Intressant kulturminnesmärke eller bara makabert?
Har du funderat på vart du ska åka på semester nästa gång? Varför inte ta en tur kring olika avrättningsplatser och låta hela familjen samlas och begrunda mänskliga värden i en trivsam miljö. Eller? för jag är mycket nyfiken på hur detta ska säljas in hos allmänheten.
Bild från avrättningsplatsen Galgbacken 1856
Det var svt Gävleborg som i torsdags meddelade att projektet “Gränsland, mellanrum, avgrunder” har fått ett bidrag på runt två miljoner kronor av Postkodslotteriets kulturstiftelse för att kunna arbeta vidare med sitt projekt om avrättningsplatser i Gävleborg. Det är alltså region Gävleborg och Sveriges fängelsemuseum som syftar till att: “röra oss i såväl moraliska som geografiska gränsland”. Projektet vill gärna vara en del av den gränsdragningsdebatt som råder i världen när de talar om avrättningens placering som en del av en samhällelig gränsdragning. Jag oroar mig för att projektet, i sin abstrakta form, självmant vill kliva ned i en hård kartong som enkelt ska kunna skickas till mottagaren.
Det skaver även lite i mig att projektet på kulturstiftelsens blog benämns som Konst och museiprogram kring mänskliga rättigheter. För mig innebär detta alltså att alla avrättningsplatser kommer att spegla människor som på grund av orättvisor, falska anklagelser, kränkningar i form av klass, kön eller etnicitet har blivit avrättade där. De beskriver på sin blog att de syftar till att: “(…) länka samman dödstraffet och brott mot mänskliga rättigheter till nutid och till ett internationellt perspektiv.” Hur mycket jag än läser blir jag inte på det klara med om de vill ifrågasätta det moraliska i själva dödsstraffspåbudet, själva avrättningen av en människa som rättmätigt straff för ett brott, eller platsen - som en slags samhällets avgränsande soptunna. Jag följer projektet med nyfikenhet.
Mer info kring projektet finns på Sveriges fängelsemuseums hemsida.