Discover Top Posts Tagged with #ommig

Om mig

Navn: Maria Møllebjerg Pedersen

Alder: 21

Mobil: 51 27 18 56

Adresse: Lundsgårdsvej 1, 1. sal 5200 Odense V

Det finns drömmar & så finns det drömmar

En dröm jag har är att bli rockstjärna och stå på scen framför ett publikhav som hejar på medan jag headbangar till ett grymt gitarrsolo. Det är en dröm som kommer förbli en dröm. För jag kan inte sjunga, eller spela gitarr. Och allra viktigast - jag vill inte lära mig. När jag håller en gitarr blir jag mest förbannad över att fingrarna inte är tillräckligt långa för att räcka runt.

Sedan har vi mina andra drömmar. Drömmen om att kunna tala flytande engelska, om att bo i London, att se Nya Zealand, att bli filmskapare. De är de viktiga drömmarna. Det är dem som jag har kunnat offra allt för.

Men att vara ung är också att leva i nu:et. Jag kunde kasta mig iväg till London på en plus-minus-noll resa. Jag kunde ta två ströjobb och strunta i att vara social under ett halvår. Jag tänkte inte längre än till mitt mål och det var alltid värt det. Under senaste året har jag tappat drömmar. Hela tiden har jag koncentrerat mig på att göra mina drömmar verklighet. Men vad händer när man tickat av listan? Nu då?

Jag skriver dit nya länder att resa till. Men de är precis som rockstjärnedrömmen - de känns inte i hjärtat. Jag har dock en dröm kvar. Att bli filmskapare. Och kanske räcker det just nu. Kanske är det perfekt, för den är tidskrävande och jag kommer inte ha tid att längta till en annan värld om jag ska klättra högst i denna. Saker händer i rätt ordning - och de händer när de ska. Jag måste bara lära mig att lita på rätt impulser och ha tålamod när de uteblir.

#OmMig #drömmar

Egoistisk

Igår natt slog jag upp Mia Engbergs bok "Belleville Baby - anteckningar från en filmisk process". Jag köpte boken efter att ha sett hennes dokumentärfilm och hört henne prata. Jag köpte boken eftersom att hon sa något den kvällen som jag kunde relatera till. Det första ni behöver veta om mig är att jag inte skriver den här bloggen för min bekantskapskrets. Jag skriver inte för någon annan än mig själv, och möjligtsvis för de okända människor som snubblar över detta och känner igen sig. Jag har alltid tyckt om att skriva. Men som tonåring blev jag medveten om att folk inte bara berömmer din fantasi eller kreativitet - de dömmer den också. Det fick mig att stanna upp. Att fastna. Plötsligt förblev pennan vässad och bladen vita.

Mia Engberg skrev: "Jag kom fram till att ett av mina största hinder var min egen vilja att behaga. Jag är en person som ler mycket. Jag vill vara duktig och omtyckt. En stjärna. Det är ett destruktivt beteende. Viljan att behaga är oförenlig med viljan att skapa något nytt."

Det kunde vara som hämtat ur min dagbok. Bara att jag inte haft insikten att kunna formulera orden. Men jag blev oerhört tacksam över dessa ord som kom när jag behövde dem som mest. De stämmer för alla mina olika relationer i livet och det stämmer framförallt till det som författaren själv refererar till - mitt arbete med min dokumentärfilm.

Därav är den här bloggen viktig för mig just nu. Jag behöver ett ställe där jag kan skriva och lägga upp fula, vackra, trasiga och överredigerade bilder på mig själv. Ett ställe där jag inte tvingar på min information på folk som inte vill ha dem. Här vill jag kunna vara egoistisk - här vill jag kunna fokusera på mig själv och mina tankar om världen utan att någon "gillar" mitt inlägg.

#MiaEngberg #Dokumentär #OmMig

Har jag alltid graviterat åt det hållet?

Jag har nog alltid varit lite av en drog-förskönande person (åtminstone för att vara uppväxt utan någon som helst kontakt med droger), och valde redan som ung tonåring att skriva långa analyser om legalisering av droger när det var valfria ämnen i skolan - trots att jag inte hade något intresse i att själv bruka dem. Gång på gång påstod jag att jag då ALDRIG skulle prova på droger, eftersom det förstör alla andra toppar och rus i livet. Och vid mitt första möte med droger så blev jag GALET arg på min vän, för att han dragit med mig till en fest där några grabbar rökte gräs. Vid mitt andra möte skrattade jag åt absurditeten i att den franska esteten var på "detox", bara det faktum att jag stod brevid en RIKTIG drogmissbrukare var SVINDLANDE. När en bekant nämnde att hon provat kokain "en gång" så stirrade jag på henne med stora ögon, och berättade shockerat om bekännelsen för mina vänner efteråt, "OFTA hon har provat KOKAIN som verkar så himla LUGN och NORMAL!!!". Tänk att samma bekanta skulle bli en av mina bästa usäkter.

#jag menar #om en så pass smart och duktig tjej tar droger #så kan det ju inte vara SÅ farligt #ommig #incaseof

Han ni följer på sidan här heter Kristian Mattiasson. Jag är uppväxt 5km söder om Hamburgsund vid ett ställe som heter Övertun. Hamburgsund är beläget 5mil norr om uddevalla och 2,5mil söder om Grebbestad. Jag fann mitt intresse till långfärdscykling när jag 2011 var ute med min bror på en tur runt Vänern under 1 vecka. Jag har sedan dess drömt om att göra en längre cykel tur och det har nu kommit till att Spanien (Barcelona) är det jag ska ta mig till som första större resa.

