#skrivprocess

[carolamikaelsson]

Skrivhinder, skrivkramp, skrivblockering?

I februari höll Skrivarpodden kalas på Lunds stadsbibliotek. I panelen om Skrivblockeringar och Skrivprocess samtalar Sofie Berthet, Johan Carle och Carola Mikaelsson med Kerstin Önnebo. Lyssna här.

[vulkanmedia]

https://goo.gl/VqBw5Q

Fem saker som måste vara med de första tio sidorna av ett manus

Vad är det som fångar en läsares uppmärksamhet? Den frågan ställer sig alla författare, men det som många inte tänker på är att det inte bara är en fråga om vad som ska hända i den skönlitterära texten, utan om var i texten det ska hända.

För en författare är det nödvändigt att så tidigt som möjligt nagla fast läsaren vid handlingen i ett manus. Det är en självklarhet att ingen läser vidare på en bok som börjar tråkigt och händelselöst.

Vad som kan definieras som början på ett manus beror givetvis på hur långt själva manuset är, men följande komponenter borde introduceras för läsaren under de första tio sidorna av ett manus. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är meningen att allting ska avslöjas under de första sidorna – men det ska introduceras för läsaren, så att hen vill veta mer och läsa vidare. Dessa fem saker ska vara med under de första tio sidorna av ett manus, om man vill skriva ett manus som läsare fortsätter att läsa.

EN BRA INTRODUKTION AV KARAKTÄRER 

Det gäller att så tidigt som möjligt göra karaktärerna sympatiska för läsaren. Inte nödvändigtvis sympatiska som i ”snälla”, men sympatiska på så sätt att läsaren antingen kan identifiera sig med eller fascineras av huvudpersonerna. Mötet med en fiktiv karaktär liknar mötet med en person i verkliga livet – första intrycket spelar stor roll. Om man som författare inte vet var man ska börja, så kan man fundera kring två saker. Det första är: vilka är karaktärens huvudsakliga personlighetsdrag? Det andra är: vilken utveckling kommer karaktären att genomgå längs handlingens gång? Utgå sedan från dessa två när karaktärerna ska introduceras i handlingen.

HA MED EN DRAMATISK HÄNDELSE 

Det måste inte vara dramatiskt i klassisk mening, som i stort, bombastiskt och överdrivet. Lite förenklat kan sägas att en gåta eller en problematik måste introduceras i början, och sedan ska läsaren helst spendera hela boken på att få det löst eller avklarat. Det måste med andra ord finnas en Framåtrörelse i ett manus, och inte bara efter halva boken, utan redan i början. Exempelvis kan en deckare börja direkt med ett brottsfall, och en kärleksroman börja med ett romantiskt uppbrott eller möte. Det är också denna inledande händelse som kommer att vara grunden för karaktärsutvecklingen i berättelsen.

BÖRJA BERÄTTELSEN MED TEMA

Alla berättelser handlar om någonting. Det som en berättelse handlar mest om är det som blir dess tema, och oftast finns det flera teman som går in i och förstärker varandra. Det kan vara alltifrån hur tråkiga vardagssysslor är, till ett filosofiskt utforskande av mänsklig grymhet, med andra ord kan det vara både ”lågt” och ”högt”. Tema och den symbolik som hör till, är viktigast i början, i mitten och i slutet av en berättelse. Teman är ju också något som hör ihop mycket med den dramatiska händelsen i början, men glöm inte att ”budskapet” med en berättelse inte kan förmedlas förrän den är färdigläst. Ett tema ska alltså hintas i början, genom händelser, dialog, huvudpersonernas tankar, osv. Men det ska inte vara en fullständig utläggning av tema de första tio sidorna.

VILKEN SORTS FIKTIV VÄRLD ÄR DET SOM LÄSAREN HAR TRÄTT IN I? 

Fiktiva världar är ju speciella på det sättet, de kan se ut nästan precis hursomhelst. Som läsare undrar man direkt hur just denna fiktiva värld ser ut. Är det ett realistiskt verk? Är världen en imitation av vår? Eller är det en fantasyvärld? En annan sak att tänka på är om det är en mörk, dyster värld, som en dystopi man vill förmedla, eller om det kanske är en humoristisk och positiv värld. Det är en signifikant del av både handling och tema, och läsaren måste få en introduktion under de första tio sidorna till själva världen, för det är mot bakgrund av världen som både handling och huvudpersoner får sin betydelse och särskilda karaktär.

