Nov 15, 2011
”Kantad med bladguld, en inramning av den ömhet du gav mig. Ovanför pärmarna och bokryggarna är en seger och ett fall, du citerade Waugh när vi sågs senast. Det finns många floder vi fortfarande kan driva ovanpå och under (eller själsligen i), lägenheten är densamma och jag har kvar en del saker som var dina men jag vill se de som mina nu. Jag lägger inte sentimentalt värde i dem, det är mest att jag gillar att ha dem där de är. Konturer av en föreställd sammansmältning i vår akter, jag är plaskvåt och du har lämnat mig i floden där jag aldrig är riktigt ensam men du är inte längre med mig. Konturen är en sammansmält föreställning. Du är ingenting annat än gröt.”