Ingen “homo sapiens” mer?
Idag var jag och barnen i badhuset när jag träffade en gammal vän som jobbade med tunga maskiner och hade opererat ryggen precis.
Vi började prata maskiner och hur de kommer att ta jobb eller ge jobb fraöver. De flesta är väl överens om att de ser maskiner som en typ av hot. En självkörande lastbil är snart verklighet för alla åkerier. Det går ganska snabbt att ta igen investeringen när företaget slipper betala löner och följa kollektivavtal med vila för den anställde efter visst antal timmar och raster med lunch och sen den mänskliga faktorn på det. En självkörande bil som kör långsammare kan ligga i en egen fil långa sträckor och hålla sig till motorvägar och större vägar. Den kommer fram på mindre bränsle och med noll kostnad för personal (om vi bortser från en å annan tekniker som ibland uppdaterar lastbilarna, eller bilarna, med ny programvara eller fixar bekymmer).
Sen är frågan hur lång tid det kommer att ta innan det här är en veklighet, men det verkar som att framgångarna kommer i hopp om två steg framåt och ett steg bakåt. Ändå är vi där, lastbilarna kör idag på utvalda sträckor i många länder.
Vad som kommer sen är frågan. Kassapersonal har sakta börjat flyttas till självcheck av varor. Om fler av kunderna väljer att själva sköta allt, så är det bara inköp och att plocka upp varor kvar. Sen städa.
Både städning och att plocka upp varor skulle passa en robot. Inköp också till stor del. För många år sedan reste till en leverantör i Finland, som skickade IT-produkter och ville visa sitt nya lager och bjuda på fest. Det är säkert 10 år sedan nu och redan då var hela lagret, som kändes som en fotbollsplan - eller två - i storlek, helt robotiserat. Allt hämtades och packades av bandstyrda maskiner. Dag eller natt då få ordrar kom in, brukade systemet optimera sig självt. Genom att flytta om lagret så att varor som gått upp i popularitet under dagen kom närmare maskinens startpunkt, något som gjorde att populära varor gick snabbare och flyttades bort längre när de inte längre var lika intressanta.
Det var förstås livsfarligt att gå in i lagret jag pratar om, det var flera våningar med pall efter pall och stora toksnabba maskiner som på band åkte snabbt nog för att putta iväg mig 20 meter i luften eller klyva mig på mitten, utan det minsta empati. Men det har också gått 10 år och det var ett system för ett storlager. Snart kommer det komma enkla typer av dessa system som kanske kan ta hand om 5-6 kartoner med varor automatiskt, på "sina hyllor", hyllor som just den roboten alltid har koll på.
Sen är ju städning och gräsklippning något som redan fungerar och ändå utvecklas i rasande takt. Eller just därför. Tack vare att maskinerna är ute i drift så får de hela tiden in "data" hur det går för alla dessa enheter i verkligheten. De som säljer flest får veta mest, på samma sätt som iPod var en perfekt produkt för Apple för att under så många år få in hur ofta folk laddade iPod, hur de användes och när de strulade. Data slår prognoser.
Så, den data som fås av den ena enheten kan ibland gå vidare till att bygga en annan maskin med liknande behov och rörelser och så är vi igång. Det går sakta innan det går snabbt, sen går det jäkligt snabbt.
Det gör att killen som idag berättade att han opererat ryggen för att han hållt en stor manuell maskin mot väggar för att bila och fixa, i framtiden kan styra tre-fyra robotar som istället gör alla väggarna samtidigt. Han får jobba, slipper ha sönder sig och jobbet går ändå snabbare.
Mina barn har en vän vars pappa igår berättde om samma sak, lyft av flera ton per dag, ihopräknat förstås (ingen hulken här) så var axlar trasiga, båda benen och armarna. Ändå kämpar han på för att det är så dyrt att vara sjukskriven och förstör sig säkert mer.
Vi som samhälle kommer behöva maskiner med mer intelligens och de tyngsta och monotonaste jobben måste bort först. Hellre att du styr några eller lär dig att reparera eller programmera robotar än att lära dig att göra ett tungt arbete som snart försvinner.
Det är en känsla av att vi slås ut av maskiner, men vi kommer bli en ny typ av människa framöver. En homo sapiens "tech edition", eller vad vi nu ska kalla det. Majoriteten av oss som vi idag ser ut är borta om några år. Snart är Apple Watch och pulsmätare, GPS och info om din journal i olika tekniska chip i kroppen eller på kroppen. Armén har redan satsat stort på metallskelett som sitter utanpå kroppen och på så vis "hjälper" dina ben att lyfta tyngre, hoppa högre och springa toksnabbt. Det finns redan i drift och spänner du fast dem på en arm så hjälper mekaniken din arm att lyfta flera gånger din styrka, genom att en dator känner vad du vill göra och direkt följa med, men med massor av kraft.
Vi kommer frivilligt att bli en ny art, tror jag. Där få personer är utan olika proessorer som hela tiden hjälper kroppen. Det behöver inte vara värre än hålla koll på sin hälsa och sina värden, men snabbt läggs funktioner till och snabbt ändras allt.
iPhone var ett enormt hopp framåt. Nästa blev klockor med datorer. Det är inte långt kvar förrän människan inte ser ut som på evolutionsbilderna längre, utan vi måste göra en gubbe till längst till höger, med elektroniska linser i ögonen, chip i kroppen, en pacemakerliknande grej på de flesta för att hjälpa hjärtat "om" något skulle hända och röststyrning eller tankestyrning på stordatorn som kanske kan få lite enerigi av att ladda med magneter i madrassen, eller genom att ta värme av kroppstemperaturen. Det kan bli på tusen sätt, eller fler. Men idag insåg jag att människan som den sett ut på evolutionens liten apa- större apa- större - mer avanerad- mer mer mer - människa! Inte kommer vara sann i praktiken om några år.
Jag kommer säkert att vara den första att vilja prova dessutom, även om vi borde vara försiktiga.
Den som lever får se, och kul ska det bli...
