Creative Doers

Entreprenörer är kreativa genomförare, som genom handlingskraft och optimism skapar nya verkligheter ur visioner.

[creativedoers-blog]

I helgen blev det Sverigepremiär av filmen Rapid River på biografen Zinnemax 5D i Kista Galleria.

Med mig var alla fyra ur personalen från produktionsbolaget We Make You (som specialiserar sig på kortfilmsproduktion). Det var trevligt att kombinera 5D-upplevelsen med "styrelsemötet" efteråt.

En 5D-biograf är en annorlunda slags biograf. Den stimulerar alla fem sinnena så att man nästan blir en del av filmen. Liksom i en vanlig biograf kan man till att börja med sätta på sig 3D-glasögon så att man "kommer närmare" filmduken. Man känner nästan att man är inne i filmen. Om någon kastar något mot en så kommer föremålet väldigt nära. Det känns så i alla fall. Fler "dimensioner" som känns och påverkas i 5D förutom synen är känsel, lukt och hörsel. Till exempel så rör sig stolarna i alla riktningar. I filmen Rapid River åker man vattenrutschkana. Man får samma slags känsla och "sug" i magen som i en berg- och dalbana, tack vare att stolarna rör sig upp och ner, till vänster och höger och rakt fram. Fartvinden känns i håret och man känner också ett stänk i ansiktet när man plaskar ner i vattnet. Skillnaden mot traditionella nöjesparker är att kläderna inte blir blöta på riktigt.

Olika människor reagerar olika; en del skriker och duckar, tycker att det är läskigt roligt eller bara läskigt och börjar gråta. Alla kan hålla med om en sak: att det är fartfyllt under de cirka fem till tio minuter som upplevelsen varar. Det är en kul paus från vardagen när man vill göra något annorlunda med vänner, familj eller jobbkompisar. 

5D-Biografen i Kista Galleria är Sveriges första, och startades av entreprenören Mats Rosén. 

[creativedoers-blog]

Så många inspirerande talanger, så lite tid.

Jag har förmånen och lyckan att ha ett jobb där jag har skyldigheten att träffa inspirerande människor. Värre jobb kunde man ha. Om jag ser någon som verkar intressant så är det närmast ett tjänstefel av mig att inte prata med den individen. Även människor som på ytan kanske inte verkar spännande, vore det tjänstefel att inte prata med. 

En tidig erfarenhet var att det minsta problemet är att hitta intressanta historier. Alla människor har något spännande att berätta om sina liv. Folk kanske ofta själva inte tycker att det de har att säga eller som de har varit med om är särskilt märkvärdigt. Det beror på en slags "hemmablindhet". 

Jag skulle vilja skriva lite om varje en av de många intressanta personligheter som jag möter dagligen.

De är så många och det här med att skriva, även om man är snabb, tar så  lång tid att det omöjligtvis går att återberätta allt. 

Klart är i alla fall att "där ute" finns många oanade talanger och begåvningar, som är inspirerande; de ger energi och kraft och gör livet mycket roligare. Ingen nämnd, ingen glömd. 

[creativedoers-blog]

Grisen i säcken

   Jag köpte skräplurar på Teknikmagasinet... Varför ska det vara att man tvingas köpa grisen i säcken när man köper hörlurar? Man får inte provtesta. Underkläder förstår jag att man inte får provtesta, men hörlurar? 

Nu senast, på Teknikmagasinet, var det en sådan situation - igen. När jag kom in i butiken såg jag ett paket som det stod "Iphone" och "headphones" och "50 kronor" på. Jag blev nyfiken på hur de kunde låta. Tyvärr var jag utlämnad åt försäljarens vaga ord om ljudkvalitén. 

Att diskutera varför jag inte bara kan lyssna istället för att han ska försöka prata om hur musik låter, det var det inte ens lönt att diskutera. Förklaringarna har man ju hört förut. Man får ju inte provtesta "in-ear lurar" av hygieniska skäl - heter det. Någon kan ha öronvax eller någon infektion som de överför till nästa person som stoppar hörlurarna i örat, säger de.  

Så försäljaren på Teknikmagasinet berättade att egentligen borde jag satsa på dyrare lurar. Femtio kronor får man inte mycket ljud för, menade han. Jag frågade honom: "Så om man handlar något för ett billigare pris på Teknikmagasinet betyder det inte att man gör ett klipp utan helt enkelt att man köper något som knappt ger valuta för pengarna?" Han svarade ja som om detta var en självklarhet. "Kvalitet kostar och är det billigt och bra då är det ett fel i prissättningen". 

