Om frågelådan fortfarande är öppen och du inte har något emot att besvara frågor ställda på svenska: du har flera gånger uttalat dig om vad du tycker om icke-samer som vill lära sig något av de samiska språken. Är det problematiskt att lära sig några enstaka ord, typ hej, goddag och tack? Jag flyttade till piteå för några år sedan och funderar om jag borde lära mig några artighetsfraser som ett sätt att erkänna att jag befinner mig på ockuperad mark, på liknande sätt som (del 1)
[cont] det känns rimligt att lära sig några ord på det lokala majoritetsspråket om en reser utomlands, som en gest för att visa att en själv är en gäst i landet istället för förvänta sig att lokalbefolkningen alltid anpassar sig till ett språk som en själv förstår. I det här fallet, jag är gäst på ockuperad mark och borde erkänna min status som främling genom att inte förvänta mig att svenska är det enda språk jag behöver här. Eller är det för problematiskt att jag som ickesame lär mig några pitesamiska ord, om än ett fåtal, när så många samer förvägras sina egna språk?
Hejsan!
Frågelådan är alltid öppen, så du och andra får gärna ställa frågor när som helst till mig. När det kommer till enstaka fraser tycker jag att det kan vara en fin gest, speciellt om du gör det av den anledning som du ger, dvs. att visa respekt för det folk vars mark du är en gäst på.
Just Pitesamiskan är starkt hotad och det finns ingen officiell ortografi, så det kan vara svårt att finna material för att lära sig språket, men min kompis Peter Steggo är en av de som arbetat kanske mest med att utveckla och bevara pitesamiskan på senare tid.
Just de fraserna och några liknande de du nämner är enkla, och ser ut så här:
hej: buorist
hejdå: gonáde die
god morgon: buorre árrat
god dag: buorre bäjjve
god kväll: buorre ehket
god natt: buorre idja
tack: gijto
tack för maten: gudts gudts/ gijto biebmo åvdåst
jag heter X: muv namma lä X
vad heter du?: gukte lä duv namma?
hur gammal är du?: man vuorras lä dån?
var bor du?: gunne dån åro