#diss.

[gibblegabber]

chris bought me big hops and the soundtrack… early… for my birthday next month…..

it’s so over for you guys

my diss propaganda continues

[xxdomeniquexx]

När är det nog?

Vad jag inte vet om mig själv vet alla andra här omkring tydligen. Vad jag inte kan tror alla att jag borde kunna och tvärtom, hur kan de vara så att det alltid blir fel? Och hur kan de vara så att det alltid blir omvänt. Komplicerat och nedvärderat? Jag må inte vara speciellt omtyckt, men jag kräver i alla fall respekt. Jag känner mig inte som en av "dem" eller någon av de andra. Man blir kritiserad för sitt omdöme baland folk, man blir dumförklarad för att man säger ifrån. Man blir helt enkelt dömd efter utseende och personlighet.  Vad fan har man gjort för att bli så bortkastad bland folk och vad har man gjort för att hata så? Vara så extremt ogillad bland folk kan aldrig vara bra, speciellt inte när man verkligen försöker jobba ihop den sociala tillvaron till de bättre, då slutar det med att alla avskyr personen ifråga bara för att man sagt ifrån en eller två gånger till samma person. Då får man helt enkelt äta upp det man sagt, tusen gånger om. När man dessutom saknar någon så att det gör ont blir inte saken bättre av att man blir ner tryckt i skorna. Det må vara 6 år sedan, men de gör ju fortfarande ont. Jag saknar människan minst lika mycket idag som då. Minst lika mycket, om inte mer. Det är liksom som ett hål, ett tomrum som inget tycks fylla. De där lilla extra som ingen ger efter med som bara den där personen kan fylla ut. Något som jag saknar något sjukt mycket. "Pappa." Folk tror inte att man ser, eller märker vad fan dem håller på med. Men det är precis tvärtom när de gäller den saken, man ser och märker allt folk gör barkom ryggen, man hör vad dem säker, eller förstår att det handkar om en. Det är sjukt stört att folk aldrig slutar vara på andra, slutar mobbar. Men vad folk inte fattar är att man faktiskt blir sjukt sårad när dem håller på så. Man känner sig nedtryckt och nedstämd. Folk kan aldrig sluta. Det finns idioter överallt här i världen, dem finns överallt.  Och den sista är inte född än. Jag har en annan sak att dela med mig av ikväll med. Det är att den som ser mig på mässan på onsdag - torsdag får mer en gärna komma bort och säga hej vid den lille mini studion. Det är bara att komma och säga hej, jag skiter i vem du är eller kommer ifrån, men de kan alltid vara kul att träffa nya människor.