Han pekade på några andra hörlurar och argumenterade att det var värt en hundralapp extra för att bli hyfsat nöjd med köpet. Eftersom de bästa lurarna som jag har köpt de senaste åren var på Kjell & Company, tvekade jag att experimentera på Teknikmagasinet. Å andra sidan gör man fynd just genom att utforska. Jag ville bli överraskad av någon ny modell som jag inte tidigare kände till. Och på den punkten är både Kjell & Company och Teknikmagasinet lika mycket en fråga om att köpa grisen i säcken. Uttrycket "köpa grisen i säcken" är förresten ett gammalt bondeuttryck (tror jag i alla fall) för att man är på en marknad och köper en påstådd gris som ligger i en säck som man inte får titta i. Tex för att grisen annars "springer iväg". Så man går hem, öppnar säcken och upptäcker att det som ligger i säcken inte alls är det som man trodde att man hade köpt. Man köpte i blindo (som att vara blind). På samma sätt är det med teknikaffärer och hörlurar. Man tvingas chansa och får sällan hjälp (en bestämd rekommendation) av expediterna. 

Jag chansade. Det blev en nitlott. Förstås. Lurarna som jag köpte på Teknikmagasinet för 150 kronor skulle jag som mest ha givit 20 kronor för. Jag får inte byta och jag får inte pengarna tillbaka. Undrar vem som kommer att uppfinna ett bättre och ärligare system? 

[creativedoers-blog]

Kom med här, sade hon.

Hon hade råkat höra vad vi pratade om och hoppat upp med en speciellt glimt i ögat.

Glimten var inspiration. 

Nina (det var hennes namn visade sig) hade pratat tidigare under dagen med en kompis om affärsidéer. Senare på kvällen vandrade vi in i hennes liv, som från ingenstans, och erbjöd henne chansen att få hjälp med att utveckla idéerna.

Det fanns egentligen en risk att vi hade missat henne. Nina satt lite avsides, nästan gömd, så att vi nästan inte såg henne. Hon pratade dessutom med en kompis om något och verkade ganska upptagen.  

Jag och min kollega Stephen började prata med en tjej en bit bort. Vi presenterade Yump och berättade att Yump hjälper unga människor att "göra sin grej"; att komma igång med den där idén som kan bli ett företag som de kan leva på. 

"Luck favors the prepared" heter ett talesätt. Alltså, fritt översatt..: ju mer uppmärksam man är, desto större "tur" har man. Nina var uppmärksam. Hon råkade höra vårt budskap och kände igen sig i personen som vi sökte efter. Hon studsade upp, tog tag i Stephens arm och ledde oss en bit genom centrum till en plats där hennes väninna var. 

"Berätta för dem vad vi pratade om tidigare idag", sade hon till sin kompis. Väninnan såg lite undrande ut först. Så vi beskrev Yump. Då förstod hon genast vad Nina syftade på. Båda tjejerna hade starka idéer, många idéer, som de funderade över hur de skulle förverkliga. Just den dagen hade de diskuterat det mer seriöst. Och så hade vi dykt upp i deras liv samma kväll och sagt att vi letade efter dem. 

Ett tecken kanske...? 

[creativedoers-blog]

En sådan här kall dag får man värma sig med minnen. Bilder från Husbyfestivalen 2012 värmer fint! 

[creativedoers-blog]

En Eloge Till Eloge Magazine.

    Idén är enkel. Alla de bästa idéerna är det. Eloge Magazines är att vara en bloggportal. Som ska vara redaktionell (i tidningsform). Och skriva om de snyggaste svenska bloggarna med det intressantaste innehållet. På nätet förstås. 

Det svåra med enkla idéer, eller alla idéer, är att förverkliga dem. Och på ett sätt som är attraktivt. Eloge Magazine har lyckats.

Eloge Magazines viktigaste kärnidé är att med webbtidningsformatet som uttrycksform skapa och sprida en positiv ton.

Redaktionens egna ord lyder: 

"Vi på Eloge Magazine vill uppmärksamma och lyfta fram alla ambitiösa tjejer som lägger ner mycket tid på att skapa fina och genomtänkta blogginlägg." 

Reportagen och intervjuerna ska ha fokus på positiva saker. Framför allt ska de kretsa kring beröm. Det skulle man kunna gissa redan av tidskriftsnamnet "Eloge", som betyder "beröm". 

