#om spelet

[smellymemories]

bot

ROBOTAR ÄR inte ett av mina specialintressen, men jag fastnade för tanken på kännande robotar när jag var i Japan med min klass i somras. Kanske efter en besvikelse efter mötet med högteknologiska robotar på Tokyos tekniska museum, eller efter att ha bläddrat i ett mangafanzin om kärlekstörstande robotar på landsbygden. Jag började i alla fall tänka på robotar för första gången.

Eftersom att jag bygger mina karaktärer från grunden så kan jag formge dem precis hur jag vill. Så varför formge dem som människor? I fabler framhävs karaktärernas egenskaper i valet av djurart. Min tanke är att göra en fabel fast med robotar istället för djur. Så vad står robotar för för mig? Förgänglighet snarare än framtid. Med tekniken lagras värdefull information, sedan går den sönder. Och på det viset är tekniken ganska människoliknande. Jag bestämde mig för att karaktärerna skulle bli robotar efter både den insikten och de här:

Spelet handlar ganska mycket om känslor och relationer, jag tror att det blir mer påtagligt om det är robotar som känner. För mänskligt beteende förstärks när det är andra varelser än människor i rollerna. Som bilder på hundar i kläder eller grisar som äter glass, kläder-ha-påandet eller glassätande syns liksom mer. Jag tror att kontrasten människa/maskin kommer att förstärka det mer.

Karaktärerna är från olika generationer och kommer att likna teknik från ungefär den period som de växte upp under. Då blir tid tydligare, vilket är bra eftersom att det är ett historiskt spel.

Sedan är fembots ett vanligt men obehagligt fenomen. Nu tror jag inte att jag förändrar särskilt mycket med positiv representation av kvinnliga robotar. Men tanken på humant gestaltade kvinnliga robotar mår jag bra av. (Här är en kort introduktion till fembots: https://www.youtube.com/watch?v=eCUrtFnofQM )

Det kommer att se ut som robotar, men att vara mänskliga. De äter, sover och känner. Om en robot skadar hörseln så lagas den inte med en reservdel, utan den får en hörapparat.

----

NORMALLY I am not a robot entusiast, but fell for the idea of sentient robots when I was in Japan with my class this summer. Maybe the thought entered my mind after a disappointing meeting with high-tech robots in Tokyo Science Museum, or maybe while leafing through a manga fanzin about lovelorn robots on the countryside. Anyway, it was in Japan the thought of using robots in a project occurred to me for the first time.

I construct my characters from scratch, this gives me the freedom to design them any way I want. So why designing them as human beings? In fables the characters personalities are emphasized in the choice of species. What do I think characterizes technology / robots? Inconstancy rather than the future. We use technique to store valuable information, then it breaks. In this way technology is quite human-like. This was one reason why I decided to design the characters as robots, here are some more reasons:

The game deals with feelings and relationships. I think the human feelings will be more visible if the sentinent creatures are robots. When I see pictures of dogs in human clothes or pigs eating ice cream, the act of eating ice cream and wearing clothes are more visible. I think that machines in clothes make this even more visible, because of the contrast human being/machine The characters are from different generations, and they I will design them as technology from the time period they grew up in. This will highlight time, which is good because it’s a historical game.

The ”Fembot” is a quite normalized but repulsive phenomenon. I don’t think that a positive representation of female robots will change anything. But the idea of human portrayed female robots makes me feel good. (Here’s a brief introduction to fembots:  https://www.youtube.com/watch?v=eCUrtFnofQM )

The characters look like robots, but act like human beings. They eat, sleep and feel. If a robot is hearing impaired it will not be repaired with a spare part, but receives a hearing aid. Mimi

[smellymemories]

the dump and the garbage train

UNGEFÄR HÄLFTEN av spelets scener kommer att utspela sig i nutid, på Lenas 115-årskalas. Resten kommer att utgöras av minnen från hennes liv under hela 1900-talet i Hässelby. Scenerna från kalaset kommer jag att animera i stop motion-teknik, det är till dessa scener som jag bygger dockorna. Jag kommer också att bygga en lägenhet i miniatyr. Minnesscenernas miljöer kommer däremot att bestå av kollage som jag bygger med hjälp av gamla fotografier. För att få tag på gamla fotografier så besökte jag imorse Hässelby hembygdsförening. Vi drack kaffe och jag berättade om projektet, de var väldigt vänliga och ska hjälpa mig att få tag på bilder av de miljöer jag letar efter. Just nu har Hässelby museum (där hembydsföreningen håller till) en utställning om Lövsta sopstation och soptåget "Silverpilen" (det fick namnet pga sin långsamma hastighet och silverfärg). Jag blev ganska snabbt nyfiken på tåget och soptippen när jag läste om Hässelbys historia, precis i början av projektet. En del av spelet kommer därför att utspela sig på tåget och en annan på soptippen. Låt mig berätta lite om det som fångade mitt intresse när jag läste om tåget och tippen: I Stockholm producerades för mycket sopor, vilket man löste genom att transportera ut dem till Lövsta sopstation med tåg. På sopstationen hade man grisar som fick livnära sig på hushållssopor. Det var en hoppfull idé om att kunna förvandla sopor till billigt fläsk. Men istället dog grisarna. På soptåget kopplades också tredje klass-vagnar för persontransport, så det var möjligt att åka in till stan med soptåget. ---- ABOUT HALF of the games scenes will take place in the present, at Lena's birthday party. She is turning 115. The rest the scenes will be from different memories from her life throughout the 20s century in Hässelby (the western suburbs of Stockholm). I will animate the scenes from the birthday party in stop motion. It is for these scenes that I'm making the puppets. I will also build a miniature apartment. The memory scenes will consist of collages of old photos from Hässelby. I will photograph the puppets and animate them with cut-out technique. To construct the collages, I need photos. Therefore I paid the local history society a visit this morning. We drank coffee an I described the project to them. They were very kind and will help me to find photos of the environments that I'm looking for. At the moment there is an exibition about Lövsta dump and the garbage-train "The silver Arrow" (it got its name because of its slow speed and silver color) at Hässelby museum (where the local history society is situated). The train and the dump caught my interest for a couple of months ago, when I first started the project. Let me tell you what caught my eye when I read aboud the train and dump: Stockholm produced too much garbage in late 19s century. So they decided to transport the garbage with "the Silver Arrow" to a dump in Lövsta. There were pigs living on the dump and they were supposed to eat the waste. This was a very hopeful idea of how to make cheap pork out of garbage. But the pigs died because of the bad food. The garbage train did not only transport waste, but also people. They just linked third-class rail cars to the train. One of the scenes will take place on the train and one on the dump. Mimi