Facebooks nya profilbild

Närhetsprincipen

Jag tycker kritiken är rimlig men också att den drar på väldigt stora växlar och missar några viktiga punkter vad gäller närhetsprincipen och vad vi betraktar som hot. Närhetsprincipens roll i journalistisk och i våra liv ska inte underskattas. Jag tror alla förstår varför vi bryr oss mer om mord begångna i Sverige än mord begångna i Brasilien eller Kina. Dels för att vi hade överröst med rapporter om alla tänkbara mord men också för att det sker i vår närhet och påverkar oss mer konkret. Kanske känner vi någon drabbad eller t.o.m den mördade? Att våldsdåd eller skjutningar i Biskopsgården har större nyhetsvärde och emotionellt värde för boende i Göteborg än för boende i Stockholm eller Beirut tror jag också alla förstår. För mig sker det i min egen stad, på min egen bakgård. För de andra är det en hemsk och bekymrande nyhet de läser om i tidningarna. 

Detta exempel kan tyckas banalt men följer samma logik som de senast dagarnas händelser. En bomb som smäller av i Beirut kan inte rimligtvis få samma praktiska eller emotionella konsekvenser som en bomb som smäller av i Paris eller Stockholm. Jag tror inte att det framförallt handlar om att vi betraktar libaneserna som mindre värda men våra fysiska och emotionella kopplingar till Beirut är mycket färre än de till Paris. Många fler av oss har varit i Paris än i Beirut. Till Paris åker många på weekend, semester eller för utbytesstudier Det kulturella utbytet med Paris är större, vi är med i samma Europeiska Union. Vi handlar mer med Frankrike än med Libanon. Vi reser obehindrat mellan länderna. En av de viktigaste aspekterna tror jag dock är den att bilderna vi såg från Paris påminner om hur det ser ut i våra egna städer och i våra egna kvarter. Känslan av att det hade kunnat vara jag blir påtaglig. Hus byggda i trä och liknande kvartersstruktur påminner oss om att terrorn är nära. Den kan dyka upp runt nästa husknut. En annan viktig aspekt är att det också är omöjligt för oss att ta in all världens hemskheter och engagera oss i det emotionellt. Det tror jag är för mycket begärt av oss människor. 

Slutsats 

Jag tycker kritiken Vardagsrasismen ger uttryck för har relevans. Samtidigt är den dömande och raljant mot människor som känner rädsla och sorg och som ger uttryck för detta. Att folk känner större rädsla ju närmare terrorn kommer en själv är helt rimligt och det är inte rimligt att avkräva alla som visar sympati med Paris samtidigt måste visa sympati med det oändligt antal människor som lider av krig och terror. Det är tröttsamt med människor som betraktar människors engagemang från en högre pedestal och pekar finger åt de som blir berörda, bedrövade och vill visa sympati. Jag tycker inte det är mer sympatiskt att peka finger åt dem som vill visa sympati för att de gör det på fel sätt eller inte visat sympati för något annat lika hemskt. Ytterst tror jag inte det handlar om att vi betraktar fransmän som mer värda än libaneser utan om närheten och större likheter. Ju starkare känslan blir av att “det hade kunnat vara jag” desto starkare blir också engagemanget och känslan av utsatthet.

Jag har själv valt att inte färgsätta min profilbild med den franska flaggans färger på grund av att jag inte vill. Jag visar mitt deltagande på annat sätt. Jag aktar mig dock för att peka finger åt andra som gjort ett annat val än jag. Vi kan inte tvinga människor att börja bry sig lika mycket om Beirut som Paris. Vi kan samtal och diskutera men att kritisera och döma de som väljer att visa stöd för Paris är larvigt och elitistiskt. Låt folk sörja på sitt sätt. 

/Gabriel 

[herrsodersten]

Nu har den gamle räven @oskarhultin svensexats. Här ser vi den gamle Vänsterpartiet iförd moderatkeps och moderatpiké. Utrustad med moderatflyers är han i färd med att rekrytera väljare till sin personvalskampanj. (på/i Coop Nära Mariagatan)

[herrsodersten]

Dagens händelse: Skulle cykla i en korsning vid Avenyn idag. En kille dönar förbi mot rött när jag korsar hans cykelbana så att vi nästan krockar. Sen kör han rakt ut i vägen och blir nästan påkörd av en buss som tvärnitar. Kille stannar då i mitten av vägen för att släppa förbi bussen varpå det kommer en buss från andra hållet som måste stanna för honom också, vilket han inte märker för att han kollar i mobilen. Kände mig tvungen att ta ut min irritation så jag gjorde en liten illustration för er som inte förstod.