Eloge Magazine ger beröm dels kring vilka bloggar som redaktionen gillar mest. Dels beröm som de intervjuade (bloggerskorna) vill ge andra. Det finns också en tydlig nisch. Demografier som exempelvis inte har tagits med eller har placerats långt ut i periferin är bland annat killar. 

Med andra ord: Eloge Magazine skulle kunna beskrivas som en redaktionell hyllningsportal med fokus på svenska tjejers bloggar.  

Bildspråket gör att man skulle kunna kalla Eloge Magazine ett "Veckorevyn" för bloggvärlden - fast sundare, positivare och snyggare. I synnerhet den positiva andan ligger väldigt rätt i tiden, vilket exempel de internationella succéerna med musikTV-formatet "The Voice" är bevis på. 

Det skulle inte vara förvånande om Bonnier knackade på dörren och ville diskutera ett uppköp eller samarbete - om detta scenario inte redan har hänt. 

Eloge Magazines "förpackning"... Dess utsökta och smakfulla urval av bilder samt välskrivna texter gör denna digitala webbtidning till en attraktiv "produkt".

................................

Direktlänk: http://issuu.com/elogemagazine/docs/eloge-magazine-nr1-2012

Officiell Webbplats: http://elogemagazine.se

[creativedoers-blog]

Härliga Husbyfestivalen 2012 (Lördag 25 augusti).

[creativedoers-blog]

"Men varför bär du inte en kostym, bror?"

Denna retoriska fråga kom som en spontan validering på framgång.

Grabben som ställde den var lite förvånad över min blygsamhet. Har man framgång så visar man den. Eftersom man inte kan bära omkring på till exempel en fastighet så måste man visa det med något annat. Själv bar han en exklusiv klocka, dyra jeans och en märkesjacka.

Han gav uttryck för en väldigt vanlig åsikt. Såväl fattiga som rika, unga som gamla, tjejer som killar, tycker samma sak i denna fråga. Grabben kände kanske inte till toppsäljaren Tom Hopkins, som säljer privata jetplan åt dollarmiljonärer att flyga omkring i, men om Hopkins hade stått med i vårt sällskap och pratat så hade han nickat och hållt med grabben. Förutom att sälja lyxprylar lever Tom Hopkins också på att ge råd till andra om hur de ska göra lyckade affärer och bli miljonärer. Jag fick samma slags råd av tonårsgrabben som från Hopkins, fast utan att behöva betala ett högt arvode för det.

Poängen är att hur man klär sig är viktigt för hur andra ser en. Märkvärdiga kunskaper och kontakter, till exempel, är osynliga men man kan ändå få folk att förstå att man har dem genom att bära kostym.

Fastighetsmiljardärer som Donald Trump tycker att affärsmän ska bära kostym. Då blir han mer intresserad av att göra affärer. Fina kostymer signalerar också seriositet och att man tillhör ett "stort företag". 

Som sagt: många tycker så här. Jag har till och med hört det från yngre skolbarn.

Man kan förstå varför kostymen har blivit affärsvärldens uniform.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de bästa affärsidéerna inte har kommit från att bära kostym. De som "uppfann" iPhone, datorer eller Facebook hade inte kostym på sig när de fick sina idéer. Många var tonåringar och gick klädda som tonåringar när de utvecklade sina projekt. 

Men kanske borde jag lyssna på grabbens impuls ändå. Det är inte särskilt bekvämt att gå i kostym, men kanske jag ska börja bära mina oftare? 

[creativedoers-blog]

Södertälje. Kringelfestivalen (bilder från fredag 24/8). http://www.sodertalje.se/Se--gora/Kringelfestivalen/

[creativedoers-blog]

Många festivaler denna helg i Stockholm. Till exempel Popaganda i Skanstull.

http://www.popaganda.se

[creativedoers-blog]

Idrott är träning för topprestationer i affärslivet.

Har man bra rutiner så tränar det kroppen och hjärnan. Inte bara för sport och idrott utan också för övriga livet. Särskilt om man är van att tävla. 

Man lär sig en massa viktiga saker. Man tänker inte på att de är viktiga saker för man lär sig på ett sätt som är roligare än i skolan. När man sedan vill lyckas med någonting som verkar svårt så kan man tänka på exakt samma sätt som när man tränade för att vinna ett pris.

Rutinerna (alltså vanan som man lärde sig att göra vissa saker på för att vinna) hjälper en att förvandla drömmar till något som man kan ta på.

[creativedoers-blog]

Hon är bättre än hon tycker själv.

