Klassmedvetenheten och vad parlamentarismen gjort med den.
Det politiska Sverige har inte drabbats av missnöje, det är inte missnöje utan en begynnande klassmedvetenhet. Vi är inte bara missnöjda med våra "demokratiskt" valda politiker utan hela samhället omkring oss, vi är missnöjda med vår materiella plats i kapitalismen det vill säga vår klasstillhörighet. Missnöjet med våra politiker är bara en del av vårt missnöje, en annan är den värld våra politiker misslyckas med att förvalta åt oss och den meningslöshet vår vardag egentligen innebär. Att säga att vårt missnöje enbart handlar om att fel parlamentariska krafter haft makten döljer den materiella grund som missnöjet har. Även om det är parlamentarismen som har format vår vardag så är det vår vardag som vi är missnöjda med, även om teoretiska krafter ligger till grund för våra materiella förutsättningar så är det senare det vi upplever i vår vardag.
Även om det handlar om sociala frågor som parlamentarismen faktiskt skulle kunna lösa så kommer vi uppleva vår vardag idag. Den materiella plats vi har i kapitalismen kan beskrivas av de materiella förhållanden som präglar vår vardag, parlamentarismen kan påverka vissa av dessa materiella förhållanden medan andra ligger bortom dess kontroll. Till exempel så kan parlamentarismen kontrollera vår kollektiva tillgång till vård och skola mendan den inte kan kontrollera våra individuella upplevelser av vården och skolan. Att dom materiella förutsättningar vi upplever i vår vardag inte kan kontrolleras genom enbart parlamentarism innebär att det även finns andra sätt att kontrollera dom, vår personliga makt att förändra vår situation är ett av dessa andra sätt.
När vi beskriver missnöjet med våra materiella förutsättningar beskriver vi inte enbart ett missnöje med dom politiker som lett oss hit utan vi beskriver ett missnöje utifrån helheten av den materiella position vi har, det vill säga vår vardag. För att förstå vårt missnöje måste en förstå det i sin helhet och inte enbart som ett missnöje med hur våra politiker förvaltat vårt samhälle. Då det är ett missnöje som på något vis är sprunget ur den helhet som är vår vardag, ur ett missnöje med våra materiella förutsättningar, så är det till viss del en reflektion av klassamhället. Att vi är missnöjda är resultatet av vår position i klassamhället, vi är missnöjda med våra materiella förutsättningar vilket innebär att vi på något vis är missnöjda med klassamhället, och ett missnöje med klassamhället är väl i princip vad klassmedvetenhet i grunden bygger på?