#klasskamp

[atsvensson]

Eagleton och althusserianismen

Terry Eagleton Eagleton och althusserianismen. En av de marxistiska litteraturforskare som inspirerades av Althusser och Macherey var Terry Eagleton. I boken Criticism and Ideology från 1976 försöker han exempelvis utveckla en kritisk metodologi för studiet av litteratur som (åtminstone delvis) bygger på just Althussers och Machereys idéer. Den viktigaste aspekten av denna metodologi är Eagletons…

View On WordPress

[atsvensson]

En bok om facklig organsiering

En bok om facklig organsiering. Jag har läst Rasmus Höstbackas bok Vad vill syndikalismen? I mångt å mycket är det som att läsa en grundkurs i facklig kamp och politik skriven av en medlem i Socialistisk Politik (SP). Allt Hästbacka beskriver när det gäller facklig organisering är för mig självklarheter. Det gäller sådant som rotation på förtroendeposterna och att förtroendemän inte ska ha det…

View On WordPress

[atsvensson]

Växande vänsterparti men ingen vänstervåg

Växande vänsterparti men ingen vänstervåg

[kvinnosakens-blog]

Arbetande kvinnors kamp är inte över

Det kanske låter underligt vid en första anblick - kvinnor får ju jobba? De får bra löner? Det finns dock mycket mer att göra, för den arbetande kvinnan har fortfarande hela sin biologi och samhällets djupt rotade föreställningar om kvinnans roll och förmågor emot sig.

- Hon anställs med försiktighet och frågor om hon kommer vilja ha barn och om det är snart, en fråga män sällan och aldrig får. - Ifall hon redan har barn, så granskas det om hon tar ut mest föräldraledighet och vård av barn-dagar. Egentligen behöver det inte ens granskas för varenda arbetsplats vet att kvinnor tar ut detta högt över andelen män. - Den arbetande kvinnan möter motstånd från sin omgivning: "ska du inte vara hemma med barnen?". "Men gå ner i tid då?". "Barnen är lite för unga för att börja förskola, eller?" - Den arbetande kvinnan som skäms över att hon blivit gravid, som inte vågar berätta för sin chef nästan i rädsla för att bli dömd, för nu hade de ju rätt - en fertil kvinna i rätt ålder utnyttjar endast sin arbetsplats, det vet ju alla ... - Den arbetande kvinnan vet om att oavsett vilken arbetsplats hon befinner sig på måste hon göra det dubbla arbetet männen gör för att räknas som värdig. Detta vittnar många kvinnor om som jobbar i mansdominerade yrken, att oavsett kvinnans prestation kan hon aldrig duga jämfört med männen. - Den arbetande kvinnan inom vården som vet att män generellt går in med högre lön än henne, trots att deras arbetsbörda är lika. - Många arbetande kvinnor där ute kan inte lämna sina män, vilket leder till kvinnor som fastnar i destruktiva eller våldsamma relationer, för att de är fast i dåligt betalda arbeten medan männen drar in den stora ekonomiska resursen till hushållet.

Senast förra veckan publicerades det statistik om sjukskrivingar i Sverige, där övervägande del av de som är sjukskrivna för psykisk ohälsa är kvinnor. Man utreder inte varför, man bara beklagar sig och frågar "hur orkade folk förr då?". Men sanningen är att när kvinnan bär hela samhället, bär sig själv, sin familj, sin arbetsplats och har konstant ett krav på sig att vara en omtänksam moder, en vårdande partner och en driftig arbetare - hur får hon det att gå ihop, och hur kan samhället förvänta sig att kvinnor som inte äger någon ekonomisk eller politisk makt men utför det känslomässiga arbetet och förväntas ta hand om allt och alla till sist inte ska gå in i väggen?

[feminismunderifransthlm-blog]

Feminism underifrån - organisering är vår styrka!

Det förs ett krig mot oss. Ett långsamt, men strategiskt krig, där våra rättigheter tas ifrån oss en efter en. Vi vågar inte ställa krav på jobbet för då kan chefen vägra en fler timmar. Utrymmen där vi tidigare kunnat vistas gratis tillsammans har bytts ut mot dyra kaféer eller flådiga gallerior.  I takt med att fler kliniker stängs så kompromissas det med vår aborträtt. Politiker och andra makthavare påstår att detta är för vår, folkets, skull och skyller samhällets brister och fel på den ena utsatta gruppen efter den andra, ständigt för att skifta fokus från makten till någon annan. Istället för bättre arbetsvillkor, gratis hemtjänst för äldre, eller en skola för alla, så blir våra pengar vinst i privata företag för att stilla kapitalisternas girighet.

Vi befinner oss i en tid där fascismen breder ut sig med en oerhörd fart. Makthavare värnar om vinstintressen och den enskildes rätt snarare än folkets behov. Sexister och rasister bereds yttrandefrihet och fri lejd, en utveckling som är oroande och har eskalerat den senaste tiden. Människor drunknar i Medelhavet, asylboenden brinner runtom i landet och nazistiska lynchmobbar attackerar våra syskon. Med anledning av detta har vi, ett antal olika organisationer, organiserat oss och skapat nätverket Feminism underifrån Stockholm. Vi ser det som A och O att organisera oss och göra motstånd, men även ställa krav och visa vilket typ av samhälle vi vill leva och röra oss i som kollektiv.

I förorterna förväntas människor glatt bidra med sina kroppars arbete och aldrig få något tillbaka. Gemensamt ägda lägenheter tillåts förfalla, samhällsservice stängs ner och kvaliteten på skolor och infrastruktur försämras. När områden väl ska upprustas  blir notan så dyr att barnfamiljer och pensionärer inte har råd att bo kvar. Och det verkar vara poängen med nuvarande individualistiska samhällsbygge.

