Knif
Ibland kan jag ha svårt att kliva in i den relationen. På senaste tiden känns det lite som att när jag gör det så är jag inte riktigt helt inne. Jag står med lätta fötter och rullar inte runt och grottar ner mig i relationen speciellt mycket. Det är både bra och dåligt. Det är bra att vi kan hålla kvar oss själva men lite tråkigt att vi inte är så mycket i vår relation helt och fullt.
Det behöver ju inte betyda att vi förlorar oss själva. Kanske är jag försiktig på grund av vår historia. Jag tror att vi båda tappade lite för mycket av oss själva i hur vår relation såg ut förut. Vi kanske är lite rädda för det? Jag kanske är lite rädd för det? Att göra samma misstag igen. Jag tror egentligen inte att det är möjligt för vi har kommit för långt förbi det, inbillar jag mig i alla fall, men rädslan för mönstren sitter nog i ett tag till verkar det som. Även om det sker i det undermedvetna.
Samtidigt så när vi är nära så är vi väldigt nära. Det finns en djup förståelse för varandra som är svår att förklara, men jag gissar att den hänger ihop en del med tiden vi har haft tillsammans och alla olika stadier vi har gått igenom.
Ibland tror jag att jag glömmer det för en stund när vi inte har setts på länge, och på något sätt tror att vi är långt ifrån varandra, till och med distanserade, men när jag lyckas komma över den tröskeln av oro i våra möten så är det tydligt att det är en väldigt nära relation.
Jag hoppas att jag kan lyckas komma ihåg det den tiden som kommer och har det med mig, trots att avståndet rent geografiskt kommer att vara långt en tid framöver. Jag är inte orolig för vår relation, tror jag, men jag undrar hur det kommer att kännas och hur den eventuellt kommer förändras. Det går knappt att tänka kring, och det är egentligen ingen idé att spekulera. Jag får låta tiden få och ta saker som de kommer. Jag måste påminna mig själv om det ibland, att inte gå framtiden i förväg, det enda sättet att leva mitt liv är att vara närvarande. Närvarande nu och låta framtiden komma och visa vad som är det framtida nuet, och då vara närvarande i det.
