ULTRA-ANIMERAD
KAP 1 | SVAGT BLÅTT SKEN SKIFTAR TILL SVAGARE GRÖNT, ÖVER TAKBJÄLKARNA
Han heter Niko han som sitter framför datorn i t-shirt och kalsonger. Han har ett stort glas med Red Bull (som alltid ger honom en känsla av bubblande oro/spänning i magen) bredvid sig, och en påse med Hot Rods. Han lever hemma, på bidrag, på sin skärm ser han världens alla hörn så som alefen [se J.L.Borges], han ser gatulampor fällas likt unga träd av berusade ryska bilister, koreanska tjejer med hårstrån i regnbågens färger sparka bakut med fingrarna som V och deras vita tänder, också ser han eller hör han Bob Ross med sin röst som små pustar av ljus rök och med penslarna som stryker färg och lätt skrapande ljud på duken, feta Colombianer som vrålskrattar åt hundformade moln, han ser de koreanska tjejerna men nu på rygg med en liten/stor man ovanpå och han måste se till att deras gnyende inte ekar ner till mamma och pappa men de studsar upp, ner, in, ut, alla håll och alla hål. Han älskar )älskar) pornografi. Han pratar om pornografi, porren (skådespelerskorna, deras mått, deras “specifikationer”, filmerna de medverkat i, var de bor, följer deras twitterkonton) med andra sö po (söta pojkar), de pratar om att hitta en stor/liten stark/undergiven pojke att knu i ru, bara tanken på det får det att svida i hjärtat på honom, att han får vara en klänning )en kort) som smiter runt ljuvliga former och kurvor och runt en st fe ku med sin tunga, sina ögon med enorma och skälvande pupiller det är så mycket han vill vara, Niko, men nu sitter han här och tittar på Eugenie Bouchard när hon spelar tennis, hennes grimaser är det bästa han vet )och hennes—). Och så är hon så stark, snabb. Hälsosam. Hälsosam. Han är förälskad i henne.
Han har många förälskelser: Nicole Watterson från The Amazing World Of Gumball (han vill ha henne som mamma (mamma, inte mamma)), Frankie från Foster’s Home For Imaginary Friends, Killua Zoldyck från Hunter x Hunter, Takeo Gouda och Rinko Yamato från Ore Monogatari (de är så söta!) och Hachiman Hikigaya från Yahari Ore no Seishun Love Comedy wa Machigatteiru. Han har fler men det är dessa han tänker på mest. Han letar upp bilder på dem och sparar dem i portföljer, i alla positioner, han har laddat ner hundratals sidor av text där dessa karaktärer agerar i olika scenarion, allt för att egga på sin egna sega hunger. På dagarna spelar han spel med röster, “människor” han lärt känna över nätet och på nätterna letar han upp flera bilder, flera filmer, mera text, alla med en glödande rosa och mörkröd kärna som sedan efter timmar av beröring och frånvaro av beröring exploderar.
Och så städar han )sig själv) huset. “Letar jobb”. Står vid mammans (ögon) låda med underkläder oroande (trosor) länge och går därifrån utan något i händerna. Han stöter på ord som kommer från det latinska språket och som används för en massa olika situationer som han råkar befinna sig i men han tänker inte så värst mycket på det. Han har bytt nudelmärke. Klippte håret för två dagar sedan. Dagarna växer sig längre och tankarna blir också längre fast kedjorna av ord är grumliga, halvt dolda i vattnet, rostiga. Rostig.
Ingen av de andra sö po hittar någon. Ibland säger någon att ikväll ska han till (en plats som finns nära dem alla trots att de bor i olika länder) och göra det. Han ska ta kontakt, han ska få kontakt, han rakar rö och sätter på parfym och tar med sig skydd utifall att det blir kontakt i ja ni förstår säkert vad som menas. Följande kväll är han tillbaka. Han fegade ur. Ingen, inte Niko heller, klandrar honom. I världens kanter ser Niko en japan hoppa framför ett tåg, en låda i Sverige som väller över av veckogamla valpar, han ser tibetanska munkar längs med klostrets murar, försjunkna i sig själva, en världsberömd skådis får nervsammanbrott och klär av sig naken på times square i New York. Engelsmän i namnlösa parader, argentinska människor som dansar till eld och hårda snurrande rytmer. Evigheten och lite till. Han tar fram sin fleshlight.
KAP 2 | EN (FETI) VANLIG (SCHI) TJEJS (STENS) DAG
Jag vaknar med mitt långa rödbruna hår som en slöja över mitt ansikte, jag sveper det åt sidan och luften från det öppna fönstret svalkar mitt lena ansikte. Jag rullar runt i sängen, mjukt tyg glider över mjuk och fyllig hud. Jag reser mig långsamt, låter mina röda naglar rafsa runt i håret, gäspar. Gnuggar ögonen, ler mot solen, blinkar med mina långa svarta ögonfransar. Tar på mig mina kläder, mina trosor spänner hett runt höfterna och lägger sig ömt över mitt hårlösa skrev. Tyget smiter om rumpan. Jag använder inte behå, mina bröst är fylliga, runda, och duger som de är. Kylan i rummet får mina vårtor att blotta sig under den vita t-skjortan med hjärtlogo som inte täcker min mjuka, släta, bleka mage. Jag sträcker mig mot nattduksbordet efter mina glasögon (man kan se lite av bröstens undersida). Dricker av vattenglaset, små klunkar som klumpar glider nerför min blottade strupe, mina stora läppar plutar runt glasets kant. Jag har timglasfigur. Drar på mig mina shorts. Svansar ut ur rummet och nerför trappan.