[herrsodersten]

“Göteborgs järnridå”

Idag skriver M-företrädarna Hampus Magnusson och Axel Josefson. vice ordförande Fastighetsnämnden respektive vice ordförande Trafiknämnden, en debattartikel i Göteborgs-Posten. Rubriken är “Rödgrönas järnridå i trafiken måste bort”. I vanlig ordning är det inte de själva som satt rubriken men den överensstämmer i detta fall väldigt bra med innehållet i debattartikeln. Bland annat används det mycket tveksamma ordet “järnridå” för att beskriva kommande utvecklingen i Högsbo. 

Jag har några invändningar. Källor finns i hyperlänkarna. Säg gärna till om något saknas. 1. Liknelsen är tveksam. Jag tycker verkligen inte att järnridå är ett lämpligt ord att använda. 

2. De har uppenbarligen missat att trafiken på Dag Hammarskjöldsleden minskat rejält och att leden idag är totalt överdimensionerad. Att behålla en så stor och bred väg med massa stadsbebyggelse runtom är inte rimligt. Dessutom: På vilket sätt skulle en boulevard utgöra en större barriär än en motorled utan plankorsningar? 

3. Bygger vi massa bostäder så ska dessa ombesörjas med väl fungerande kollektivtrafik. Behovet av 1-2 bilar/hushåll ska vara obsolet. Då behövs inga leder och stora motorvägar rakt in i Linnéstaden som vi ser idag. Att bygga in oss i ett ytterligare bilberoende faller på sin egen orimlighet. Alternativen ska och måste vara så pass bra att behovet av stora vägar i innerstaden försvinner.

4. Noterar även att de väljer en betydligt mindre offensiv riktning än de rödgröna valt. Detta är väldigt synd. Biltrafiken i Göteborg är för stora idag. De kan inte ligga kvar på samma nivå (och inte bli större). De måste givetvis minska. Men det framgår väldigt tydligt att det inte är en riktigt M är intresserad av.

Vad är jag pratar om här, kanske du undrar? Jo, i “Trafikstrategi för en nära storstad” anges flera principer och inriktningar för hur trafiken i Göteborg och Göteborgsregionen ska utvecklas. Den bygger på lite olika antaganden om hur mycket staden kommer växa och utvecklas och med anledning av det hur trafiken ska utvecklas. På s. 35 anges hur färdmedelsfördelningen ser ut idag, hur den beräknas se ut 2035 och hur den kan se ut 2035 (om man aktivt jobbar för det). 

Andelen resor kommer öka med anledning av att befolkningen ökar. Frågan är hur andelen för de olika trafikslagen ser ut. “Prognos 2035″ är ett ganska bra mål. Andelen ökande resor som sker ska i princip bara ske med andra trafikslag än bil. Det kräver insatser. “Förslag 2035″ är däremot en betydligt mer offensiv, och bättre, satsning. Där ökar antalet resor totalt sett men bilresorna ska utifrån dagens läge sjunka. Det är offensivt men det är helt nödvändigt. Utifrån miljö, buller och stadsbyggnadsaspekter är det viktigt. Det är detta M i debattartikeln inte vill se. Det är detta Moderaterna kallar oansvarigt. De vill istället se att bilnivåerna hålls på samma nivåer som idag.

Detta handlar om vilja och syn på trafikplanering. Antingen kan man se reseutvecklingen som resultat av något naturligt eller som resultatet av en vilja. Jag tror trafik styrs av vilja. Det har den alltid gjort. Bygger vi mer bilväg ökar incitamenten för att åka bil och folk åker mer bil. Tingstadstunneln ansågs när den byggdes vara totalt överdimensionerad. Idag är det stadens största flaskhals och en ny älvförbindelse byggs bara några kilometer upp. Givetvis funkar det inte på så sätt att om vi inte bygger några bilvägar så upphör folk att köra bil men det handlar bland annat om utbud och efterfrågan. Samtidigt handlar det också om inställning, de olika transportsättens ställning i samhället såväl som vanor, klass, medvetenhet och tillgänglighet. Vi har hitintills planerat mycket för bilen, därför har vi ett stort bilbehov. Vi har inte ett stort bilbehov av naturliga skäl utan för att vi planerat för det. Vi ser dock att det i städer är ohållbart med 1-2 bilar per hushåll! När planeringen i mindre utsträckning fokuserar på bilen slår vissa grupper bakut och börjar prata om bilhat, bilfientlighet och järnridåer. Det är inte rimligt.

