Författare: Elin Stadenberg @elinstadenberg Utgivare: Skandias – Din Rese Partner i Australien
26 Januari, Australia Day 2016. Exakt den dagen landade jag i Sydney, med en halvtom plånbok redan från start och med en känsla av skräck, förväntningar och frihet. Jag hade ingenting planerat när jag satte mig på flyget från Sverige och reste till andra sidan jordklotet, inte ens en säng att sova i första natten. Jag och min reskompis gick omkring som vilsna myror på Sydneys breda gator, med stora ögon och utan någon vetskap om framtiden. Hade vi varit naiva som hade trott att vi skulle kunna överleva i den har staden utan en spänn kvar på sparkontot, eller skulle det här bli vårt hem hela det kommande året?
För att få reda på vad vi gett oss in på var det lika bra att slänga sig in i livet som Australiensare så fort som möjligt. Dessutom ville vi rädda oss själva från storstadens dyra hostel, så vi vände oss till www.couchsurfing.com. Couchsurfing är en social och nyfiken resenärs bästa vän, ett nätverk som kopplar samman människor över hela världen. Här kan du hitta andra människor som reser eller bor i staden du befinner dig i, event att gå på eller en soffa att bo på för natten. Tanken är att ge och ta, bjuda hem och bli bjuden tillbaka.
Vi var väldigt glada över att Liam besvarade vårat meddelande och öppnade både sin famn och sitt hem för oss. Med karta i hand hittade vi hem till hans studentlägenhet i hjärtat av Sydney och möttes av ett energiknippe lika bubblig som drinken han höll i sin hand. Australiens nationaldag skulle firas och bland studenterna var festen redan igång. Vi hann knappt slänga in väskorna eller ens förstå att vi var i Australien innan vi hamnade i Victoria park där människor drack vin i hattar med Australiens flagga på. Tack vare couchsrufing och Liam glömde vi bort jetlag och svullna fötter bland fest och nya vänner. Den kvällen somnade vi i ett tält vid Bondi Beach och vaknade när de första morgonpiggna surfarna hoppade i havet. Vi kunde inte ha fått en bättre start på vårt äventyr.
Byron Bay
Många eftermiddagar den första veckan i Sydney låg jag på rygg i Hyde Park och smälte mina intryck. Palmerna, fontänerna och molnen över parken gör den till en lugn oas mitt i staden men skyskraporna ovanför vittnar om det snabba tempot nere på marken. Vi gick runt och tittade i skyltfönstren till alla stora märkesbutiker och köpte sushi på en av många gaturestauranger, men annars sökte vi oss till det jag gillar mest med Sydney, alla vackra stränder. Vi stannade inte särskilt länge, luffarlusten var för stor och vi ville påbörja vår roadtrip längs med östkusten som vi hört att så många andra backpackers gör.
Vi hittade två svenska killar på facebookgruppen Svenskar i Australien och bestämde oss för att göra roadtripen tillsammans med dem. Vi alla visste ungefär lika lite om den australienska östkusten, så för att ta reda på mer hyrde vi en van och tänkte utforska saken längs vägen. Jag föredrar alltid att inte planera mina resor sa mycket, att inte veta vilket nästa stopp kommer att vara eller var man kommer att sova nästa natt ger en kittlande frihetskänsla. Man tvingas att vara spontan och blir mer öppen för oväntade händelser och möten. Utan någon tid att passa kan man tillåta sig själv att styras av lust och magkänsla.
Backpackar på Öst kusten
Vi kollade på utsikten i fantastiska Blue Mountains, badade i bohemiska surfparadiset Byron Bay och gick på pubcrawl och kustvandring på Sunshine Coast. Vi begravde fötterna i varm sand och doppade tårna i ljumna hav. Vi matade kackaduvor i Airlie Beach och dök med tuber i det stora barriärrevet tillsammans med sköldpaddor och färgglada fiskar. Allt detta var precis lika underbart som det låter, men det jag minns mest från vår resa är känslan i magen av att tiden inte existerar. Att ha svarta fotsulor för att man alltid går barfota och att satta på sig samma shorts för tioende dagen i rad. Att vakna vid en vägkant på ett bilsäte när vi inte hittat camping, dra upp sätet, veva ner rutan och vara iväg igen. Att stanna och bada i ett vattenfall när man inte duschat på flera dagar och sedan soltorka genom en öppen bilruta. Att ha högsta volym på stereon när man kör i 120 på motorvägen och skriksjunga med i låtarna för att lyckan tar i från tårna. Att andas frisk luft, att vara fri.
