Innan jag åker ut och fotar, får jag ofta en stor släng av prestationsångest. Jag vet inte vart jag ska åka för att hitta något att fotografera. Jag kan känna mig begränsad för att jag inte kan ta mig till alla ställen. Men väl på plats går jag in i en känsla av total och fullständig mindfulness och jag stannar upp i nuet och bara är. Det finns få saker i livet som gör mig så gott som fotograferandet. Det är verkligen rehabilitering för mig.