5. Tillgänglighet mäts inte nödvändigtvis i hur stora gatorna är och hur många filer det finns. Att något är tillgängligt med bil innebär dessutom inte att det är tillgängligt för alla. Det är tillgängligt för de som har bil. Det har inte alla. Tillgängligheten minskar dessutom ju fler bilar och stora vägar vi har. Fler exkluderas, färre kommer fram utan att behöva stå i köer och färre kommer fram med andra transportmedel. 

6. Bygger vi tätt, högt och bra minskar behovet av personligt bilinnehav. M:s vilja att bygga glest och utspritt ökar bilbehovet. Kan detta förklara varför de efterfrågar mer bilväg?

7. Jag tycker det är lite larvigt att ställa sig och svinga med att Göteborg är "bilfientligt". Ungefär 50 procent av alla resor sker med bil och vi har väldigt många trafikleder som löper in och genom centrala Göteborg. Vi är snarast väldigt biltillvända. Rekommenderad läsning är Fredrik Gertten på DN Kultur från i veckan.

/Gabriel Lindh

[herrsodersten]

Medborgardialog i Göteborgs stad

Läste en artikel i GT som handlade om medborgarinflytande där Annelie Hultén (S) och Bruno Kafuman (MP, ordförande i Falu kommuns demokratiråd) deltog. Kaufman kritiserade Göteborg och Hultén och sa bland annat att “det är synd att Göteborg hänger efter i de här frågorna och inte inser möjligheterna i att alla får säga sitt”. 

Jag tycker ärligt talat Kaufman är väldigt enkelspårig. Det finns en mängd sätt att fördjupa och vidareutveckla demokrati och medborgarinflytande på. Folkomröstningar är ett sätt men då väljs den väldigt formella vägen istället för att ha samråd och dialog (där resultaten beaktas och återkopplas tydligt givetvis). Jag tror dialog och samråd i längden är mer hållbart. Folkomröstningar bäddar sällan för dialog och gemensam utveckling utan man gör frågan väldigt binär, trots att den inte är det eller behöver vara det. Då är det för eller mot ett helt förslag. Är du då kritisk mot halva förslaget eller en del av förslaget kan du bara rösta nej för att det inte ska hända. Används dialog och samråd kan du istället påtala att något är problematiskt. Då kan ändringar göras utan att hela idén behöver falla. 

Utöver det tycker jag Kaufman ska akta sig för att kritisera Göteborg när han uppenbarligen verkar ha så dålig koll på hur staden kring arbetar med medborgarinflytande. Redan 2010 antogs flera punkter kring hur medborgardialogen och demokratin ska fördjupas och alla politiker och förvaltningar utbildas och jobbar väldigt (!) aktivt med frågan. Det som görs i Örebro är säkert super (!) men man ska inte inbilla sig att det är den bästa eller enda lösningen. Att Göteborg på senare år haft stora problem med detta tror jag har undgått få. Däremot blir Kaufmans kritik märklig då hans tes verkar vara att få/väldigt lite görs i dessa frågor. Detta är helt enkelt inte sant. 

Exempel på hur det arbetas med medborgarinflytande i Göteborg är eGovHack och att alla politiker får fortlöpande utbildning i frågan. Klas Forsberg vid stadsledningskontoret jobbar ständigt med frågan om “medborgligt deltagande och fördjupande av demokratin”. Detta har han gjort sedan 2010/2011 då kommunfullmäktige beslutade att så ska ske. En bra Powerpoint om detta finns här. Utöver detta kan jag även rekommendera denna läsning med tillhörande dokument för ytterligare fördjupning. 

Så ja, Kaufman tror säkert på sin idé men jag kan inte ge honom något annat än detta 

Vill även tillägga att det är otroligt viktigt vid arbetet med dessa frågor är att de som idag inte hörs eller syns också görs delaktiga. Personer med högt socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital kan redan påverka genom olika kanaler. Lösningen är inte att ge dessa grupper mer inflytande och fler kanaler att göra sin röst hörd i. Lösningen är att lyfta de som idag står utan möjlighet/har liten möjlighet/inte vet hur de ska påverka att påverka. Folkomröstningar gör dels frågan binär och dels är det ofta förstnämnda grupper med mycket socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital som hörs och röstar. 

