Igår gick jag och Alex och röstade. Inte för att jag egentligen bryr mig om vem som styr kyrkan eller påverkas av det. Utan för att jag bryr mig om att de som bryr sig om kyrkan ska få friheten att vara de som de är födda till att vara med den tro de väljer att ha.
Uppståndelsen kring kyrkovalet har varit ganska stor. Mina flöden i sociala medier har varit fullständigt fullproppade med argument, instruktioner och påminnelser om valet. Den enkla anledningen har varit att rösta för att inte SD ska få chansen att utnyttja det låga valdeltagandet för att få mer makt. Förra valet röstade 11,9 %. I år kändes det som att det skulle bli en enorm ökning. 0,8 % fler röster har det preliminära valresultatet landat på. 0,8 %, alltså inte ens en hel procentenhet!
Detta fick mig att inse två saker:
1. Mina sociala medier-flöden består av en homogen grupp av främst (ideellt eller politiskt) engagerade, samhällsintresserade akademiker. Detta är en grupp som inte är representativ för Sveriges befolkning som helhet.
2. Vi ska vara glada att Sverigedemokraterna inte lyckades med en större ökning än 3 %.
Tappade lite av mitt förtroende för Sverige som en demokratisk folkrörelse på grund av det här. Fast bara LITE! För samtidigt känner jag ett hundratal fantastiska (de flesta unga) människor som valde att gå och rösta igår av liknande anledningar som vi röstade. Säga vad man vill om Sverige men nog vill de flesta av oss att man ska kunna tro, känna och vara precis så som man vill.
