Discover Top Posts Tagged with #adrianrecordings

Variant till Radiola omslaget. #gustafkjellvander #thefineartsshowcase #adrianrecordings

#adrianrecordings #thefineartsshowcase #gustafkjellvander

En av de första intervjuerna någonsin med Björns Vänner och frontmannen Richard Schicke

Jag och min kompis Patrik Lundberg hade ett nätbaserat fanzine kring 2003-2005. I sann emo-anda döpte vi det till Motvind, och vårt huvudsyfte var att få gratis inträde till popfestivaler som Siesta!, Rundgång och Emmaboda. Vi gjorde en del festivalreportage och recensioner, men också några intervjuer. Bland annat med Love Antell i Florence Valentin och Richard Schicke i Björns Vänner.

När Björns Vänner återförenades tidigare i år så fick jag chansen att återigen göra en intervju, till Tidningen Citys nöjessidor. Den kan du läsa här: http://www.city.se/noje/jag-ar-inte-larger-than-life/

Jag och Patrik hänger vid akvariet på KB under en helt annan kväll. Intervjun som jag och Patrik Lundberg gjorde med Björns Vänner våren 2003, utfördes mitt på dagen på ett upptänt Kulturbolaget. Jag vet inte vad som var mest omtumlande, att träffa sitt favoritband och få ställa precis vilka frågor som helst, eller att vara nykter på KB. Annars minns jag väldigt tydligt att Richard tyckte att vi hade väldigt bra frågor och att vi blev glada för det, eftersom vi aldrig gjort en intervju tidigare. I vilket fall som helst, här är intervjun i sin helhet.

Intervju med Björns Vänner 16 maj 2003.]

Motvind träffade delar av Björns vänner i form av Richard (sång, gitarr och låtskriveri) och Björn (manager och bokningsansvarig).

Vid intervjun: Richard (R) – Sång och gitarr Björn (B) – Manager Björn Gadd (BG) Patrik Lundberg (P)

BG: Berätta om björn, är han verkligen så fantastisk att det var värt att uppkalla ett band efter honom? R: Ja det är han, (skratt) men ärligt talat så var det lite i brist på annat. Björn anordnade en liten festival i Folkets Park här i Malmö. Han att vi skulle spela där, så vi var ju tvungna att hitta på nåt namn att skriva på affischen. Då sa någon - ”vi kan väl heta Björns Vänner? Vi skrattade väl lite åt det då, fast sen blev det bara så. B: När de sa det till mig menade de inte riktigt allvar. R: Nä, fast sen tryckte Björn ju upp t-shirts till oss där det stod Björns vänner, så då fanns det ingen återvändo. BG: Var det bara en kul grej från början eller? R: Ja, fast och andra sidan så vete fan vad vi skulle ha hetat annars.

P: Ni sjunger på svenska, var det ett självklart val? R: Pelle och jag skrev och spelade låtar i Stockholm ett tag, innan Björns vänner fanns. Då sjöng vi på engelska, men jag tyckte att det kändes konstigt att sitta och skriva låtar tillsammans och prata svenska, för att sen sjunga på engelska. Sedan när vi var ute en kväll började vi prata om det där och då hade båda haft samma tanke. BG: Det är ju lättare för lyssnaren att ta till sig en svensk text, fast det var kanske inget ni tänkte på? R: Jovisst, det känns ju ärligare, det kändes också som en utmaning att skriva på ett språk som är ens eget.

BG: Hur går låtbygget till? R: Det är olika. Från början skrev Pelle och jag tillsammans, men nu är det inte på det viset så mycket. Jag skriver de flesta låtarna. Jag klinkar lite på gitarren och försöker hitta schyssta melodier. Sen spelar jag upp det för de andra i replokalen och så faller de andra in med sina instrument och sätter sin egen prägel på låtarna. Conny brukar vara bra på det där. Han känner ofta hur det ska låta. Fast det är olika. Den ena dan är det någon annan som vill mer.