Folkomröstningar har generellt i Sverige låg andel röstande. Undantaget är folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg i samband med de allmänna valen 2014. Då var andelen ändå avsevärt lägre än i exempelvis riksdagsvalet. I folkomröstningen röstade 72.84% av de röstberättigade jämfört med 82.82% i riksdagsvalet. I kommunalvalet röstade 77,10%. Detta är som sagt ett undantaget. Det är sällan valdeltagandet överstiger 50% i kommunala folkomröstningar. Det är ett jättestort problem vad gäller legitimiteten till systemet men även till resultatet. Hur ska politikerna hantera ett nej-resultat om det bara är 40% som röstar? Om det är 60% som röstar nej, av dessa 40%, är det enda beskedet som politikerna fått att 24% av befolkningen röstat nej. Hvad vilja resterande 76%? En andel röstade förvisso ja men majoriteten röstade inte alls. 

Ovanstående är ett tydligt exempel på dels hur svårt det är med folkomröstningar som som guidande beslut (betänk även om dessa omröstningar vore bindande och inte rådgivande). I Åkered röstade 90.3% i valet 2010. I Gärdsmosse röstade 44,5%. I Åkered är medelinkomsten knappt 500 000 kronor per år. I Gärdsmosse ligger medelinkomsten på cirka 170 000 kronor per år.  Det är för de sistnämnda vi behöver utveckla, förbättra och fördjupa demokratin (främst). Då är jag mycket tveksam till om folkomröstningar är den rätta vägen. Snarast är det fördjupat deltagande, större möjligheter och att politiken blir närvarande och aktuell.  

Nu ska jag ut i solen.

/Gabriel Lindh

[herrsodersten]

Mitt och @lindagus största guilty pleasure? Animerad film som egentligen producerats för våra syskonbarn. Ikväll är det dock guilty pleasure på egen hand. Men då får jag sjunga med. (på/i Svalebo)

[herrsodersten]

Om jag älskar att åka tåg? Jodå, det gör jag allt. Speciellt om de går genom djupa tunnlar och höga broar. Däremot gillar jag inte Ryanair. De tvingar en nämligen att köpa två tågbiljetter. En biljett till tåget man missar om man flyger med dem och en till tåget som går tre timmar senare. Men, jag älskar tåg. Så det gör inte jättemycket. Västkustbanan ftw! (på/i Öresundsbron)

[herrsodersten]

När jag får barn, eller ja barnbarn, ska jag, oavsett om det är första, andra eller tredje gången, på direkten ringa in hela svenska regeringen Viktig debatt i riksdagen? Ingen ursäkt! Utomlands och ska medla i viktig konflikt? Kom hem! Har bara fett mycket att göra pga är minister? Kom bums! När alla väl är samlade, hela den svenska regeringen, ska jag låta mig fotograferas tillsammans med regeringen och min förstfödda. Och sedan ska jag göra det alla kommit dig för: Berätta, inte fråga och rådgöra, vad namnet på mitt tredje barnbarn är. Sedan får alla gå hem.

[herrsodersten]

Tilldelades idag Naturskyddsföreningens "Kaprifolpris" för arbetet med trängselskatt i Göteborg. Priset erhöll nätverket "Ja till trängselskatt" och Västsvenska Handelskammaren för det enträgna arbetet med att försöka skapa en bra debatt (om vi lyckades är en annan fråga) och för arbetet med att genomlysning alternativ till trängselskatt och tågtunneln Västlänken på ett gediget sätt. Känns kul och hedrande och som ett fint kvitto på det hårda arbetet jag och övriga i nätverket lagt ned under drygt två års tid. Stort tack till Västsvenska Handelskammaren som stöttade oss och till Naturskyddsföreningen för priset! På bilden: Administratörerna för Ja till trängselskatt och Johan Trouvé, VD för Västsvenska Handelskammaren. Själv är jag lika fotogenisk som vanligt. (på/i Västsvenska Handelskammaren)

[herrsodersten]

#sun #sunset (på/i Älvsborgsgatan)

[herrsodersten]

"Mums-måns" (på/i Ica Supermarket Högsbo)

[herrsodersten]

#hannasimon2015 (på/i Nya Varvet Studios)

[herrsodersten]

#älvsborgsbron #Göteborg #tfl #nofilter (på/i Älvsborgsbron)