Vilodagen och ord som börjar på "sam"
Många av de centrala ord som vår vilodag kretsar kring, börjar på stavelsen sam-.
Det första är samtalet. Vilodagens utformning ger utrymme för samtalet. Ofta är annars pratet mellan föräldrarna till små barn - det är vår erfarenhet - inriktat på planering. Tider som skall avstämmas. Vem skjutsar? Vem deltar på föräldrasamlingen? Vem går med till tandläkaren? När åker vi på semester? Vem bokar vad? Lätt blir själva samtalet helt borta. Vanan fattas. Man är van att organisera, få hjulen att rulla så effektivt som möjligt. Att däremot lyssna in var den andra står och vart han eller hon är på väg - vart vi är på väg - det lämnar lätt. Då är vilodagen ett avbrott. Därför är regeln om att "ingen planering som kräver kalendern är tillåten" viktig.
Det andra ordet är sammankomst. För vilodagen börjar så ofta vi kan med en sammankomst. Med vänner, släkt eller enbart med familjen. Middag. Igen samtal. En fest som markerar början på ett avbrott. Ingen brådska.
Det tredje ordet är samvete. Samvetet är ett känsligt instrument. Kränker man det kontinuerligt blir det avtrubbat och nertystat. Det utgör inte längre en moralisk kompass. Ett samvete kan också vara överkänsligt. Självförebråelser kan ge ett samvete som kontinuerligt pekar på varje liten brist. Ett sådant samvete har svårt att bemöta förlåtelse. Det överkänsliga samvetet påminner om det redan förlåtna. Vilodagens högmässa är en plats att vårda samvetet. Orden i syndabekännelse, avlösning, texter, predikan och nattvard blir alla verktyg i detta. Rena samvetet. Få både det avtrubbade och det överkänsliga samvetet preciserat.