Veckoreflektion v.36
Ny kurs nya möjligheter. Kursens första workshop var någorlunda skoningslös då vi dels fick ta del av bilder från Utøya men också lyssna på utdrag från en bok med samma händelse som centrum. Till detta skulle vi “skapa något”. Efter uppläsningen fick vi frågan “tankar?”. Spontant kände jag en frustration i att vara i det rummet, det blev för nära, för jobbigt och för pressat. Jag hade inga tankar, jag var mållös, ordlös och visste inte hur jag på något sätt skulle kunna säga något av betydelse. Hur skulle mina ord kunna ens möta det som vi nyss upplevt.
Sedan fick vi i uppgift att illustrera integritet. Ett samtal om hur HDK är utomordentlig på att pressa ut det personliga, särskilt i gestaltningskurser, började ta form. Är det okej att inte vilja dela med sig? Oftast inte, om vi pratar utav erfarenheter. Jag vill att det ska vara okej att inte vara personlig i allt, att kunna sätta sina egna gränser och inte alltid pushas till att dela med sig, för alla vill inte det.
Min integritet visade sig som ett hus, en dörr som jag själv väljer vem som ska få komma in genom.