När vi började kursen i augusti och blev introducerade i allt vi skulle göra och allt vi skulle lära oss under läsåret försökte jag flera gånger föreställa mig hur jag skulle känna mig i maj, nio månader senare, efter att ha upplevt så mycket nytt och spännande. Det tycktes som ett så enormt livsförändrande vägval, olikt det mesta jag tidigare varit med om.
Skulle jag vara en helt ny person efteråt?
Skulle jag känna mig totalt självsäker och ha en bestämd riktning i mitt liv?
Det kändes omöjligt att föreställa sig var jag skulle befinna mig så långt fram i livet. Men helt plötsligt, mycket fortare än vad jag hade kunnat ana, befann jag mig på andra sidan Bolivia-resan. Befann mig hemma igen efter den mest intrycksfulla resan i mitt liv, fylld av blandade känslor och tankar.
Var jag en ny person då?
Första dagen i skolan pratade jag helt plötsligt flytande spanska med den nicaraguanska städerskan. Men i övrigt var det förvånande lätt att sjunka in i den gamla bekanta tillvaron och att fortsätta leva (nästan) precis som innan. Som om Bolivia aldrig hade hänt mig. När människor i min närhet frågade om resan visste jag aldrig vad jag skulle säga trots att den hade betytt så mycket för mig.
Samma person som började kursen i augusti,
som lämnade Landvetter i februari,
samma person skriver den här texten.
Jag tog mig igenom många svårigheter och upplevde ännu fler fantastiska stunder, men jag är fortfarande jag, bara lite rikare på minnen. Ingen kan se när de tittar på mig att jag har delat en del av mitt liv med en familj och tjugo dagisbarn på andra sidan jorden och jag kommer inte heller att bli personen som för all framtid refererar till sin tid i Bolivia.
Min insikt är att mitt värde som person är kopplat till mig och inte till vad jag gör, även om mina erfarenheter självklart får mig att utvecklas. Jag tar med mig många lärdomar från den här tiden som kommer att hjälpa mig i alla delar av tillvaron. Att åstadkomma saker tillsammans skapar väldigt stor gemenskap, oavsett om det är en flashmob för allas lika värde eller ett teatraliskt indiskt bröllop för att uppmärksamma barnäktenskap. Man lär så mycket mer när man tillåter sig att lära av andras erfarenheter. Vi har så många fler likheter än skillnader med människor runtom i världen (något som jag alltid har trott på, men det var så fint att få uppleva det på egen hand).
Med ökad kunskap och påeldat engagemang för människors situation i världen kommer jag att fortsätta mitt liv med en ambition att förändra sakers tillstånd till det bättre, ett livsval som aldrig har känts så självklart som efter detta år.
