Fakebook
Jag förstår att det går att använda på olika sätt, men det är lika oskyldigt som krutet. Det är lätt att gömma sig där och visa upp sitt finaste. Jag greppar det, det är lite fint men det får otäcka konsekvenser som jag inte gillar alls. Det blir lite som att träffa en person när den är som mest snygg, skitrolig och hade världens holabaloo varje gång. Det blir en scen, ett uppträdande som stressar, för sminket måste sitta och alla ska le. Folk omkring mig har också mer och mer lagt ner det för att det blir en stress att hinna lägga upp det senaste kalaset, maten och allt man fan gör.
Jag hade stött på en dude som jag inte direkt pratat så mycket med men ändå tillräckligt för att märka att vi gav varandra energi. Jag frågade henne hur jag skulle kunna fråga honom utan att han tror att det är något annat än att vilja umgås. Hon har över 300 nissar på sin facebook och jag får till svar att hon helst undviker människor så långt det går, så hon inte är rätt person att fråga. Jag vet inte, men det säger nåt nånstans.
Det är klart att man får leka med krut, så länge man är medveten om att det är krut och det kan smälla. Så fort många människor är på ett och samma ställe blir det genast kraftfullt och den kraften går att använda åt olika håll. För även om jag ser att A,B och C har lagt ut saker så är det miniögonblick i deras liv, det säger inte ett skit oftast om hur de mår eller vad de går igenom. Det är nästan i klass med vykort man skickade från semestern förr i tiden. “hej vi har det bra här, solen skiner, hälsa Lars”. Ärligt talat skiter jag rätt bra i vilken måltid folk lagat om det inte är nåt i hästväg. Jag vet inte...jag tycker det är ett trubbigt verktyg och det slår lite runt omkring. Folk blir seriöst deprimerade av att spendera tid på denna scen bland alla andra så frågan är ju lite varför man ens gör det? För att folk ska gilla det man säger och visar? Många av de på min facebook kommenterade sällan mina saker. Betyder det att de aldrig gillade mig? Eller gillade de inte mina åsikter? Det blir skitkonstigt att tänka i sånna banor. Sen får man fler likes av vissa saker, så då kan man tweaka sig så folk gillar en mer. Blir rikskonstigt. Jag vet hur det känns att träffa dem, jag vet vad de betydde för mig en gång i tiden och det är egentligen det som betyder nåt. Jag tar ett samtal över en kopp te 8 av 10 gånger. Där får man se ansiktsuttrycken och man märker de små fina detaljerna i beteendet som säger typ allt.
Men visst, det ett bra sätt att ha som adressbok särskilt de som inte bor där man bor. Jag mest...jag vet inte.. jag saknar balansen. jag skulle vilja ha typ my best & my worst today istället. Där man ser att det ändå ÄR människor under. För jag tycker vi ger galet för mycket uppmärksamhet åt glädjen och “det fina” sedan gömmer vi “det fula” i garderober och sånna grejer äter upp oss inifrån, ger oss cancer och får människor att vilja ta livet av sig. Det är inte ett friskt samhälle och samhällskropp som gör så. Det är snarare en kedjerökare med alkoholproblem. Men ja...det är ju ändå krut och det går att använda till att spränga bort saker med också. Skulle mest vara skönt om det inte sprängde så många självförtroenden på vägen bara, det är inte direkt något som vi har gott om to begin with liksom.
