It is hard to wait around for something you know might never happen; but it is even harder to give up when you think it is everything you want.
d e v o n

Andulka

祝日 / Permanent Vacation
Show & Tell
Sweet Seals For You, Always
Keni
Peter Solarz

Discoholic 🪩

#extradirty
YOU ARE THE REASON
2025 on Tumblr: Trends That Defined the Year
Xuebing Du
No title available
🪼
Monterey Bay Aquarium
trying on a metaphor

titsay

@theartofmadeline
Cosimo Galluzzi
Sade Olutola
seen from United States

seen from Denmark

seen from United States
seen from Nepal
seen from United States
seen from Argentina
seen from Panama
seen from Panama

seen from United States
seen from Panama

seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from Malaysia
seen from Indonesia

seen from Chile
@sympati
It is hard to wait around for something you know might never happen; but it is even harder to give up when you think it is everything you want.
I helhet - Baba Ivanka
Baba Ivanka, du var så fin. Trots att ditt liv varit på branten av en lavin. Du gick genom bergiga slovenska regioner. Över serbiska gränsen, in i riskzoner. Du finns föralltid i mitt minne. Kanske för att jag ärvt en egenskap, ditt barnasinne. Ditt skratt så spontant, direkt från hjärtat. Trots allt hemskt du gick igenom, ditt liv så svärtat. Av karlar som plågat dig, nästan ihjäl. Ville du in i sista stund alla andra väl.
Du levde till nittioett. Du gav mig perspektiv, nya tankesätt. Genom dina berättelser satte du ord. Baba, din mat var kärleksfull och välgjord. Soppan, potatisen och hembakat bröd. Kommer tänka på dig till min egen död. Det sista kortet det tog jag. Önskar jag kunde träffa dig idag. Sitta med dig i din soffa och titta på gamla fotografier. Lyckosamma ögonblick i livet och familjetragedier. När du fick en tår i ditt öga. Förstod jag, att oddsen inte varit så höga.
Du var en överlevare, min farmor, en riktigt fighter. Trots all oro, rädsla och hemskheter, aldrig tvär. Du kände mig väl och var stolt över mina bragder i livet. När jag berättade för dig, tittade du med en blick så uppgivet. Fan, varför ska de hålla på. Men vet du en sak, jag känner mig stark in i varenda vrå. Hade velat prata med dig precis just nu. För det är inte många som förstår mig som du. Trots att du nästan ingenting såg vid vägs ände. Flätade du mitt hår, jag såg att någonting hände. En valborg när jag var sjuk och mina fötter var kalla och ömma. Värmde du en tegelsten i ugnen och det kommer jag aldrig att glömma. Du hade dina knep som du tog till. Ett annat sånt var te på kamomill. Dina knep hjälpte nästan alltid. Tror mest att det var för att du satt bredvid. Du var en själ med sinne för humor och jävlaranamma. För mig var du inte bara en farmor, utan en extramamma. Det tog hårt när jag fick reda på att du var borta. För trots att jag tog vara på vår tid tillsammans, känns idag åren korta. Jag hade velat att du stannade en liten stund till. Men du hade bestämt dig, spelar ingen roll vad jag vill. Slutfanfaren baba den var så absolut. Det är kanske inte förrän nu som jag förstår att det är slut. Ditt nummer ligger fortfarande kvar som en kontakt i min telefon. Lära känna dig var verkligen en förmån. Vart du än är, kom ihåg mig, lova mig det. Jag älskar dig, fullkomligt, i helhet.
MISS N IS BACK!
Lite dörrar ifrån Wien.
Feelings
Känslan när man spelar samma låt om och om igen bara för att den passar så bra just idag!
The Goldfinch
Längesen jag postade någonting här men jag låtsas som att det var igår för att inte känna mig vemodig. Livet rullar på, minst sagt. Det har gått många månader sen jag kom till Wien, månader som varit minst sagt tuffa.. Både ekonomiskt men också psykiskt. Det är i svåra situationer som man inser vilka som betyder någonting. De som stått vid min sida under den här processen har varit de som jag minst anade. De som jag förväntade mig skulle finnas där har jag inte sett röken av. Jag är dock tacksam för de personer som funnits här och stöttat mig!
Igår kväll tog min bok slut. En bok som jag i princip levde med fem dagar i sträck. Det är så konstigt men samtidigt så härligt när man blir ett med karaktärerna i en bok och helt glömmer bort sitt eget liv. Bokens sluttamp fick mig att inse saker om mig själv och mitt liv. Jag fick lite nya perspektiv och kände mig så oerhört tacksam efteråt. Idag kunde jag inte låta bli att kolla på en intervju med författare. Tydligen tog det tio år att färdigställa boken och hon har skrivit två böcker innan, som jag nu bara måste börja läsa. Boken heter "The Goldfinch" och är skriven av Donna Tartt. Nästan 800 sidor. Antagligen en tjock bok i verkligheten men jag läste den på min e-läsare så för mig var den inte alls tjock. Ifall du funderar på att läsa boken efter att ha läst baksidan - tänk en gång till - den kan förändra dina perspektiv och se till att avsätta tid för den för den är minst sagt beroendeframkallande. Kan inte låta bli att posta några citat ifrån boken..
"How do we know what’s right for us? Every shrink, every career counselor, every Disney princess knows the answer: ”Be yourself.” ”Follow you heart.” Only here’s what I really, really want someone to explain to me. What if one happens to be possessed of a heart that can’t be trusted?"
"What if-is more complicated than that? What if maybe opposite is true as well? Because, if bad can sometimes come from good actions -? Where does it ever say, anywhere, that only bad can come from bad actions? Maybe sometimes-the wrong way is the right way? You can take the wrong path and it still comes out where you want to be? Or, spin it another way, sometimes you can do everything wrong and it still turns out to be right?"
The awareness of our own strength makes us modest.
Jag är definitivt i Sverige nu. -14 grader. Istanbul är det 15 grader. + grader.
Tänker på sommaren när jag var 14 och pappa, jag och Robin var på semester i danmark. Vi lyssnade på den här skivan om och om igen.
Looks more like Siberia not Turkey!
Nice being in Sarıyer again after snow storm and earthquake :) Hacı Ömer gave us a warm welcome and I bet he regret a day like this that he took of his hat!
Mycket händer och fötter här. Jag frös om fötterna och när jag frös som mest så gick jag in i en butik på Istiklal. Jag tittade runt och var på väg ut igen när jag stannade upp. Där stod de. Skorna som jag letat efter i vad som känts som hundra år. Skorna med stort S! De är varma, sköna och helt helt underbara. Nu behöver jag inte frysa i mina bajsbruna converse längre. Och en liten väderprognos ifrån Istanbul: SNÖSTORM och JORDBÄVNING idag, jävlar vilken kombo. Att hantera snö är inte turkarnas starkaste sida, så tänk om när du klagar på snön nästa gång. PUSS & KRAM från en jordbävningsdrabbad tjej med ett stort leende, varma fötter och ett icke fungerande tangentbord ♥
one of my favourite places in the entire world!
ÇOK KAR ODER WAS?
Äntligen!
Me + Adana + Cappadocia = true in two weeks.