HINTA OM GENREN 

Oftast hålls en genrekonvention samman av gemensamt tema och gemensamma händelser, samt karaktärer som ofta har liknande karaktärsdrag eller dilemman. Om man under de tio första sidorna försöker sätta in berättelsen i en genre, så kommer läsaren enklare att ta till sig de ovanstående fyra komponenterna. Läsning är till stor del en omedveten process, man fastnar i en berättelse trots att man läst ungefär samma sak förut. Det finns en anledning till att den klassiska berättarstrukturen fungerar, trots att man rent logiskt skulle kunna anta att människor i allmänhet börjar bli trött på denna modell. Så om genren kan göras tydlig under de tio första sidorna, så kommer läsaren automatiskt att börja förbereda sig på spänning och upplösningen mot slutet.

Lycka till med skrivandet! Och ägna mycket tid åt de tio första sidorna. Om början är riktigt bra så tillbringar läsaren hela boken åt att jaga den där första dosen av spänning.

    https://www.vulkanmedia.se/blogg/fem-saker-som-maste-vara-med-de-forsta-tio-sidorna-av-ett-manus/

[vulkanmedia]

https://goo.gl/egR8Ob

Varför du alltid ska låta någon annan läsa ditt manus

Den som skriver på ett längre manus kommer oundvikligen att bli blind för sin egen text efter ett tag, och kommer att behöva en utomståendes synpunkter för att upptäcka felaktigheter och föreslå förbättringar. Dessa synpunkter från en utomstående, vare sig det är från en vän eller en lektör, kan ibland vara svåra att ta till sig. Man kanske till en början inte håller med, tycker att man själv är bäst lämpad för att bestämma över sin egen text, och så vidare.

Men ett första ”färdigt” manus behöver alltid skrivas om, och nästan alla första ”färdiga” manus innehåller samma slags felaktigheter och behov av förbättringar. Nedan följer en uppräkning av sådan feedback som brukar vara återkommande. Det är viktigt att ha koll på denna uppräkning då man får svar från en vän eller får tillbaka ett lektörsutlåtande, om detta kommenteras på borde man vara särskilt noga med att ta till sig av feedbacken.

UPPREPNINGAR

I ett första manus brukar det finnas många upprepningar av olika slag, ofta för att författaren är så mån om att budskapet ska gå fram till läsaren att texten återkommer till samma sak om och om igen. Det kan vara särskilda ord som upprepas genomgående i texten. Det kan också röra sig om en upprepande beskrivning av en karaktärs sinnestillstånd eller känslor, eller också kan det vara så att själva textens tema eller motiv skildras på samma sätt genom hela texten.

ÖVERTYDLIGHETER

Detta hör samman med ”upprepningar”. En regel inom litteraturen är att det som inte skrivs är lika viktigt som det som faktiskt skrivs. Läsarens fantasi och intelligens är en förutsättning för att en god bok ska kunna uppskattas, men för den som skriver på ett manus kan det vara svårt att acceptera detta, och ”släppa taget” om handlingen eller budskapet. Så om en utomstående tycker att boken upprepar sig och ”skriver sin läsare på näsan” – så gör den med allra största sannolikhet det.

FÖR MYCKET AV ALLT

Om man skriver på ett skönlitterärt verk i synnerhet, men också inom andra genrer, så kan författaren i syfte att skriva ett väldigt ”rikt” verk bara ösa på med allt, med karaktärer, med tema, med snabba händelser som följer på varandra, och sist med inte minst, med beskrivningar av omgivning och natur. Läsaren är förmodligen inte lika intresserad av allt överflöd som författaren är, istället vill läsaren läsa en bra berättelse, eller läsa en inspirerande bok som ger dem något. Det är ju lätt för den som har funderat ut allt att hålla koll, och därför är det extra viktigt att lyssna på den utomstående om denna person påstår att: ”nu blev det för rörigt”.

DET HÄNDER INGENTING

I ett skönlitterärt verk är själva den narrativa grundstrukturen, alltså med början, problematik, exposition etc, av största vikt för att läsaren ska känna sig manad att läsa vidare. Om handlingen istället planar ut och passager förlorar sin relevans och inte riktigt passar in… Då är det dags att återgå till grundstrukturen och, med ett slitet uttryck, ”den röda tråden”. Som författare kanske man tycker att allt är väldig självklart och att det kommer ju bli spännande senare i berättelsen. Men det vet ju inte läsaren.

Låt dock inte denna uppräkning fungera som någon form av substitut för en väns åsikt eller ett lektörsutlåtande; man blir alltid blind för den egna texten, även om man rent teoretiskt tror sig veta vad som är fel.

https://www.vulkanmedia.se/blogg/varfor-du-alltid-ska-lata-nagon-annan-lasa-ditt-manus/

[vulkanmedia]

https://goo.gl/uqvxrf

Känslostorm av Camilla Sundkvist

  Berätta om din bok!