När vi nådde vår slutdestination Cairns var det dags att saga hejdå till mina reskompisar som längs vägen ökat från tre till fem. Min plånbok var lika tom som jag kände mig av att resan var slut och jag hade inte en aning om var jag skulle ta vägen härnäst. Med mina 200 dollar som var kvar skulle jag tvingas åka tillbaka till Sverige om jag inte fått jobb inom de närmsta dagarna. Precis som att det var meningen hade jag bytt nummer med en snäll australiensare nere på Sunshine Coast ett par veckor tidigare. Han hette Nathan och var bara en av alla människor vi träffat på vår roadtrip och det var bara en slump att vi hade ramlat in i varandra utanför en pub vid stranden. Mitt möte med honom blev dock ett av mina mest betydelsefulla i Australien. Han hörde av sig när jag var som fattigast och erbjöd mig en plats i sitt kollektiv nere i Brisbane helt gratis tills jag kommit på fötter igen.
Jag älskade Brisbane. Det var mysigt och litet med vackra berg bortom staden och det första stället i Australien där jag kände mig hemma. Jag hade svårt att hitta jobb så efter ett tag började jag samla in pengar i en bössa åt en hjälporganisation som gav mig en slant för mödan varje dag. Jobbet gav mig inte mycket i pengar, men desto mer i vänskap. Vi som jobbade tillsammans blev snabbt ett gäng och jag och en tjej som hette Regina kom särskilt bra överens. Hon var i precis samma situation som jag och bodde också gratis hos ett par australiensare i staden. Tillsammans lärde vi oss konsten att överleva, plankade på tågen, samlade på oss mat från gratishyllor på hostel, drack det billiga backpacker-vinet goon och gick och dansade på alla gratisklubbar i stan. Och även om jag aldrig förr haft så ont om pengar hade vi the time of our lives för vi fick verkligen känna att vi levde.
Efter några månader hade jag och Regina sparat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna resa vidare. Med löfte om vilda krokodiler och regnskog med vattenfall lockade hon upp mig till Cape Tribulation i norra Queensland. Vi hyrde den minsta och billigaste bilen av en hyrfirma i Cairns och packade in våra väskor och oss själva i den. Cape Tribulation låg två och en halv timme ovanför Cairns och däremellan fanns mycket att se. Utan plan började vi köra norrut och hamnade i en liten ort som hette Atherton. Vi hittade ett litet informationscenter för vilsna turister som oss och fick tre sjöar, fem vattenfall och hundratals utsiktsplatser utpekade för oss. Vi hade hela tio dagar på oss innan bilen skulle vara tillbaka i Cairns så vi bestämde oss för att se precis allt som folk tipsade oss om.
Efter vår första natt på en ödslig gratiscamping vaknade vi i tältet på kuddar lika vattenfyllda som två tvättsvampar. Därefter slutade det aldrig att regna. Drömmen om att flyta runt på luftmadrass nedanför ett soligt vattenfall sprack. Istället sprang vi ut med tröjorna över huvudena och skyndade oss att ta foton på fallen med regndroppar och skratt-tårar rinnandes nerför kinderna. Vi sov i bilen på ett varsitt framsäte varje natt och såg inte en dusch på flera dagar. Men vad roligt vi hade!
Med hjälp av appen Wikicampers hittade vi varenda gratiscamping i alla områden vi åkte till. En kväll mitt ute i skogen förlorade vi teckning och var tvungna att åka runt och leta efter en lämplig plats att sova på. Vi hittade ett upplyst hus med några campingbilar utanför där vi knackade på. Huset var tydligen en golfklubb och vi hade hamnat rakt i en årlig fest för alla medlemmar. Vi blev bjudna på mat och öl och fick ställa upp som vinstutdelare i lottdragningen. Jag och Regina blev festens höjdpunk och de lät oss campa på deras gräsmatta och låna dusch och kök i klubbstugan dagen efter.