I gymnasiet läste jag på en skola som då hette Portalens gymnasium, dom har nu bytt namn till Thoren Innovation school. Där läste jag inriktningen IT-säkerhet. Efter gymnasiet gick jag och sparkade sand i väntan på värnplikten 2009/2010. Det var värnplikten som skulle få mig att finna intresset för friluftslivet på riktigt. Det brinnande intresset för friluftslivet är också det som har fått mig att vilja göra denna resa på cykel och jag har många andra drömmar som ska uppfyllas. Efter Värnplikten tog jag anställning i försvaret och tillhörde något som hette Nordic Battle Group 2011 (NBG11), därefter fortsatte jag ytterliggare i försvaret och Maj 2012 åkte jag till Afghanistan. Min tid i Afghanistan blev kortare än vad det var tänkt, då jag blev sjuk och inte kunde fortsätta hela utlandsmissionen utan jag fick ta en paus på ca 2,5månad mitt i missionen. Nu efter ca 3,5år i försvaret så har jag bestämt mig för att söka andra äventyr och väntar i nuläget besked från skolor jag har sökt inom området Fjäll- och Äventysguide.

Jag är född 1989 och bor idag i Skövde, jag har tidigare bott i Uddevalla i två år under min gymnasietid. Min tid går åt att träna och pyssla om mina cyklar, som både kräver tid och pengar. jag hoppas att en gång i framtiden jobba på eller driva ett framgångsrikt Äventyrsföretag (forsränning, klättring, dykning, cykling, vandring och kombinera detta och mycket mer till en spänanade resa för mina kunder i Sverige som utanför.)

#ommig

Vem är jag?

1990-05-20 kl. 04:51 föddes jag. Tre timmar senare fick min pappas blivande chef en son han med. Vilket sammanträffande. När mina tänder kom såg man att jag drabbats av dentes confusi. Det betyder att två tänder salgits ihop till en så kallad tvillingtand. Ovanligt och fram tills idag har jag aldrig sett någon annan med en tvillingtand. Under min tid på dagis var jag mycket livlig och lekfull av mig. De galnaste sakerna gjorde jag med en tjej som hette Parisa. Tillsammas byggde vi upp ett glastorn. 20 våningar något. Sedan välte det, åh fy fan. En annan dag när det verkligen spöregna gick vi ut för att plocka sniglar. Vi samlade ihop ett 50-tal av dem. När vi sedan kom in igen så lämnade vi hinken med sniglar i hallen. Lite senare var det sniglar överallt på golvet... När jag gick i dagis kunde jag inte gunga själv. Men en person vid namn Ali gungade alltid åt mig. Sedan började jag lågstadiet. Jag fick massa nya vänner. Rickard och Jimmy var mina favoriter. Innan umgicks jag nästan bara med tjejer, men Jimmy och Rickard visste mycket mer om Super Mario så därför blev det "good bye ladies." Under hela min tid i lågstadiet så bajsade jag på skoltoaletten en gång. Det ville jag aldrig göra igen. På fritiden umgicks jag mest med Janne. Han och jag var ute hela dagarna och lekte busschaufförer. Vi cyklade hela dagarna och gjorde våra föräldrar oroliga genom att aldrig komma hem innan ett på natten. En dag slog vi varandra blodiga med hårda träpinnar. Vi var arga på varandra. Nästa dag lekte vi tillsammans igen som om inget hade hänt. Så bra vänner var vi. I mellanstadiet hade jag det bra. Vi jävlades med lärarna och var allmänt olydiga. Samtidigt hade man kommit in i pubis-åldern och man fann plötsligt onani väldigt skönt utan att förstå varför. Tillsammans med kompisar brukade vi smygtitta på våra föräldrars porrfilmer. Vi tyckte mest att det var roligt. Nu hade jag lärt mig att gunga själv. En dag var det en man i 30-årsåldern som kom fram till mig och frågade hur det gick till. För själv kunde han inte gunga. Men det kunde jag. Jag var stolt. Högstadiet hade startat och man kände sig stor. Det tog ett tag innan klassen kändes homogen, men efter det så hade vi en sådan jävla bra gemenskap. Vi hade vattenkrig med de stora svarta soppåsarna. Tiderna var goda. Gick ut med 310 poäng. Hade aldrig haft svårt för att lära mig i skolan. Jag hade börjat umgås mer med Jonathan. Vi har blivit nära vänner. Han var den som fick mig att börja dricka alkohol. Det var sommaren innan jag skulle börja gymnasiet. Tanken var att bara jag och han skulle dricka, men plötsligt var det 10 vänner till där som skulle se på när jag blev full. Och som jag blev. Gymnasiet började och man hamnade i en ny klass med nästan bara främlingar. Det var lätt att känna sig liten bland 2000 för mig okända människor. När vi presenterade våra framtidsdrömmar inför klassen sa jag att min dröm var att bli "spårvagnschaufför". Alla skrattade åt min stora dröm. I efterhand fick jag veta att många i min nya klass först uppfattade mig som en "glad galen pundare" vilket jag inte klandrar dem för. Många blev förvånade över att just jag hade alla rätt på första provet. En blatte vid namn Josip kom att bli min nya favorit. Det var först under gymnasietiden jag började festa ordentligt. Första året var soft, andra var stressigt och nu tar jag snart studenten. Jag har gillat ödet hittills och hoppas på än idag på att en dag få köra spårvagnar på Göteborgs gator. Tack för mig.

#ommig