Midnattsloppet 2013
Ja, här står jag då i min neongulgröna, lätt genomskinliga tröja och ser lite klädsamt kräksjuk ut innan årets Midnattslopp. Jag utgår från att den som har valt färgen redan har omplacerats och fått andra sysslor på midnattsloppets kansli.
Trångt och bökigt i starten men det var egentligen bra eftersom jag har en tendens att springa lite för fort i början. Lite snopet dock att det inte var någon SATS-ledd uppvärmning i år. Sprang så iväg i godan ro med min Garmin som enda sällskap… och tusentals andra självlysande löpare på Ringvägen.
Backen upp till Sofia kyrka lika sjukt jobbig som alltid men jag har ju sprungit backintervaller i den så jag visste att det “bara” var 120 steg upp till krönet. Och det hjälpte att veta att det efter 60 plågsamma steg bara 60 kvar.
Vid 6 km började hjärnan bråka med mig och låter mig plötsligt få veta att det här är meningslöst och att jag lika gärna kan avbryta och gå hem! WTF! Det var starten på en lång, inre monolog: ”Jamen hallå! Vad håller du på med? Är det inte ganska värdelöst att hålla på och springa runt Södermalm i en skitful tröja? Fatta att du ska springa 4 km till. Vad är poängen? Bryt loppet. Gå hem. Det är ändå bara svettigt och jobbigt. Du kan gå hem. Vem ser det? Det tar bara 10 minuter så är du hemma…” Till slut var jag tvungen att rabbla ”hjärnspöke, hjärnspöke” för mig själv tills det gick över.
Vid Södermannagatan började klungan tunnas ut och jag kunde springa på lite. Supertrångt på Östgötagatan upp till Mosebacke eftersom de flesta verkade tycka att det var en lämplig backe att promenera upp för. Härligast på hela loppet, eller det enda som egentligen var härligt om nu sanningen ska fram, var när vi kom springande ner för St. Paulsgatan och hörde sambaorkestern. Det är då man vet att det nästan är över och man kan börja njuta av loppet… den sista halvkilometern…
Garmin tyckte att jag hade sprungit en mil ca 50 meter innan jag kommit över mållinjen. Kul att få veta att man inte hade sprungit den rakaste sträckan. Garmin sa 58.05 men resultatlistan för Midnattsloppet hävdar att jag sprang på 57.56 och det får man väl lita på…
Och jag säger som jag brukar: Jag tänker inte springa Midnattsloppet igen nästa år…