Det var första gången jag träffade Gudrun Schyman. Jag hade just lyssnat på en föreläsning av henne och hade vågat mig fram för att ställa en fråga. Jag darrade i hela kroppen, Schyman var på många sätt en förebild för mig. Hon var en av Sveriges skickligaste debattörer och en retorisk gigant. Eller ja, det som gjorde henne bra var att hon antagligen inte skulle använda ord som ”retorisk gigant” utan snarare säga att hon är en jävel på att snacka så att folk förstår.













