TVSTRANGERTHINGS
hello vonnie
★
⁂
art blog(derogatory)
Alisa U Zemlji Chuda
No title available
祝日 / Permanent Vacation
occasionally subtle
RMH
wallacepolsom
roma★
Not today Justin
he wasn't even looking at me and he found me
PUT YOUR BEARD IN MY MOUTH
JBB: An Artblog!
izzy's playlists!
No title available
Peter Solarz
sheepfilms
seen from United States
seen from Australia
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from Spain
seen from United States
seen from United States
seen from Germany
seen from Singapore
seen from Netherlands
seen from T1
seen from United States
seen from Türkiye
seen from T1
seen from Singapore
seen from Australia
seen from Argentina
@rootsofluna
Jag var inne på sista glaset igen, jag bråkar med mig själv, men jag är så jävla trött jag klarar det inte. Musiken skaver i mina öron, jag lägger spelkort som jag inte förstår, ni pratar men allt jag hör är mina skor mot asfalten. Det hade blivit en natt i trubbel, jag känner elden bakom ögonen. Ensam är det jag alltid definierat mig som, det enda jag alltid klarat av men tröttheten...
vackert.
Två nätter spenderade i hamnen, med en skrockande trubadur knarrandes precis intill högerörat. Aldrig känt mig så vilsen som när en idiot viskar “Vad spelar du för spel egentligen, du vet att alla vill gå hem med dig...”
“Hade du inte velat så hade du inte suttit kvar” Men jag tänkte på dig, tänkte på att du sa att du kanske skulle ringa. Jag hade lika gärna kunna sitta ensam för jag brydde mig inte ett skit om vad nån sa... Trillade in i en buske på vägen hem, asgarvade och satt på taket mitt i natten och svalde tankarna igen. Ensamheten är trots allt den enda vän jag haft som alltid stannat kvar hos mig, som jag alltid kommer kunna lita på, den finns där efter varje smäll. Alltid.
3 år.
Du, när jag lyssnar på Alt-j tänker jag på dig, Vad tänker du på när du slåss i sömnen. Jag försöker komma ihåg hur det var att självmant söka sig till din famn, att kyssa dig på sidan av näsan precis under ögat, som jag älskade det. Hur det var att se in i dina ögon utan ilningar i handlederna. Men, jag känner mig så jävla kall, så tom när inte ens kärleken gör ont längre. Jag är den trasiga skuggan du bar omkring på ibland.
Jävla sparv.
Det gör inget, jag är inte skyldig dig någonting. Haha, jag är bara så jävla arg på dig, jag vill bara visa att jag bryr mig precis lika lite om dig som du bryr dig om mig. Vill bara visa att du inte kan göra någonting, du kan kasta saker, slå mig och putta mig, hålla fast mig och vara hur jävla elak du vill. Du kan aldrig äga mig och jag kommer alltid vara tusen gånger starkare och jag kan göra dig så jävla illa. Mentalt bitch. PUSS
skam
Vill inte att du ber mig gå hem. Jag vill inte tända ljusen, sitta i fönstret och röka, jag vill inte lyssna på samma låtar igen. Men jag måste gå hem, varje gång med hälarna utanför skorna med grannarnas ögon i nacken, nio av tio gånger med magen full av alkohol, lungorna fulla med rök och din lukt över hela mig. Tänk om du kunde säga “stanna kvar, jag är vaken tills du mår bra, vi tar en kaffe och snackar tills ditt hjärta vet vart det ska.” Men vi snackar om dig, tills du ber mig gå.
Hamnat i trubbel.
Inte pratat med dig på en vecka, aldrig känt mig ensammare utan dig mamma. Snälla ring.
MidsommarH:et. Tänder ljus och städar, pratar med katterna, dricker och spelar samma låtar tusen gånger om. Haha, jag älskar det här, fan att jag inte bara kan vara lugn. Trubbel, är liksom det enda som jag ser när jag ler i spegeln.
'Take Care' is available on - iTunes - http://goo.gl/iMh6W Bandcamp - http://goo.gl/mBsdE5 Tom Rosenthal elsewhere on the internet - Website - http://www.tom...
Förstör.
Leende för mig själv såg jag mig omkring att ingen såg. Fan vad jag älskar att försvinna. Vi tog bilen och en jävla idiot kysste dig i vattnet när det åskade. Jag är en jävla idiot mamma.
