Får jag fråga en sak?
Ja. Det får du.

tannertan36
Fai_Ryy

Andulka

oozey mess

No title available
No title available
Not today Justin
occasionally subtle
tumblr dot com
ojovivo

ellievsbear
$LAYYYTER
Cosmic Funnies
Claire Keane

❣ Chile in a Photography ❣

Origami Around
No title available
Cosimo Galluzzi
★
Aqua Utopia|海の底で記憶を紡ぐ
seen from United States

seen from United States
seen from Bangladesh
seen from Singapore
seen from Australia

seen from Türkiye
seen from Spain
seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from Brazil

seen from Canada
seen from Argentina
seen from Venezuela
seen from Ecuador

seen from Australia

seen from Gabon

seen from Singapore
seen from Türkiye
@komspirationsteorier-blog
Får jag fråga en sak?
Ja. Det får du.
Homosexfrågan
Vi å Komspirations-Theorier stödja fullt ut och ovillkorligen fru Barbro Westerholms inlaga i Svenska Dagbladet den 1 oktober 1979, under rubriken ”Homosex inte sjukdom”.
Åååh jag har sexualitet, vad ska jag göra?
Hej anonym! Tack för din fråga, men kom inte här och skvätt! Vi på Komspirationsteorier har bara tid för varandra.
Och din mamma.
Tillsammans.
Det lesbiska — igen: en analys
Problematiskt. /j
/j
Män kan inte alltid. Särskilt inte prata om känsliga ämnen. Här är till exempel en man som inte kunde prata om trappräcken... män! men! det slutar lyckligt!
mkupperman: He couldn’t talk about banisters.
/j
Det lesbiska — idag
Vi har alla sett dem, känt dem (ej i biblisk bemärkelse! usch!), hört dem, anat dem, längtat efter dem!... Jag talar naturligtvis om de lesbiska kvinnorna. Men vad är det egentligen som lockar oss till dessa musigaste av musor? Det är det jag ska försöka svara på här.
Vi börjar med ett exempel. Nedan ser ni det fantastiska, begåvade, vackra paret Sam och Laybia, två kvinnor av varierande lesbicitetsgrad. Medan ni ser och begrundar detta avsnitt av Arts and Crafts with Sam and Laybia, tänk gärna på hur de lyckas omvandla det anrika keramikhantverket till en sensuell konstform endast med hjälp av en vintage-drejskiva, lera och — naturligtvis — varandra:
"I like how you stick your thumb inside." "That's what they all say."
Nu undrar ni naturligtvis: Hur gör de? Varför trollbinder de mig så? Svaret är lika uppenbart som det är sant: ablygdala. Samma del av den kvinnliga hjärnan som ger kvinnan hennes kvinnliga intuition. Som figuren nedan illustrerar sitter ablygdala i hjärnan:
Tänk på det nästa gång.
/j
WHAT MAKES YOU FEEL BETTER WHEN YOU ARE IN A BAD MOOD?
Your mother last night made my knickers twist.
Jodåsåatte.
Vi är tre om bloggen. Den har ju varit lite, eller egentligen ganska skitmycket, inaktiv senaste tiden. Men jag har gott hopp. Jag tror på humor blandat med bitterhet och seriositet.
Själv är jag ganska bitter, speciellt när det kommer till mänskliga rättigheter för homogays.
Som när det här med barilla-grejen tillexempel. "Vi tänker aldrig ha ett homopar i våra annonser, de som stör sig på det kan köpa något annat märke" Naturligtvis får de ha vilka människor de vill i sina reklamer, men ett vettigt svar (på kritiken att de aldrig har samkönade par i sina reklamer) hade kunnat vara typ "Det har inte blivit så, nej, men det kanske kommer i framtiden". Att de svarade som de gjorde visar på hur okej de tycker att det är att medvetet och aktivt osynliggöra en stor del av befolkningen, och sin egen kundkrets, bara för att de inte passar in i ens egna, personliga, familjepreferenser. Jag pallar inte! Det är inte okej.
/L
Wö-ö-ö-ö-ö-ö-ö!
Vi har gjort ett inläääägg! (BH-inlägg)
Med tanke på det som inträffat i veckan... ja, vi tänker naturligtvis på... BARILLAGATE!
Men det är inte det vi ska prata om nu:
Jag är signatur "j" och kommer att hårig bringa seriositet till den här bloggen inom olika sexualämnen. Med mera. På återseende.
/j