Denna högerpolitik drabbar alla, men i huvudsak kvinnor och invandrade. Vi tvingas betala genom gratisarbete i hemmen, på jobbet, eller i civilsamhället. Sambanden är tydliga, deras försök till splittring och att de ekonomiska klyftorna mellan män och kvinnor, rika och fattiga, svenskfödda och utrikesfödda svenskar är större nu än på flera år.

En klick tjänar på att splittra oss med rasism, transfobi, homofobi, och sexism. Vår kamp är ett stort hot mot dem som tjänar pengar på vårt arbete och våra behov. En enad arbetarklass är den värsta mardrömmen för de som äger och har makt. En enad arbetarklass utgör ett enormt hot för de som vill utnyttja och splittra.

Vi tänker inte gå som förlorare ur kampen som pågår mellan ett å ena sidan konservativt, rasistiskt och sexistiskt samhälle och å andra sidan en värld där vi står enade och bygger vårt samhälle på gemenskap och solidaritet. Vi kräver förändring! Regering, riksdag och näringsliv kan kalla sig feminister när de pratar om kvotering i bolagsstyrelser eller annat trams som gynnar ett fåtal individer på den stora arbetande massans bekostnad. Det är inte vad vi kallar feminism. Feminism är kamp och organisering – vi har vunnit segrar förr och vi kommer göra det igen. Det är vi som driver de feministiska frågorna framåt, på jobbet, i hemmet och i det offentliga rummet. Vi är feminism på riktigt – vi är Feminism underifrån!

Vi bjuder in er alla att delta i kampen! Nu är det tid att organisera sig och slå tillbaka, och vi ska slå tillbaka med gemensam kraft! Träna svenska med en nyanländ, samla människor från din ort och ställ krav, var kontaktperson åt en papperslös, eller gå ihop med kollegor och förändra på jobbet.  Samhället är vårt, och med kollektiva kamper kan det också bli något som vi alla kan vara stolta över!

Välkomna till en feministisk kampvecka, full av gemenskap, och firande av internationella kvinnodagen 8 mars – nu kör vi!

Feminism underifrån är en partipolitiskt och religiöst obunden samling av politiskt organiserade grupper. Vi tror på att förändring åstadkoms underifrån, av de som berörs av frågorna och genom lokal organisering. Nätverket Feminism underifrån startades i Malmö i anslutning till 8 mars 2015.

I Feminism underifrån Stockholm ingår än så länge Allt åt Alla Stockholm, Cyklopen, Ingen människa är illegal Stockholm, Juntan, Syndikalisterna Stockholm, SUF Stockholm, Unicorner.

[vardagsrasismen]

Rasism handlar i första hand om klass – inte pigment

Detta är lite funderingar som jag haft kring det relativt nya begreppet rasifiering. Rasifiering har numera ersatt begreppet invandrare i diskursen om den rasistiska maktordningen. Visst, pigment är en egenskap som rasifierar oss, men är bara en i mängden av dessa. För min egna del har jag märkt att detta tas i uttryck när folk frågar vart jag kommer ifrån och blir förvånade över mitt chilenska…

View On WordPress

[slagord]

Likea våran demonstration! #revolution

[lajka våran demonstration, hashtag revolution]

[tankeverksamhet]

Konflikten mellan välmående och arbetsförmåga.

Det är ingen hemlighet att stora summor pengar tjänas av läkemedelsföretag, det är inte heller någon hemlighet att den psykiska ohälsan ökar och att lönearbetet är en bidragande faktor till detta. Detta är saker som senaste åren har presenterats flertalet gånger i flertalet olika medier med referenser till flertalet olika studier, debatten om den bristfälliga psykvården kan definitivt ses som ett resultat av det här.

Men kopplingen mellan klassförtryck och psykisk ohälsa är ständigt frånvarande i debatter och rapportering, det verkar nästan ses som förlegat att prata om hur arbetarklassens livssituation är ett resultat av klassamhället, även om psykisk ohälsa ses som ett problem så debatteras det ständigt som någonting skilt från klassamhället. Att vi som är arbetarklass i större utsträckning lider av psykisk ohälsa är ett resultat av det samhälle vi lever i, vår primära funktion är att utföra ett arbete och den vård vi får är utformad för att vi ska kunna fortsätta fylla den funktionen. Samtidigt är många av oss sjuka som ett direkt resultat av att vi har arbetat, det vill säga att dom förhållanden som vi arbetat under är orsaken till att vi är sjuka.

Att orsaken till att vi blivit sjuka är målet med vårt tillfrisknande är en av dom brister som finns inom psykvården, brist på förståelse för våra sjukdomar är huvudanledningen till att orsaken blir målet och det är därför vi måste prata om hur det moderna klassamhället fungerar. Vi kommer inte bli arbetsföra igen genom att utsättas för det som bidrog till att vi inte var arbetsföra från början. Medicinering används för att “hjälpa” oss bli “friska” (dvs arbetsföra), vi ska bli “friska” för att kunna arbeta, vi blir sjuka av att arbeta och när vi blir sjuka används medicinering för att “hjälpa” oss bli “friska”, vi ska bli “friska” för att kunna arbeta, vi blir sjuka av att arbeta.

I det moderna klassamhället är vårt välmående underställt den arbetsförmåga vi potentiellt kan sälja, när vi ska bli arbetsföra är det inte för vår egen skull utan för vårt arbetes skull. Det är den här prioriteringen mellan välmående och arbetsförmåga som alltid varit klassamhällets grund, det är ur konflikten mellan arbetarklassens välmående och dess arbetsförmåga som kampen mot kapitalismen kommer.