Ser tillbaka på det som var och inser att allt var en lögn, varför framställs jag som problemet - varför framställer jag mig själv som problem?
Det var inte jag som klagade på dig, du klagade på att jag var tjatig för att jag frågade hur du mådde - en helt vanlig dag.
Och du, du valde att slå mig, våldta mig, spotta på mig, hångla med andra framför mig, strypa mig våningen under din familj - ärren kommer aldrig att försvinna.
Sen du där, valde att inleda världens finaste dröm - för att sen undanhålla att du helt plötsligt gått tillbaka till ditt ex.
Och du, jävla helvetes du. Som fick mig att återupplev allting jag någonsin varit med om. Du fick mig att öppna upp hela min själ, för att sen göra som dom.
Varför sa dom att jag var problemet - varför kan en individ ens besitta all denna otur i människor att träffa. Det låter som en lögn, jag måste vara problemet? Men hur är jag problemet när faktan ligger rakt framför ögonen på mig.
Allt gör så ont nu.