Det tar inte många sekunder att se att hon är duktig. Hon kan "ta" folk.

Med "ta folk" menas att hon vet hur hon ska prata med människor på ett bra sätt.

Hon är trevlig, får främlingar att le. Hon är van att träffa många olika slags människor. Hon tar sig tid att lyssna utan att stressa de som hon pratar med. Det märks att hon tycker om folk. 

Hon har jobbat i affär, så hon kan det här med att räkna pengar, inventera produkter, hantera kassan, skylta i fönstret. Ändå ser hon inte sig själv som någon som skulle kunna driva en egen affär. 

Det är för att hon tror att hon måste göra allting själv. Vad hon inte vet, är att ingen får igång till exempel en butik helt själv. Alla som lyckas, gör det för att de får hjälp. Framför allt för att de är villiga att fråga om hjälp med det som de inte är bra på själva. Det gör att de kan koncentrera sig på det som de kan. 

Och det som hon kan, det kan hon mycket bra. Hon är mycket bättre än hon tror om sig själv. 

[creativedoers-blog]

Tänk om man hade upptäckt Beyoncé!

Att vara först är något "alla" vill vara. 

Först vald till ett lag t.ex... Eller att hitta en skatt först. 

Talanger är dolda skatter, som många egentligen inte vill vara först att hitta. Tänk på de som sa nej till Beyoncé när hon var okänd. Tänk hur mycket pengar de hade tjänat. De hade skrattat hela vägen till banken. Men de kunde inte se Beyoncés värde fast hon försökte visa det för dem. 

Tänk om någon hade stannat och pratat med Tom Cruise när han jobbade som okänd servitör på restaurang? Eller med någon av alla andra blivande mångmiljonärer som folk går förbi varje dag?

Efter att talanger blivit jättekända så behöver de inte ens visa sina förmågor för att folk ska vilja bli "vän" med dem. Nu trängs folk bara för att se Zlatan på stan. Utom de som trodde på honom först. De kan ringa honom nästan när som helst och fråga: "Hur är läget?" Eller få de bästa biljetterna till en VM-match. 

Tänk Steve Jobs som skapade iPhone, iTunes och iPad.

Arthur Rock var mannen som upptäckte Steve Jobs när de flesta andra bara såg en långhårig "hippie" framför sig. Rock har en bra känsla för sådant och identifierade många andra okända begåvningar också, som hade idéer som har vuxit till världskända företag. 

Många undrar varför jag går omkring med ett leende på läpparna hela dagarna. Det är för att mitt jobb också är att hitta okända talanger. Jag har chansen att komma med i samma slags "klubb" som Arthur Rock. Är jag duktig och gör mitt jobb rätt, så kan det bli början på en "resa" som hjälper fram någon att skapa något som iPhone, Facebook eller Disney.

Om jag letar där alla andra liksom är blinda och bara går förbi utan att se vilka stjärnor de har framför ögonen, då blir mina chanser större att vara först med att hitta dessa "pärlor". 

Vilken skattjakt! Och jag får t o m betalt för det..

Kan man ha ett mer spännande jobb! 

[creativedoers-blog]

Många Års Slit Bakom Kulisserna

Jag råkade på en vän idag i Stockholm, som har bott i Hollywood ett tag.

Han berättade om den tuffa konkurrensen och svårigheten att få tiden att gå ihop med ekonomin och drömmarna.

Antingen jobbade han så mycket att han aldrig fick tid över för sina stora intressen, eller så hade han tid att hålla på med film men då fick han ont om pengar istället.

Vi jämförde varandras och våra vänners erfarenheter och blev påminda om att så är det när man brinner för något som man ännu inte tjänar enorma pengar på.

Musiker och filmmakare har samma problem som alla andra som försöker starta ett företag; det är ofta många års av otacksamt slit innan man får eventuella bekräftelser och belöningar för det som man har gjort.

Ingen ville till exempel köpa Walt Disneys idéer i början. Hade Disney givit upp hade ingen fått se Kalle Anka, Musse Pigg, och de andra karaktärerna.

Det gäller att påminna sig själv om varför man kämpar. 

-----

(Foto: En hårt jobbande bartender i filmen Cocktail)

[creativedoers-blog]

[creativedoers-blog]

Steven Van Zandt ("Little Steven") är aktuell med TV-komedin Lilyhammer som verkar superskön!

[creativedoers-blog]

Jag är en sån som har många idéer, och jag genomför dem.

Tina K. / Kista