Det här med flatdramatiken alltså...
Jag vet inte om det är lika vanligt i bög- eller strejtvärlden, och antagligen är det säkert det och hela det här inlägget baserar sig på föråldrade fördomar om kvinnors mellanmänskliga beteende, men jag tycker mig uppleva en jävla massa problem med kvinnorna i mitt liv från tid till tid.
Jag lever i en ganska stor studentstad nära en större stad och flatsamhället borde således vara stort nog för att en ska kunna röra sig fritt, men det är det inte. Folk ligger med, är bästa vän med, blir sårade av och hatar samma människor. En massa tjafs helt enkelt. Jag fattar det inte. Det borde inte vara så svårt.
Team Gina, för övrigt ett väldigt skojigt band, har gjort en låt om det här, men eftersom det här med teknik inte riktigt är min grej kan jag inte länka upp det här ordentligt från myspace. Det är första låten iaf, Wife Swapping. http://www.myspace.com/teamgina/music/songs/wife-swapping-23165187
Jag tänker inte gå in på min personliga flatdramatik ikväll, som väntat är den något komplicerad och infekterad, jag ville mest diskutera problemet.
Mina tankar om varför flatdramatiken kan kännas så närvarande medan ord som bögdramatik eller heterodramatik inte ens verkar finnas, är baserade på matte och hur kvinnor uppfostrats till att bete sig mot varandra. Homogays rörs sig i betydligt mindre och mer statiska cirklar än heterostrejts och har därför färre, men fram för allt samma, människor i sin vardag. Ligger jag med någon kan jag inte helt förlora kontakten med den eftersom gayvärlden är nationell. Flyttar jag från en del av Sverige till en annan kommer mina nya vänner garanterat att känna till mitt före detta ligg. Sen är det ju det här med hur vi beter oss. Eller rättare sagt, hur vi lärt oss att vi ska bete oss mot varandra. Tävlingsinriktningen. Missunnsamheten. Misstänksamheten. Tjafsandet. Konflikthanteringen. You name it.
Min tanke är att bögvärlden (om vi nu ens ska dela in oss i världar dvs) slipper mycket av det här för att de uppfostrats som män. De har fostrats till att leda världen och lösa konflikter och förväntas inte heller, eller slipper om en är på det humöret, ha det känslomässiga engagemanget vid sexuella kontakter som kvinnor ofta antas ha, och därmed också ofta har.
Jag kan bli så förbaskat trött på det ibland. På hur livet lärt mig hur jag ska vara. På hur det sällan, eller snarare aldrig, är mig till gagn.
/L
Qruiser
På tisdag har jag varit medlem på qruiser.se i tio år, detta ska jag fira med att ta bort min användare. När jag blev medlem var jag femton år gammal, jag bodde på landet och kände ingen som var HBTQ. Qruiser var otroligt bra för mig på den tiden och har fortsatt vara bra, stundvis. Jag har träffat flera vänner där, några flickvänner till och med.
Idag är min upplevelse av Qruiser inte lika god. Jag är trött på att få ständiga sexförslag av främmande män. På att bli frågad om jag kan tänka mig att sälja min kropp eller mina använda underkläder. På den utseendefixering som existerar där och som jag själv, mot min vilja, upptäcker att jag själv påverkas av och praktiserar. Jag vill inte längre jämföra och döma personer utifrån några bilder och en presentationstext. Jag vill inte att främmande män ska skicka bilder på sina kukar till mig eller anta att jag automatiskt vill ha sex med dem bara för att jag är kvinna och medlem där. Jag vill inte behöva försvara varför jag tackar nej till sexförslagen. Jag vill träffa folk utanför Qruiser.
Samtidigt tycker jag att det är roligt att jag faktiskt har varit medlem där i tio år. Kanske äter jag tårta.
/e
Välkommen!
Äntligen stod prästen i predikstolen! Den "hemliga" sexbloggen är återuppstånden, denna gången under namnet komspirationsteorier och i ny tappning. Lite mer politik, lite mer sex, lite bättre och lite mer naket.