#samvete

[bigbang74]

Alexander Johansson & Mattias Fridell – Förlamat Samvete [CP020]

Visit the post for more.

[miaseget]

Så trött, jävla monster..

Godmorgon finaste….

Jag har alltså varit uppe sedan halv två. Monster väckte mig då. Det tog extremt lång tid innan det kröp ihop och somnade. Det blev gott och väl över en timme av ren tortyr. Jag kan inte komma på något eller någon som jag avskyr mer än det. Smärtan tär på både kropp och själ. Just på nätterna är det ännu mer avskyvärt för då kan jag inte sysselsätta mig med något som skildrar…

View On WordPress

[manutankuk]

Ego

När jag är riktigt trött och har varit social kommer alla feels. Ikväll ropar min hjärna åt mig: ego, ego, ego, ego! Jag är ego. Mer än jag är bekväm med efteråt. Jag tror att jag är så jävla bra och klok men egentligen tänker jag bara på mig själv. Så nu vet ni ätt även vuxna och relativt psykiskt stabila människor kan få för sig att det hjälper samvetet lite att skriva om det. Och spännande nog så gör det. Hjälper. Det finns en teori om att vi skäms (evolutionärt) för att visa att vi vet att vi gjort fel. Att vi egentligen kan de sociala koderna och bröt mot dem av misstag. Du kan ju det här fylla samma funktion. Ochords så kan skammen lätta lite. Mer om skam, skuld och social kompetens en annan gång. Med mindre feels.

[vilodagen]

Vilodagen och ord som börjar på "sam"

Många av de centrala ord som vår vilodag kretsar kring, börjar på stavelsen sam-.

Det första är samtalet. Vilodagens utformning ger utrymme för samtalet. Ofta är annars pratet mellan föräldrarna till små barn - det är vår erfarenhet - inriktat på planering. Tider som skall avstämmas. Vem skjutsar? Vem deltar på föräldrasamlingen? Vem går med till tandläkaren? När åker vi på semester? Vem bokar vad? Lätt blir själva samtalet helt borta. Vanan fattas. Man är van att organisera, få hjulen att rulla så effektivt som möjligt. Att däremot lyssna in var den andra står och vart han eller hon är på väg - vart vi är på väg - det lämnar lätt. Då är vilodagen ett avbrott. Därför är regeln om att "ingen planering som kräver kalendern är tillåten" viktig.

Det andra ordet är sammankomst. För vilodagen börjar så ofta vi kan med en sammankomst. Med vänner, släkt eller enbart med familjen. Middag. Igen samtal. En fest som markerar början på ett avbrott. Ingen brådska.

Det tredje ordet är samvete. Samvetet är ett känsligt instrument. Kränker man det kontinuerligt blir det avtrubbat och nertystat. Det utgör inte längre en moralisk kompass. Ett samvete kan också vara överkänsligt. Självförebråelser kan ge ett samvete som kontinuerligt pekar på varje liten brist. Ett sådant samvete har svårt att bemöta förlåtelse. Det överkänsliga samvetet påminner om det redan förlåtna. Vilodagens högmässa är en plats att vårda samvetet. Orden i syndabekännelse, avlösning, texter, predikan och nattvard blir alla verktyg i detta. Rena samvetet. Få både det avtrubbade och det överkänsliga samvetet preciserat.

[amadeuzz]

"Tänk att man ska behöva få dåligt samvete över något du gör dubbelt så hårt tillbaka utan något dåligt samvete överhuvudtaget"