Om att sakna någon man inte har rätt att sakna.

[livetvidsidanom]

Torra läppar

Den där känslan inombords

Av att ha något att berätta

Men inte veta hur

Händer vrider sig krampaktigt i knät

Det pockade behovet av att ha något i handen

Att pilla, plocka, vika

Vad som helst

Jag biter mig i läppen

Den välbekanta smaken av blod

Den lilla gropen i läppen

Den, som passar så bra att bita i

Minusgrader ute

Där jag biter i läppen bildas fukt som fryser

Läppar som blir torra, spruckna

Och sedan, den förlösande känslan av tårar och erkännande

Av avslappning

Händer mjuknar och släpper taget

Kvar blir avtryck av naglar i handflatan

Och torra läppar

[livetvidsidanom]

Jag känner dig. Men jag är fortfarande ovan vid dig.

[livetvidsidanom]

Som ett slag i magen När jag ser en bild av dig Jag saknar inte dig Eller det vi hade Men jag saknar den jag var Innan dig

[livetvidsidanom]

[livetvidsidanom]

Äntligen kan jag säga att jag är på väg. Att jag är på väg bort. Bort från dig, från oss, från det här. Bort från allt det som gjorde mig till någon jag inte är. Någon jag inte vill vara. Det går dagar utan att jag tänker på dig alls. Ingen saknad, ingen längtan, ingenting alls. Från behovet av ständig kontakt, till ingenting alls. Jag mötte någon häromdagen, som varit en viktig person under min uppväxt, och hon sa att jag har förändrats. Att jag är någon annan än den jag varit, någon annan idag än vad jag var för 1 år sedan. Någon som syns, tar plats, som märks. Någon som är stark. För idag är jag stark. Jag vågar. Jag är modig. Jag är på väg.

[livetvidsidanom]

Uteslutning

Jag föredrar att känna, och att känna mycket, istället för att inte känna alls. Jag föredrar att känna smärta och saknad, om det innebär att jag även får känna glädje och kärlek. Det går inte att utesluta det ena och samtidigt förvänta sig att ha tillgång till det andra.

[livetvidsidanom]

Åh

[livetvidsidanom]

Skavsår

Det är något som skaver. Som ett skavsår som kliar och jag liksom pillar i kanten av det. Jag försöker låta blir men det skaver så och ju mer jag pillar desto mer kliar det.

[livetvidsidanom]

Nu är du min. Du är det. Du är min. Alla månader av kaos, tårar och ångest. Efter samtal, skrik och bråk. Som att komma ur stormen och in i lugnet. Nu är allt bra. Nu är du min.

[livetvidsidanom]

Jag saknar dig.

Det finns saker vi inte styr över. Sådant som händer som vi inte alls kan påverka. Har jag förlorat dig? Det känns så. Det känns som när du försvann förra sommaren och jag inte visste när, eller ens om, du skulle komma tillbaka. Men det är svårare nu. Fler minnen, mer vi gått genom och fler planer på framtiden. Och jag kan nå dig. Överallt, hela tiden. Och det är värre än att inte kunna nå dig alls.

[livetvidsidanom]

1 år och 9 månader

En lång nattlig promenad, sitta och kramas på en bänk med förhoppning att det blir bättre. Annars tar det slut. Jag orkar inte längre kämpa för mitt utrymme när du tar all plats som finns.

[livetvidsidanom]

Vi måste prata

Jag blir någon jag egentligen inte är med dig. Jag söker ständigt din bekräftelse, att få känna att jag duger i dina ögon. Hos dig känner jag mig svag, när jag annars är stark. Jag är fri, men hos dig känner jag mig instängd. Allt jag vill är att känna att du tycker om mig, men du kan inte ens göra det lilla. Jag har insett det nu, att jag för att kunna vara mig själv måste ta ett steg bort. Om du vill ta det steget med mig behöver du bara svara på en fråga. Är det mig, eller tanken på oss som tilltalar dig?

[livetvidsidanom]

Kommunikation

För att vara så duktig på att prata är du väldigt dålig på att kommunicera.

[livetvidsidanom]

Det kommer alltid att finnas saker som jag vill ha sagt men aldrig kommer veta hur jag ska säga. Hur kan det vara kärlek om vi inte kan prata?

[livetvidsidanom]

Känslor tar slut.

[livetvidsidanom]

Jag vet inte vad du vill mig. Jag vet inte längre vad jag vill dig. Du har så svårt att säga vad du känner. Jag har så svårt att känna det du säger. Jag är annorlunda nu och det gör att jag ser dig på ett annat sätt. Eller är det du som har förändrats?

[livetvidsidanom]

Jag hatar att jag älskar dig

Jag kan inte längre sova bredvid dig. Förut, innan allt det här, var det bredvid dig jag sov som bäst. Jag brukade säga att jag behövde få träffa dig för att få känna mig helt utvilad. Du skingrade allt det där kasoet min hjärna är uppbyggd av. Avslappnad.

Men nu. Jag vill inte längre blunda när du är bredvid mig. Tiden tillsammans är för värdefull för sömn. Och jag vet att när vi vaknar är vi närmre tiden vi måste skiljas åt. Då är det omöjligt att blunda, som om du inte finns där.

Jag vill andas in dina andetag. Jag vill forma min kropp efter din. Jag vill ha dig över mig, under mig, i mig. Jag vill känna din hand i mitt hår. Jag vill höra din röst i mitt öra. Jag längtar efter att orden du skriver i brev ska uttalas i nattens mörker.

jag önskar att vi fick ha mer än såhär. Jag önskar att jag kunde kalla dig för min. Jag önskar att du var perfekt och aldrig hade gjort de misstagen som satt dig i den här positionen.

Ibland funderar jag på om det vore skonsammare för mig att hålla mig borta från dig helt och hållet, och inte nöja mig med de enstaka timmarna du kan ge mig.