Uppehåller mig vid tankar om hur jag blev som jag blev.
Jag var kanske sju-åtta år. Jag och mamma besökte en av hennes vänner ute på landet utanför stan. De bodde i stort hus, hade många hundar, mycket skrot på tomten. Jag var aldrig sugen på att fika där för glasen var så flottiga, som att de inte var diskade, alternativt diskade i vattenbad tillsammans med andra fettiga saker helt utan diskmedel och med svamp som är gammal och överanvänd smörjs all fett runt, från gafflar, tallrikar, glas, till kastrullerna. Får än idag en min i ansiktet av obehag av detta, att jag va tvungen att dricka saft från ett flottigt glas.
I alla fall, det är inte det viktiga. Det som hände under ett besök var att jag var så uttråkad så jag tog en fluga, hur jag fick fatt i den vet jag inte. Men jag hade den. Jag ryckte av den båda vingarna. Jag har aldrig berättat om detta för någon. Detta gjordes inför mamma och hennes väninna, mamma sa ingenting. Bara rökte på sin cigg och tittade på mig. När jag släppte vingarna föll de ner i glaset. “Så går det, skyll dig själv” sa mamma när jag inte kunde dricka längre för där låg ju vingar.
Vad hände med flugan? Jag minns inte.. Jag tror jag mosade den. Hoppas så att jag mosade den. Detta känns så fruktansvärt gjort. Hur kunde jag dra av en fluga dess vingar?
Är så otroligt glad att det känns fruktansvärt, och att jag aldrig gjorde det igen. Att jag aldrig gjorde illa andra djur och väldigt väldigt sällan andra människor. Det är detta som mina tankar går runt i loop om. Hur blev jag så? Inser att det förmodligen är en minoritet som skadar andra utan att få ånger av det. Men jag är också en minoritet, har valt att inte äta andra, är strikt vegan sedan sju år och har inte ätit döda djur på femton år. Tror att en annan värld är möjlig, en utan hierarkier och någons makt över en annan. Hur blev jag så?
