Kom med här, sade hon.
Hon hade råkat höra vad vi pratade om och hoppat upp med en speciellt glimt i ögat.
Glimten var inspiration.
Nina (det var hennes namn visade sig) hade pratat tidigare under dagen med en kompis om affärsidéer. Senare på kvällen vandrade vi in i hennes liv, som från ingenstans, och erbjöd henne chansen att få hjälp med att utveckla idéerna.
Det fanns egentligen en risk att vi hade missat henne. Nina satt lite avsides, nästan gömd, så att vi nästan inte såg henne. Hon pratade dessutom med en kompis om något och verkade ganska upptagen.
Jag och min kollega Stephen började prata med en tjej en bit bort. Vi presenterade Yump och berättade att Yump hjälper unga människor att "göra sin grej"; att komma igång med den där idén som kan bli ett företag som de kan leva på.
"Luck favors the prepared" heter ett talesätt. Alltså, fritt översatt..: ju mer uppmärksam man är, desto större "tur" har man. Nina var uppmärksam. Hon råkade höra vårt budskap och kände igen sig i personen som vi sökte efter. Hon studsade upp, tog tag i Stephens arm och ledde oss en bit genom centrum till en plats där hennes väninna var.
"Berätta för dem vad vi pratade om tidigare idag", sade hon till sin kompis. Väninnan såg lite undrande ut först. Så vi beskrev Yump. Då förstod hon genast vad Nina syftade på. Båda tjejerna hade starka idéer, många idéer, som de funderade över hur de skulle förverkliga. Just den dagen hade de diskuterat det mer seriöst. Och så hade vi dykt upp i deras liv samma kväll och sagt att vi letade efter dem.
Ett tecken kanske...?