Min superhjälte
Sitter i behandlingsrummet och ser den sterila miljön men med fiskarna i taket. Tänk vad många barn som har sövts i detta rum, hur många nålar som har satts och plåster som tagits bort. Det känns lika overkligt varje gång, som att man går in i en bubbla och tar bort alla sina känslor för att fokusera på att finnas där som ett stöd för Basti. Det är hans kropp som måste tåla att man tar bort…
View On WordPress















