- känslobomb

så mycket tankar & känslor så jag snart exploderar

[kanslobomb]

Jag försöker med allt, jag försöker få dig att förstå vad du håller på att förlora. Att du inte behandlar mig väl.

Men ingenting som du säger, ändras. Jag blir bara mer och mer förkrossad för varje dag. Jag är sönder, helt trasig.

Känner du samma?

[kanslobomb]

Jag står inte ut längre, vi måste låta varandra gå.

Men jag går sönder

[kanslobomb]

Kan du snälla bara säga det, säg att du inte längre vill ha mig

[g4tub4rn]

Har så mycket jag vill säga till dig men du skulle ändå inte lyssna

[kanslobomb]

När man försökt prata tillräckligt många gånger utan gensvar så ger man liksom upp

[ohsomjagsaknardig]

Jag har alltid varit den som älskat mest av oss, som drömt mest av oss, som gråtit och skrattat mest av oss, som kännt mest av oss, som offrat mest av oss och som saknat mest av oss.

Men gör det mig till den som är svagast av oss?

[scarybipolxr]

The worst thing is, when you thought that you finally got to the point were you think that everythings fine - but then it hits you and you’re at the beginning again.

[g4tub4rn]

Jag kommer aldrig att vara bra nog för dig

[kanslobomb]

Men sanningen är ju den att jag har inte mått såhär dåligt på flera år. Det är som att man tryckt på ”play” och allt det som var då, alla tankar och beteendet startats som att jag bara hade pausat för en ciggpaus i filmen liksom.

Jag vet inte hur jag ska hantera detta, jag hade ju kommit så långt i mig själv.

[behind-the-mask-the-truth]

[silent-insanities]

I’m never the one.

[depression-healthy-carrier]

Are you ok?

Me: well yes, but actually no

[kanslobomb]

Men det blir väl kanske så, bland allt elände så tappar man gnistan mellan varandra. Man lever inte längre som att man ska vara förevigt utan håller ihop för dagen.

Hur länge ska det hålla?

[kanslobomb]

Jag har brutit så många löften mot mig själv ihop med dig. Tappat bort mig själv och mina gränser.

Jag tror det är dags att släppa taget nu. Min älskade.

[kanslobomb]

”Jag vill vara med dig föralltid” säger han och kysser mig lätt. Jag hör vad han säger men kan inte riktigt känna innebörden av hans ord. Ständigt är han vid min sida men samtidigt så är det som att vi befinner oss på två helt olika platser. Som att där finns en distans mellan oss. Där vi inte riktigt är sammankopplade med varandra. Han kysser mig och säger att han älskar mig, samtidigt som det känns som att allt annat än jag är det viktigaste för honom. Som att han alltid vill stressa ifrån mig. Jag försöker prata, prata om livet, prata om vardagen men får till svar ”jag lyssnade visst inte”

Source @kanslobomb

[qvotext]

[kanslobomb]

Men det är nog inte han det är fel på, och inte heller mig. Det handlar bara om att vi inte är kompatibla med varandra, men det väljer vi att blunda för. Nog kommer det att komma ifatt oss en dag, men låt oss blunda ett tag till.

Source: @kanslobomb