20/6
Jag gör som jag alltid gör, gör mig osams med hela världen och ter mig till främlingar. Det känns så bra i närheten av någon som inte vet vilket jävla misstag jag är... “Tänk dig för Julia” “Du gör bort dig Julia” “Tror du att jag är dum i huvudet Julia” “Kom inte med dina jävla klyschor Julia” “Det är ditt liv Julia” “Så jävla onödigt Julia” Jag försöker verkligen sitta still mamma, jag försöker vara hon du vill. Jag vet att jag är tillbaka i mittpunkten för allt ont, än en gång är jag den som inte bara kan följa med. Än en gång klarar jag inte av att vara en jävla flickvän, än en gång klarar jag inte av att vara dottern som mest av allt vill ha familj, körkort och ett heltidsjobb. För att jag är hon som står förlamad samtidigt som jag förstör hela den värld ni byggt runt mig. Jag vill inte bråka men jag älskar att känna ljummen asfalt mot huden på vägen hem sena sommarnätter, jag älskar en Winston i mungipan och en halv dunk vin i en tom magsäck, jag älskar trötta fåglar som nattar varandra från trädtoppar och tak, jag älskar den världen, när livet känns precis som på film. När jag håller mina fula skor i ena handen, att kliva på sten och bara le åt smärtan för inget kan förstöra dom stunderna för mig.
7/3
Vi har precis typ “gjort slut”, du säger “Den här låten var bra” till en i min spellista som spelas i bakgrunden. Jag nickar. Du frågar “vad ville hon igår när hon ringde?” “Inte så mycket” säger jag. Du börjar prata om en ny kille som börjat på jobbet.
Det känns som om att du spottat mig rätt i ansiktet tre gånger, när du alldeles för en stund sen sa att du brydde dig om oss, att vi var viktiga. Men nej, du låtsas som ingenting igen. Jag blir arg, vi grälar igen. Du går och lägger dig för att du ska jobba i morgon, du vill inte förlora ditt jobb. Bara mig, och det är okej... Jag vill bara inte bli lurad till att stanna i din “säkerhetsbubbla” tills du hittat någon bättre att dela den med. Vem fan gör slut en måndag då, jag är en idiot...
julen 2015
Så fruktansvärt arg, från det att ljusen träffade mina ögon, så jävla jävla arg. Du hade glömt ta pannan dagen innan, den hade stannat och gick inte igång. Jag var så kort, så kall. Du brydde dig inte, viftade bort min ilska som om den vore damm i luften. Du åker till din mamma och firar jul och jag åker till min vi varken ses eller hörs på kvällen. Jag blev skitpackad, kommer inte ihåg någonting förutom att jag lyssnade på Movitz, ramlade på vägen hem, slog sönder ett knä och en telefon och hade panikångest i ett hörn bland blodiga lakan. Kuljul.
Leaving it up to you.
Klockan är inte mycket, det är fredag igen, jag köpte fel Morgans- den mörka, usch. Jag sitter i sängen med ilande handleder som alltid när jag gett upp. När det är dags att avsluta det hela. Jag hör hur ni skrattar och lyssnar på musik, för en timme sedan var du hos mig och jag vägrade se på dig, som vanligt, men det är ju normalt eller hur? Det är ju så vi har det? Jag bara undrar när du kommer att märka att det inte längre är vi. /Julia https://www.youtube.com/watch?v=xMrybtyXlTM
Jag älskar -Den här lägenheten. -Den här byn -Att alla hälsar på varandra -Fiken och lukten av nybakat -Mitt jobb -Att allt är så nära Jag hatar -Rastlösheten. - Glo-gubbarna som sitter utanför Haglunds konditori när solen skiner. Jag saknar -skogen -djuren -lukten -mamma -springa -nätterna -att ni bara var fem meter bort -Ben -tidningarna -nyhetsmorgon -kaffet, muggarna, soffan -pappa -musiken i hörlurarna -bäckarna -vägarna -träden -stenarna -loftet -boden -tumblr -hagarna -tiden -smutsen -känslan -månen från balkongen -tre lena hästmular mod handflatan -livet.
förlåt.
Jag är ledsen älskling, jag kommer nog aldrig att bli som jag var innan.
Jag är hellre ensam för mig själv än i ett rum fullt med människor. Jag trodde inte att man kunde sakna en känsla så, sakna tystnaden så... Jag trodde inte att man kunde sakna glömskan. Jag kunde finna lycka vartsomhelst, det var så jävla enkelt. Ibland vill jag bara se på dig, röra dig och säga allt fantastiskt som du förtjänar att höra, du är precis så vacker, ödmjuk, och otrolig som man kan bli. Dina drömmar synkar mina tankar sömnlösa nätter, jag visste att du skulle berätta dagen därpå i en frusen bil om hur han befann sig i ditt huvud med. Det är bara mitt dåliga samvete som kastar tillbakablickar från något som var enkelt. Oroa dig inte, jag skulle ju aldrig ta på mig ett par tighta träningsbyxor eller hur... Pappa frågade om min sorg och jag fnös. Jag gick i alla fall där i från som så många gånger innan, jag ville inte sitta ensam i julmyset som förse-gick framför mig. Alltid ensam.
