#khilum

[queerjournaler-blog]

Visit Original Link

Vi pratar om att komma in i ett nytt rum och förväntas stå starka och svårigheten med att acceptera tidigare erfarenheter som en del av oss själva. Vi pratar om de erfarenheter vi bär på som en inte upplever hör hemma i det nya rummet, och också om att fastna i tankemönster och att ständigt bli påmind av normsamhället att vi tänker "fel".

[queerjournaler-blog]

Visit Original Link

Samtal om självcensur och om hur vi upplevt att läsa upp våra dagböcker för varandra.

[queerjournaler-blog]

Khilum

Vad i helvete ska jag ha på mig på SCUM galan? G kommer säkert att vara skitsnygg och hard femme och jag kommer att se ut som en missanpassad butch i dåligt strykta kläder. Vet inte alls vad jag ska göra med min återkommande skam för mina butchattribut. Så virrigt att förakta maskulinitet och manlighet och använda sig, ytligt, av just de attributen. Eller i andras ögon gör jag tydligen det. Och just när G och jag ska på fest tillsammans blir det extra mycket för då är G jättefeminin och jag blir ganska maskulin och känner mig klumpig med mitt utseende i hennes närvaro. Det var mycket lättare med K för då var vi ju båda butchiga och kunde skita i huruvida vi bemötte varandra eller blev bemötta av andra grabbigt, vi visste ändå att det inte var av någon som helst betydelse. Men med G blir jag extremt självmedveten och det tär på min självbild. Jävla skit. Förstår inte det här. Det handlar ju om någon slags internaliserad homofobi. Känner mig bara så svag i det här. Och blir konstant bemött som att jag är den starkaste och stoltaste av alla. Sen säger G att den älskar mig utanför och med butchattributen. Men jag känner mig äcklig på något sätt. Jag avskyr ju heteronorm. Att vara kvinna är jätteviktigt för mig. Jag vet inte vad jag ska göra med de här tankarna och jag har inget tålamod med mitt egna identitetssnack. Inget som helst. Jag orkar inte när jag känner det här. Jag måste återkomma. Fan.