BG: Texterna? Texten kommer efteråt. Det är svårt att skriva texter, jag kämpar med det. Ibland skriver jag låtar på engelska, sen översätter jag dem; eller inte översätter, men jag gör om dem till svenska, kan man kanske säga.

BG: Textraden ”Jag kallade henne stumpan ibland” låter ju obehagligt. Vad menar du egentligen? R: Jag personligen menar inget med det. Jag försöker bara beskriva hur killen i låten resonerar. Han kanske tycker att det är så man kallar varandra i ett förhållande. Han är lite trängd och försöker få ett övertag gentemot sin flickvän. Kanske har han sin flickvän mest för att knulla med. B: Han respekterar inte henne fullt ut. R: Nä precis, så kan man säga.

BG: "Vad vet du Jan Stenbeck om min sexualitet"? B: Jag påstår fortfarande att han dog samma dag som låten Kvar på film spelades på radio för första gången. R: Ibland har jag sjungit Vad åt du Jan Stenbeck den dagen då du dog, när vi spelat den live, men det var för magstarkt för vissa andra i bandet så det har jag slutat med.

BG: Kan du förklara lite närmare om vad era låtar handlar om? R: Låten Åkrar och himmel var ett försök att beskriva den unga människan som ren och oförstörd, som med tiden samlade erfarenheter och blev en mindre människa och mer och mer förvirrad. Sången som heter Anna Wennergren, är mer en metafor för det idealförhållandet jag önskade mig just när låten skrevs, Hur ett kärleksförhållande skulle vara. Annars ploppar det upp rader i huvudet, och så skriver jag vidare på det.

BG: Det stod på eran hemsida att den låten skrevs när du inte hade legat med någon på två år? B: Ja, det är väl snart dags för en ny sån låt Richard? (skratt) R: Jag har aldrig skrivit en kärlekslåt när jag varit kär, det är lite tragiskt kanske. Det blir mer som att kärlekslåtarna uttrycker någon slags längtan. Men visst, det kanske är dags för en ny sån låt snart.

P: Det är ju många artister som skriver sina bästa kärlekslåtar när de är som olyckligast. R: Det kan säkert stämma. Personligen skriver jag nog också mer låtar när jag inte mår så himla bra. Av någon anledning blir det ofta glada låtar ändå. Vet inte riktigt varför. Jag skriver låtar kontinuerligt, men det ligger nåt i vad du säger. Fast kärlekslåtar skriver jag nog hellre när jag är lite nere, kanske tänker man att det skall hjälpa…

BG: Är Malmö en bra stad för ett band att bo i. Är det en inspirerande stad? R: Det är åtminstone både lätt att sätta ihop band och att sprida sin musik i Malmö. Hela Möllan är som ett stort nätverk av musikintresserade människor. Om vi snackar om inspiration kan jag bara säga att jag inte direkt blir inspirerad av andra band här i Malmö. Texterna är mer personliga ämnen som jag känner för. Jag har ingen direkt vilja att beskriva den miljön som jag lever i. Men självklart så skriver man om ämnen som ligger nära en själv och där man bor.

BG: Man anar politiska nyanser i vissa låtar, även om man inte precis blir skriven på näsan med era åsikter. Hur viktigt är politik för er? R: Ja det är en bra fråga, ska man lagstifta om pornografi liksom, det har ju med yttrandefrihet och sådana saker att göra. Just låten ”Stoppa porren” är väl mer ett konstaterande att det är svårt att veta hur man ska gå till väga för att stoppa porren. Vi har ju inga rent politiska låtar men självklart vävs personliga åsikter in i texter. Jag hade gärna skrivit mer politiska låtar för det är nåt jag respekterar att andra artister gör, men jag tycker inte att jag kan säga nåt som inte någon annan redan gjort. B: Vi är ju snälla killar och hade gärna offrat lite av vår egen välfärd för att någon annan skulle kunna få det bättre.