Vi nådde slutdestinationen Cape Tribulation och den grönskande regnskogen. Vi trodde knappt att vi skulle lyckas ta oss dit i våran lilla Houndai med tvåhjulsdrift, där vi guppade upp och ner på stigar av lera och branta uppförsbackar. Men väl där var det värt all stryk som bilen fått ta åt oss. Vi såg de mest vackra utsikterna, gick barfota på långa stränder kantade med höga berg och åkte båt på floden med vilda krokodiler liggandes på sidorna.
This slideshow requires JavaScript.
Efter att ha lämnat tillbaka bilen i lagom gott skick till bilfirman i Cairns, följde de mest sorglösa månaderna av min tid i Australien. Jag bodde på ett hostel som heter Lazy Duck, och namnet passade perfekt på alla som bodde där. Det var flera som jobbade i Cairns och bodde på Lazy Duck under en längre tid, och vi blev snabbt ett gäng. Vi gled runt i poolen, drack öl på gräsmattan eller åkte på utflykter till vattenfall. Jag fick deltidsjobb som barista på ett café vid havet och arbetspassen betalade hyran på hostelet och ölen på puben. Cairns är väldigt litet och snart kände jag halva staden, vissa av oss blev nära vänner och tillsammans levde vi en backpackers sorglösa dagar med solbränna och för mycket fest.
Plötsligt var det bara fyra månader kvar av mitt visum och jag letade febrilt efter en farm där jag kunde göra mina tre månaders arbeteinstats för att få förlänga mitt visum. Jag vände mig till Happy Travels jobbagentur och innan jag visste ordet av det satt jag på en buss till en bananfarm norr om Cairns. Bussen släppte av mig mitt ute i ingenstans och med gråten i halsen undrade jag om det verkligen var värt det. Tre månader senare stod jag vid samma busshållplats och grät istället av att behöva åka därifrån. Att sortera bananer åtta timmar per dag och fem dagar i veckan är något jag hade kunnat leva utan, men aldrig har jag upplevt sådan gemenskap och kärlek i en grupp av främlingar. Jag har knutit vänskapsband med människor över hela världen och när jag ser tillbaka på min tid på farmen blir jag varm i bröstet av alla minnen vi skapade tillsammans.
Den 27 Januari, Australia day 2017. Jag hade precis fått mitt andraarsvisum beviljat och på en gräsmatta i Melbourne firade jag nationaldag och ettårsjubileum i Australien. Det är här jag bor nu, i Melbourne. Jag jobbar på ett café i det hippa området Fitzroy, där ölklibbiga uteserveringar trängs med veganska fik och secondhand-affärer. Där moderna neonskyltar lyser bland telefonledningstrassel och solblekta husfasader och människor bär tröjor från kända märken eller tigger pengar i kaffekoppar från 7-eleven. Jag har ingen aning om hur mitt andra år i Australien kommer att se ut, men den här gången är jag inte lika rädd. Plånboken är fortfarande bara halvtom men jag vet att bara jag vill, så kommer Australien att vara mitt hem i ett år till.
Följ mig på instagram @elinstadenberg :)
// Elin Stadenberg
Elin Stadenbergs resa fortsätter och tveka inte att höra av dig för mer tips från Elin och oss på Skandias.
Genom Skandias har du massor av rabatter och tips från våra partners Happy Travels som finns utspridda i Australien, Det enda du behöver göra är att uppge Skandias vid din bokning och fråga vilka erbjudanden som finns så hjälper dem dig. Du kan även besöka http://www.skandias.co och på medlemssidan finns erbjudanden att ta del av.
Ett oväntat år i Australien Författare: Elin Stadenberg @elinstadenberg Utgivare: Skandias - Din Rese Partner i Australien 26 Januari, Australia Day 2016.