Imorgon! Imorgon blir det slut på alltsammans.
Vilket fantastiskt avslut. Som att han sammanfattar hela boken i två stycken och ba varsågod, här har du samma bok i komprimerad form. Några rader istället för några hundra sidor. Det finns förstås ett litet problem. Man måste nämligen ha lyssnat på boken för att begripa detta. Men allt man lyssnat på i 5 timmar spelas upp en gång till. Några korta meningar och man hinner en andra gång bli nyfiken på Alexei Ivanovich. Också hinner man bli orolig för honom. Man hinner visa honom sympati och tänka ”åh nej, jag hoppas det går bättre för dig denna gång”. Men man känner innerst inne att så kommer det inte bli.