BG: När kommer fullängdaren egentligen? R: Vi spelar in fullängdaren i juni, vi har en tio låtar vi ska spela in. Alla är inte klara ännu, men vi har bokat upp oss i juni och då bestämmer vi vilka låtar som ska vara med. Skivan ges såklart på Adrians skivbolag, och kommer ut i höst någon gång.

BG: Har ni nåt namn på skivan? Nåt arbetsnamn kanske? R: Ja, Restaurang och Björns vänner, eller möjligtvis Sex, god mat, droger och rock’n roll. B: Vi var ute på miniturné i påskas upp mot Ludvika, och då såg vi en gammal nerlagd restaurang där halva skylten hade ramlat ner. Det enda som fanns kvar var ordet ”Restaurang” R: Det var väldigt nergånget. Det hade väl stått ”Restaurang och bar” eller nåt, men ”bar” hade ramlat bort. Annars var Ludvika väldigt fint. Bra konsert var det också med städade och engagerade ungdomar i publiken.

BG: Vad har ni annars för publik? B: Inte alls de jag trodde ifrån början, jag trodde att det skulle vara killar i 29-30 årsåldern, som lyssnade på Stone Roses och annan brittisk indiepop när de var yngre i början av nittiotalet. Fast så är det inte alls, utan det är de där musikintresserade killarna som är tjugo bast idag. R: Men det är ganska blandat på ändå, det är ingen homogen massa på konserterna. B: Från början var det inte folk som kommit bara för att se Björns vänner, men det har blivit så med tiden.

BG: Vad lyssnar ni själva på för musik? R: I början av nittiotalet lyssnade jag väldigt mycket på REM, när de gjorde Green och Out of time. Neutral milk hotel har jag lyssnat en del på. Gillar deras raka sätt att sjunga på. Bob Dylan såklart och en del Neil Young. Velvet Underground är nog det band som jag lyssnat allra mest på. Har ingen särskilt bra koll ärligt talat, men bland svenska band gillar jag the Knife och Christian Kjellvander. bob hund har ju alltid varit bra eftersom de gör någonting annat.

BG: Hur ser ni på ep’s som skivformat, är det ett format som passar er bra eller känns det mer som en transportsträcka fram till skivdebuten? R: Jag tycker om ep-formatet jättemycket. Jag hade gärna gjort många ep’s först och sen släppt ett album. På en ep blir en kort tid representerat, och på en fullängdare blir det en längre period. På en ep blir det som att man avslutat ett kort kapitel i ens liv och det gillar jag. B: Det är Magnus på Adrian recordings (trumpet i D&tc) som sagt nej till att släppa fler ep’s eftersom ingen av de ep’s som släppts på Adrian gått med vinst.

P: Det känns som att Adrian recordings är ett väldigt personligt skivbolag, att alla känner varandra och drar sitt strå till stacken, är det till fördel tycker ni? R: Ja, absolut. Inte för att jag har nåt att jämföra med men kommunikationen mellan oss och Adrian är väldigt öppen. Adrian låter oss sköta musiken, och han står för marknadsföringen och andra administrativa grejer. Fast han är ju trots allt ekonomiskt ansvarig. B: Han litar ju på att ni gör bra grejer. R: När det går bra för Adrian recordings band så blir han ju glad även som kompis, inte för att han tjänar pengar på det. För det gör han inte ändå, haha.

BG: Avslutningsvis, har ni några roliga turnéminnen att dela med er av? B: Ja när vi var i Halmstad och skulle spela med Isolation Years så soundcheckade de före oss och vi satt och drack öl. Sen var det vår tur att soundchecka och efter det skulle vi käka. Fast då hade Isolation Years ätit upp all maten. R: Ja, gud så tokigt Björn. Fast ärligt talat är det nog det enda vi kan säga så här på rak arm. Haha, så roliga är vi.

#björns vänner #richard schicke #björn gadd #patrik lundberg #adrianrecordings