Stadsplanering
Stadsplaneringen och dess riktlinjer styrs idag av stadsbyggnadskontoret. I översiktsplanen presenteras stadens utveckling i grova penseldrag. Detaljplanen beskriver flera eller enstaka kvarter, den innehåller även riktlinjer gällande hur man får bygga samt för vilka ändamål.
Kreativt sett handlar stadsplanering om att forma och ordna hur tätbebyggelsen är uppbyggd. Det handlar om helheten kring gator, byggnader, torg och liknande. Tanken var ursprungligen att fastställa gränslinjer mellan olika kvarter, för att bland annat underlätta framtida bebyggelse.
Historisk bakgrund
Medveten stadsplanering har funnits i olika kulturer i 4000 år; den västerländska stadsplaneringen brukar härledas till det anrika Grekland, där bland annat den klassiska rutnätsplanen tillämpades för första gången. Att ha raka linjer, rätvinklig het och en strävan efter enhetlighet var dominerande mycket länge. Modern stadsplanering uppstod under renässansen, då bland annat det visuella intrycket blev mer viktigt. En stad med ett centralt beläget torg, med utstrålande gator med tillhörande tvärgator, blev mer vanligt på 1500-talet och förde med sig flera praktiska fördelar. Under denna tid blev det även vanligt med en huvudgata i städerna. För ett sjuttiotal år sedan ansåg många att städerna var färdigbyggda och inte kunde byggas ut mer, och tanken på satellitstäder föddes. Även sovstäder blev vanliga under denna tid.
Modern stadsplanering
En nyhet i modern tid är ekologiska och miljövänliga tankar; att städerna ska byggas för att vara så pass energisnåla som möjligt. Fokus ligger på klimatet. Parker är vanliga i städer idag och ses ibland som ”stadens lungor” Miljötänk är på frammarsch och börjar ta en större del i stadsplaneringen.