Det här med flatdramatiken alltså...
Jag vet inte om det är lika vanligt i bög- eller strejtvärlden, och antagligen är det säkert det och hela det här inlägget baserar sig på föråldrade fördomar om kvinnors mellanmänskliga beteende, men jag tycker mig uppleva en jävla massa problem med kvinnorna i mitt liv från tid till tid.
Jag lever i en ganska stor studentstad nära en större stad och flatsamhället borde således vara stort nog för att en ska kunna röra sig fritt, men det är det inte. Folk ligger med, är bästa vän med, blir sårade av och hatar samma människor. En massa tjafs helt enkelt. Jag fattar det inte. Det borde inte vara så svårt.
Team Gina, för övrigt ett väldigt skojigt band, har gjort en låt om det här, men eftersom det här med teknik inte riktigt är min grej kan jag inte länka upp det här ordentligt från myspace. Det är första låten iaf, Wife Swapping. http://www.myspace.com/teamgina/music/songs/wife-swapping-23165187
Jag tänker inte gå in på min personliga flatdramatik ikväll, som väntat är den något komplicerad och infekterad, jag ville mest diskutera problemet.
Mina tankar om varför flatdramatiken kan kännas så närvarande medan ord som bögdramatik eller heterodramatik inte ens verkar finnas, är baserade på matte och hur kvinnor uppfostrats till att bete sig mot varandra. Homogays rörs sig i betydligt mindre och mer statiska cirklar än heterostrejts och har därför färre, men fram för allt samma, människor i sin vardag. Ligger jag med någon kan jag inte helt förlora kontakten med den eftersom gayvärlden är nationell. Flyttar jag från en del av Sverige till en annan kommer mina nya vänner garanterat att känna till mitt före detta ligg. Sen är det ju det här med hur vi beter oss. Eller rättare sagt, hur vi lärt oss att vi ska bete oss mot varandra. Tävlingsinriktningen. Missunnsamheten. Misstänksamheten. Tjafsandet. Konflikthanteringen. You name it.
Min tanke är att bögvärlden (om vi nu ens ska dela in oss i världar dvs) slipper mycket av det här för att de uppfostrats som män. De har fostrats till att leda världen och lösa konflikter och förväntas inte heller, eller slipper om en är på det humöret, ha det känslomässiga engagemanget vid sexuella kontakter som kvinnor ofta antas ha, och därmed också ofta har.
Jag kan bli så förbaskat trött på det ibland. På hur livet lärt mig hur jag ska vara. På hur det sällan, eller snarare aldrig, är mig till gagn.
/L