DN Debatt âLĂ„t arbetsgivare och butiker betala för kollektivtrafikenâ
Hur ska stockholmarna betala för sin kollektivtrafik? Den eviga diskussionen om betalningssystemet i Stockholms kollektivtrafik har blossat upp igen. Ena stunden Àr spÀrrarna i tunnelbanan för lÄngsamma, nÀsta för snabba. Aldrig lagom. Dessutom Àr biljettpriserna, som DN pÄpekar pÄ ledarplats den 21 april, sÄ krÄngliga att man undrar om syftet Àr att alla utan mÄnadskort ska skrÀmmas bort.
Kollektivtrafiken i Stockholms lÀn kostar drygt 13 miljarder kronor att driva. Av detta betalar stockholmarna 7 miljarder kronor genom landstingsskatten. UngefÀr lika mycket betalar de som anvÀnder kollektivtrafiken genom att de mÄste betala för att Äka.
En miljard gÄr bort i biljettadministration, samtidigt som systemet upplevs som krÄngligt och tjÀnsterna som dyra. Vi slösar bort en miljard som skulle kunna skapa mer kollektivtrafik och bÀttre service.
Författaren av debattartikeln Leif Pagrotsky. Foto: Alexander Mahmoud
Kollektivtrafik Àr lika sjÀlvklart nödvÀndig för en storstad som hiss Àr i höghus. Jag har aldrig sett sÀrskilda avgifter med spÀrrar, vakter och kontrollanter för hissar utan deras kostnader tas ut smidigt pÄ hyran för alla i huset, Àven av de i bottenvÄningen eller de som anvÀnder trappan. Den som föreslÄr nÄgot annat skulle bli utskrattad. SÄ borde det vara ocksÄ i Stockholm.
ĂndĂ„ har utvecklingen gĂ„tt Ă„t motsatt hĂ„ll. En allt större del av kostnaderna bĂ€rs av resenĂ€rerna och en allt mindre del bĂ€rs av de som vĂ€ljer andra fĂ€rdsĂ€tt. SĂ„ sent som i början av 1990-talet betalade resenĂ€rerna 30 procent av kostnaderna, mot ca 50 procent de senaste Ă„ren.
Det Ă€r dyrt att ta betalt. 100 tunnelbanestationer skall vara bemannade frĂ„n klockan 5 pĂ„ morgonen till klockan 1 pĂ„ natten, de flesta stationer med flera personer, 20 timmar per dag, sju dagar i veckan alla Ă„rets veckor. DĂ€rtill kommer 53 pendeltĂ„gsstationer. Varje automatspĂ€rr kostar 250â000 kr. De flesta betalar sina resor i kiosker och butiker, det kostar ett par hundra miljoner av biljettintĂ€kterna i ersĂ€ttning.
Dessutom drabbas effektiviteten. Alla bussar mÄste Àgna tid vid varje hÄllplats Ät att passagerarna mÄste gÄ pÄ en och en vid en enda dörr för att sköta sin betalning i tur och ordning inför chaufförens vakande öga. Det tar dyr tid för bussen och föraren samtidigt som restiden för resenÀrerna förlÀngs.
Systemet har ocksÄ blivit extremt krÄngligt och ogÀstvÀnligt för de som inte Äker ofta, till exempel turister. Att för en turist betala för en bussresa krÀver nÀstan sÀrskild utbildning eftersom det inte lÀngre gÄr att betala ombord. Karta och kompass rÀcker inte eftersom det Àr svÄrt för besökare att veta var man skall leta efter bussbiljetter. Motsatsen till vad en turiststad behöver.
Hur man Àn vÀnder sig Àr det stockholmarna sjÀlva som mÄste betala för sin kollektivtrafik. Men mycket vore vunnet om det gick att hitta ett enklare och billigare sÀtt i stÀllet för dagens krÄngliga och dyra system.
Enklast vore att helt ersÀtta avgiften med landstingsskatten. Stockholmarnas inkomster och levnadsstandard skulle inte pÄverkas, samma belopp som de skulle förlora pÄ skattehöjningen skulle de spara pÄ avgiften. JÀmfört med i dag skulle de stockholmare som Äker med SL tjÀna och övriga förlora, men den skattehöjning som behövs skulle kosta den enskilde mindre Àn mÄnadskortet gör i dag. HÀr ser vi alltsÄ en skattehöjning som teoretiskt sett skulle öka incitamenten till arbete.
Jag bedömer trots detta skattevÀgen som politiskt mindre framkomlig, inte minst pÄ grund av de ojÀmlikheter som rÀnteavdragen bidrar till mellan de som hyr och de som Àger sin bostad. Fler finansieringskÀllor behövs dÀrför om det skall vara möjligt att avskaffa biljettsystemet. Ett alternativ till dagens system skulle kunna se ut sÄ hÀr, en paketlösning med tre delar:
De flesta resorna Àr resor till och frÄn jobb, resor som ju Àr nödvÀndiga om arbete skall kunna utföras. Kostnaderna för resorna Àr inbakade i arbetsgivarnas kostnader för sin verksamhet via lönen. De betalas ut till de anstÀllda som i sin tur betalar hela beloppet till SL först genom sin landstingsskatt som dras direkt pÄ lönen och dÀrefter varje mÄnad via mÄnadskortet. Det Àr en onödigt krÄnglig och fördyrande omvÀg. I stÀllet kan arbetsgivarna i Stockholms lÀn betala direkt utan omvÀgar genom en arbetsgivaravgift pÄ 0,75 procent av lönen. Det skulle tÀcka hÀlften av finansieringen, cirka 3,5 miljarder kronor. Regionalt differentierade arbetsgivaravgifter har anvÀnts i andra sammanhang och visat sig fungera.
Centrala lÀgen skulle bli mer attraktiva för arbetsplatser och butiker om resorna blir billigare. Ett bidrag till finansieringen dÀrifrÄn Àr naturligt. En lÄg skatt pÄ 4 procent pÄ hyran pÄ kommersiella lokaler innanför tullarna skulle bidra med en miljard kronor till finansieringen. Det skulle i nÄgon mÄn stimulera efterfrÄgan i mindre centrala lÀgen och lindra trycket pÄ innerstaden. Fastighetsmarknaden Àr kÀnslig och störningar kan fÄ stora konsekvenser, Àndringar mÄste ske försiktigt, gradvis och med ordentlig framförhÄllning. Förslaget skulle leda till nÄgot högre hyror och obetydligt högre priser i butikerna i innerstaden. En hyreshöjning pÄ 4 procent fördelad pÄ till exempel fem Är skall jÀmföras med den hyreshöjning pÄ 50 procent som Àgt rum de senaste 10 Ären.
En mindre höjning av landstingsskatten pÄ 50 öre skulle fylla upp ÄterstÄende behov av finansiering, cirka 2,5 miljarder kronor.
De förÀndringar jag föreslÄr skulle drastiskt minska de administrativa kostnaderna men ÀndÄ finansiera kollektivtrafiken fullt ut. Det vÀrsta som kan hÀnda Àr att fler börjar Äka kollektivt, men dÄ har vi en miljard kronor över som kan anvÀndas till fler turer och bÀttre service.
DN 2015-05-19
Leif Pagrotsky, före detta statsrÄd för Socialdemokraterna i flera regeringar.
