Jag har nog alltid varit lite av en drog-förskönande person (åtminstone för att vara uppväxt utan någon som helst kontakt med droger), och valde redan som ung tonåring att skriva långa analyser om legalisering av droger när det var valfria ämnen i skolan - trots att jag inte hade något intresse i att själv bruka dem. Gång på gång påstod jag att jag då ALDRIG skulle prova på droger, eftersom det förstör alla andra toppar och rus i livet. Och vid mitt första möte med droger så blev jag GALET arg på min vän, för att han dragit med mig till en fest där några grabbar rökte gräs. Vid mitt andra möte skrattade jag åt absurditeten i att den franska esteten var på "detox", bara det faktum att jag stod brevid en RIKTIG drogmissbrukare var SVINDLANDE. När en bekant nämnde att hon provat kokain "en gång" så stirrade jag på henne med stora ögon, och berättade shockerat om bekännelsen för mina vänner efteråt, "OFTA hon har provat KOKAIN som verkar så himla LUGN och NORMAL!!!". Tänk att samma bekanta skulle bli en av mina bästa usäkter.