Det går en ängel kring vårt hus
”Det går en ängel kring vårt hus, han bär två förgyllda ljus, han har boken i sin hand och Jesusbarnet i sin famn, så sover vi i Jesu namn. Amen.” Så lärde mig be när jag övernattade hos min farmor som liten. Det var den första bönen som jag fick lära mig och jag minna hur jag låg i sängen på natten och föreställde mig hur ängeln gick runt och runt utanför fönstren. Min farmor bodde dessutom på femte våningen så ängeln måste kunna gå i luften, och höjdrädd kunde han ju inte vara, men sen kom han ju från himlen. Jag minns också att jag var helt fascinerad av hur mycket änglar förmådde bära. Den bild jag fått av änglar från målningar och vykort visade att ängeln hade två händer precis som vi människor, samtidigt kunde den här ängeln alltså bära både två förgyllda ljus, en bok som jag tänkte måste ha varit den jag höll på att läsa vid den här tiden Pelle Svanslös i Amerika och sen utöver dessa tre saker så hade han också ett barn i sin famn. Det var otroligt. Jag skulle mycket senare förstå att boken och Jesusbarnet kanske var de två förgyllda ljusen och att det därför inte rörde sig om 4 saker utan bara om två, men det var senare det. Tanken på en ängel som kan gå i luften och som kunde bära mer än jag någonsin kunde bära gav mig en bild av en stark ängel. En ängel jag kunde lita på. Som kunde bära det jag inte kunde bära, och som kunde gå dit jag inte kunde gå.
Ja just det, det var en sak till! ”Han” För mig har ängeln alltid varit en kvinna och ändå lärde jag mig i min första bön att ”han bär två förgyllda ljus”. Det leder fram till den andra egenskapen hos ängeln som jag snappade upp som barn: moderligheten. Det kan också ha att göra med att många bilder föreställer just kvinnor som änglar och jag kan ha påverkats av det, men jag tror också om jag tillåter mig att låta lite gammaldags att det är för att modern är en så viktig person för barnet, närheten, kärleken, tryggheten i moderns famn, kopplade jag samman med ängeln. Jag är övertygad om att änglar varken är män eller kvinnor utan androgyna, men det var ett litet för svårt ord för en liten pojke. Något kön måste ängeln haft för det var ju så allt var uppbyggt.
Så med bilden av den fridfulla men starka och moderliga ängeln möter jag en dag texten om Mikael och hans änglar, och om striden i himlen mot draken som i sin tur också hade en hord av änglar på sin sida. Det var en krock kan jag säga men en nyttig sådan. För ju mer jag började förstå att världen inte var så trygg. Att det fanns våld och människor for illa så passade en bild av starka krigaränglar in väl. Det var slaget mellan gott och ont. Ett slag som också idag utspelar sig och som vi är delaktiga i.
Så mötte jag en tredje bild av ängeln i boken ”Om änglar kunde tala”: Det är en bok om en människas livsöde. Om Frank som man får följa från ungdomsår till en för tidig död i cancer. Franks liv är väldigt händelserik eftersom han bygger både på författarens livserfarenheter och på författarens samtal med många ungdomar. Under bokens 378 sidor märker man ingenting av ängeln. Förrän den dag då Frank möter honom i sjukhusrummet och ett samtal utspelar sig.
”Har Gud verkligen varit med mig genom livet? Vakade han över mina barn- och ungdomsår, den tid då jag inte ens trodde Gud fanns? Var han med när jag körde på Christian? Följde han mig genom ångesten och all oro under åren därefter? Fanns han hos mig då jag stod inför livets svåraste vägskäl, slets som ett ängsligt kreatur mellan Gud och Lis? Och under forskaråren, när alla mina drömmar och allt hårt arbete slogs sönder, rann ut och grusades till absolut ingenting? Aldrig har jag känt mig så ensam som då. Eller dessa sista månader? Många gånger trodde jag att Gud glömt mig. Var han verkligen lika nära genom allt det här?
Ängeln nickade för varje fråga.
”Tänk om jag på djupet fattat det, viskade han. Så mycket oro jag besparat mig då. Om jag verkligen insett hur påtagligt nära den osynliga världen är, då hade jag skonats från många onödiga bekymmer.”
Ängeln såg på honom.
”Men Frank, sa han. Du visste ju! Du visste allt det här. Men tron på Gud innebär inte alltid en försäkring mot oro, smärta och sorg. Men du ska veta att Gud ska finnas där för alltid. Han har lovat ge modet och styrkan att trots allt kämpa vidare.”
För mig har ängeln blivit nästan lika svår att förstå som Gud själv, googlar man på det får man över 2 miljoner träffar, 103 miljoner om man skriver på engelska! Men en sak tycker jag mig uppleva som gäller oavsett vilken bild av ängeln som framställs och det är att de står för en symbol för Guds närvaro mitt i livet. Gud är med oss med en kraft såsom väldiga krigsänglar som kämpar för det goda men också som den ömma närheten och kärleken.
Vi ber i dopets befrielsebön om befrielse från mörkrets makt för vi vet att den finns där. Sådant som vill bryta ner, förminska, förstöra och förgöra. Vi ber också att Gud skall bevara oss i sitt ljus nu och alltid för att vi erkänner att Guds ljus är starkare än mörkret och att livet trots allt får sista ordet. Dopet är ett synligt tecken på att livet är starkare än döden och genom dopets vatten får vi del av det liv som aldrig dör. Jesu Kristi liv. Livets alla nyanser omges av dopets vatten och i den är ingenting för smått eller för stort. Allt vi upplever, går igenom eller drabbas av delar Gud och ger oss mod att leva.
Det går en ängel kring vårt hus – är kanske en barnslig bön men den rymmer livets djupaste insikter, för barnet finns den osynliga världen oftast med självklarhet närvarande. När vi blir äldre tappar vi delvis detta perspektiv som det var för Frank i boken ”änglar kunde tala” men som det också visade sig i boken så tappar inte perspektivet oss och det är en trygghet över allt annat.