#Blogg100 Dag 27, Musikbranschen...
027. Jag sitter och lyssnar på vad som hade kunnat bli Årets Album 2013, skivbolagen har varit lyriska och alla som hört den är överens. Men det är ett album som allmänheten aldrig kommer att få höra, jag kommer därför inte gå in på detaljer kring albumet. Men detta är ett exempel på att många har fastnat i myten om vad musikbranschen är.
Historien består av två parter, den ena parten är fast i tron om att skivbolagen helt osjälviskt vill artisten väl. Även när skivbolaget langar upp ett kontrakt som binder alla inblandade i det musikaliska projektet att tjäna skivbolaget och endast skivbolaget. Vilket innebär att den andra parten måste avsluta sina övriga musikprojekt, trots detta står den ena parten på sig och ställer ultimatum.
Den andra parten lägger fram en modell där båda parter kan fortsätta tillsammans och släppa skivan utan det stora skivbolagets inverkan. En väl genomarbetad modell som aldrig fråntar artisten rätten till sina egna verk och aldrig binder artisten till en herre. En modell som dessutom ger artisten merparten av intäkterna från denna skiva.
Så istället för att stärkas av det faktum att de stora skivbolagen står i kö för att signa dom, och ta det som ett kvitto på att det är tillräckligt kommersiellt intressant för att våga satsa själv på projektet. Så ställer den ena parten ultimatum som den andra parten omöjligt kan ställa upp på, och hela projektet läggs ner och världen fråntas möjligheten att få höra denna helt fantastiska skiva.
Ett vanligt skivkontrakt i dagens musikbransch är ett så kallat 360-kontrakt, vilket innebär att skivbolaget tjänar pengar på allt artisterna gör. Skivförsäljning, Liveframträdanden, merchandise osv... Oavsett om det är inom det musikprojekt som artisten signat upp, eller om artisten gör något annat framträdande som t.ex. i en reklamfilm eller nått. Av intäkterna går ca 12% till artisten och resten stannar i bolaget. Med dessa 12% ska artisten betala tillbaka det förskott som artisten fått från bolaget för t.ex. en skivinspelning, resor eller liknande. Detta gör att det finns artister världen över som gått i konkurs för att de aldrig kan betala tillbaka skulden de har till sitt skivbolag.
Ett annat exempel från verkligheten är ett band som skulle signa med ett bolag, ett helt vanligt standardkontrakt som bolaget använda för sina artister. Efter att bandets jurist granskat kontrakten stod det klart att samtliga i bandet skulle förbinda sig att skriva x antal låtar. I de allra flesta band gör inte alla medlemmar några låtar, och i det aktuella fallet skulle det innebära att trummisen aldrig skulle bli av med kontraktet. Med juristens hjälp ändrade de kontraktet så att det fungerade för bandet.
Jag träffar artister och band regelbundet och det är skrämmande hur alla tror att det bästa man kan få är ett skivkontrakt. Det finns så mycket fakta på Internet i detta ämne och vad man kan göra istället. Det stavas D.I.Y. och betyder Do It Yourself, eller gör det själv om man så vill. Jag är fostrad i Göteborgs punkscen under det tidiga 80-talet och var bl.a. aktiv i rockföreningen Garageligan. Nästan alla som var med där, är framgångsrika entreprenörer idag. Jag saknar den andan hos väldigt många artister idag.
Jag försöker få artisterna att se sig som entreprenörer, sina band som företag och deras musik som den produkt de ska sälja. Men inte nog med att många tror att ett stort skivbolag ska lösa allt åt dom, så har "kulturspöket" sänkts sig över dom. De vill leva på sin musik, men det är fult att tjäna pengar på sin konst. Crowd sourcing i alla dess former är allt vanligare i andra branscher, men inom musikbranschen är det fortfarande något fult. Detta är dock ej globalt faktum, utan är en del av vårt underbara Jante-Sverige. Det görs i Sverige, men jag har hört exempel på där man blir smutskastad och utfrusen från sina genre-kollegor för att man finansierat en skiva med hjälp av sina fans.
Men jag har en ljus framtidstro, även för musikbranschen. För fler vaknar och förstår att de måste förändra situationen.
Så trots att 2013 års bästa album aldrig släpps, så kommer 2013 vara vändpunkten!
Bilden för dagen är från i höstas, när jag och Ebbot var på väg till Orust där han skulle göra en spelning. Vi skrattade högt och jag saktade in så vi kunde ta en bild, detta är min något editerade bild...