Känslostorm utspelar sig i nutid i Stockholm och jaget i boken heter Sophie. Hon och hennes sambo Daniel är i trettioårsåldern och bestämmer sig för att försöka få barn tillsammans. Efter en utredning får de veta att de räknas till skaran ofrivilligt barnlösa och ställer sig i kö för att göra IVF, provrörsbefruktning.

Vad händer när Sophies allra bästa vän blir gravid? Hur känns det när ”alla andra” i ens närhet får barn och man själv står utan?

Sophie är nyutexaminerad lärare och man får parallellt med barnlöshetshistorien följa hennes arbete som ny pedagog i en arbetssituation som inte fungerar, med frågeställningar som : Hur ska man kunna se alla elever och känna att man räcker till för alla de olika behov som finns i ett klassrum?

Hur lever man med att det man önskar sig mest av allt, kanske inte blir? Hur kan man tillmötesgå det faktum att ens partner inte vill samma sak, till exempel när det gäller adoption? Man får som läsare ta del av hur Sophies och Daniels relation påverkas av den livskris som blir.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen? 

Idén var klar och jag gjorde en disposition och följde den. Däremot ändrades en del saker under skrivprocessen.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag skriver för att jag helt enkelt är road av det och jag ville prova att skriva en bok. Olika människor, miljöer och stämningar inspirerar mig. Promenader är bra för att sortera tankarna.

Hur reagerade omgivningen på ditt författarskap?

Alla nära och kära vet om att jag skriver, men få vet om vad. Det ska bli spännande att höra reaktioner på boken.

Skriver du på något nytt nu?

Nej, det gör jag inte.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Bara gör det! Och kom ihåg att det är ett hårt arbete. Det är alltså ingen ide’ att vänta på inspiration och rätt tillfälle. Ett annat tips är att låta någon språkkunnig, petig och ärlig person korrekturläsa ditt manus.

Varför ska man läsa din bok?

Som tröst, för att få förståelse eller bara för nöjes skull.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag arbetar som lärare. När jag är ledig prioriterar jag att vara med de som står mig nära.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

De som längtar efter barn och behöver tröst och igenkännande, de som vill förstå och få med kunskap om ofrivillig barnlöshet eller de som bara vill ha en bok som griper tag.

https://www.vulkanmedia.se/forfattarintervjuer/kanslostorm-av-camilla-sundkvist/

[carolamikaelsson]

Skrivövningen som energitillskott i längre projekt

För ett par dagar sen var jag i dialog med en skrivkursdeltagare som kört fast, mitt under pågående skrivperiod. Vad som ligger bakom en blockering kan se olika ut. Prestationskrav, förväntningar och rädslor kan göra skrivandet jobbigt, tungt - ja, till och med ångestfyllt. Men skrivstopp kan också handla om osäkerhet inför texten eller att man helt enkelt inte vet hur man ska fortsätta berättelsen.  Mitt råd i sådana lägen är tudelat.      Dels handlar det om att se processen, att våga se att det kan finnas tysta perioder i skrivandet. För att komma underfund med vem man är som skrivande person, och för att få syn på dylika perioder i sitt skrivande framhåller jag ett frekvent användande av en loggbok. Att löpande anteckna sådant du finner viktigt (t ex hur det har gått, vilka omständigheterna var, känsla, sammanfattning, kanske någon kvantitativ del angiven i sidor, ord eller tecken ...) I detta ingår också att acceptera att den kan vara tyst ibland, samt att veta om att det händer saker ändå - hjärnan bearbetar berättelsen även om det för tillfället inte skrivs något.      Dels handlar det om energitillförsel, eller det oväntade. Här följer några tips: * Att stämma träff med en annan kreatör, arbeta individuellt en halvtimme och därefter ta en paus, sen arbeta individuellt en halvtimme igen. * Att göra en skrivövning under en given kortare tidsrymd. * Att använda nyss nämnda skrivövningsresultat (exempelvis en miljö, en detalj, en karaktär, en känsla eller vad det nu kan vara) i sitt skrivprojekt genom att helt enkelt sätta upp det som en regel, till exempel: i mitt skrivande i dag ska jag på något sätt få in den i skrivövningen födda karaktären. * Att skriva något om din miljö eller en av karaktärerna som inte ska ingå i projektet (även kallat bakland). * Att kika i en bok du gillar, eller läsa någon sida poetik.

[bjornkindenberg]

Presentation Storyjumper

Flerspråkighet i fokus 130315 from Björn Kindenberg

Min presentation på Flerspråkighet i fokus, om hur man kan använda Storyjumper i undervisning. 

Mer om lektionsupplägget, med en översikt, skriver jag om i detta inlägg.