Där nere sitter min syster och hon har medellångt blått svallande hår som täcker hennes söta ansikte, hon sitter i sin knäppta gula skjorta, hon är pryd av sig. Enorm röv som nästan väller över stolen, mums. Jag knäpper på radion och det är hennes favoritlåt (någon slags R’n’B, manlig röst som sjunger med takten) som spelas, mycket bas, hon försöker hindra sig själv men hennes kropp rör sig av sig själv och så står hon alltså i mitten av köket, dansar, skakar på sina rakade ben, hennes hår flyger, glänser i solljuset överallt. Jag sätter mig vid bordet och tittar på medan jag väntar på att brödet ska rosta, hennes smink värms upp och lyfts bort av svetten som bildas när hon dansar vilt men ändå snyggt, det rinner i strimmor och när hon sätter sig vid bordet igen har det runnit som en krigsmålning över henne, hon andas tungt och hennes byst höjer sig, sänker sig, höjer sig igen, ser ut att sprängas genom skjortan och hon tittar på mig med värsta blicken någonsin, hon slickar sig om sina svettiga läppar utan att bryta ögonkontakten. Hon samlar ihop sig och håret som hon sätter upp som knocka. Brödet hoppar upp ur rostaren, jag brer på ordentligt med smör (jag kan äta hur mycket jag vill utan att jag går upp i vikt, såvida du inte vill att jag gör det) och tar en tugga, krsssch, några smulor fastnar på min överläpp, min syster lutar sig fram och plockar dem med sitt välmanikerade pekfinger. Suger på sitt finger. Några smulor har också fallit ner i min urringning, så jag plockar upp dem genom att svepa med handen, långsamma, försiktiga svep, jag kan känna hur bröstvårtorna står ut igen av beröringen. Jag är väldigt känslig. Jag äter resten av brödet och dricker av apelsinjuicen för att få i mig c-vitamin, högljudda klunkar, jag är alldeles svettig jag också, lite juice rinner från glaset ur munnen på mig nerför min välskapta haka nerför halsen och rakt ner mellan brösten. Det passar bra för jag var ändå på väg att bada. Min syster kramar om mig innan hon ska iväg på jobbet, jag känner hur hon trycks över mig som två kuddar genom kläder som nätt och jämnt lyckas hålla den mulliga vävnaden inlåst.
Medan jag tappar upp badet tar jag av mig mina kläder igen, mina trosor som jag köpte via nätet på Victoria’s Secret för 9,77 € glider ner och jag slänger dom i smutskorgen tillsammans med de andra trosorna och sockorna som doftar av parfym och flicka. Baksidan av mina lår värker, säkert på grund av träningen från igår, jag brukar köra trettio rep i fyra omgångar med sex kilos tynger på varje sida, för att hålla muskulaturen i skick, så jag masserar låren med mina små (men inte för små) händer, jag glider över låren ner till baksidan av knäna, haha, det kittlar. Och så upp till rumpan igen, jag låter handen glida över den runda formen, jag sluter mina ögon, biter mig i underläppen. Det är skönt. Och handen fortsätter glida runt, nästan ner “dit”, men jag lurar mig själv genom att röra fingrarna över den nedre delen av magen istället, som putar ut på grund av min diet som får kortisolutsöndringen i min kropp att öka vilket leder till extra underhudsfett. Vidare upp till mina stora bröst, med fingrarna över vårtgårdarna, jag stimulerar bröstvårtorna så de styvnar och så att min kropp utsöndrar oxytocin samt prolaktion. Jag sjunker försiktigt ner i badkaret, vänjer mig gradvis vid temperaturen, jag sänker mina former i vattnet och brösten flyter på grund av fettvävnaden, huden knottrar sig. Jag väljer en tvål med doft av gran och tvålar in mina axlar, jag drar med tvålen över halsen och ner mot magen under vattnet, jag drar i vida cirklar och ovanför mons pubis så att blodets aktivitet ökar. Jag låter mitt hår suga i sig vätan och jag känner på mitt ansikte, min knappnäsa, mina rosiga kinder, min panna, jag öppnar munnen och tar tag i tungan med tummen och mitten av mitt krökta pekfinger, jag drar ut min tunga. Vickar på den, slickar pekfingrets vrår med tungspetsen, jag är en liten hund. Jag kysser min vänstra hand. Drar med fingrarna genom det uppblötta håret. Fortsätter massera mitt skinn, mitt fett och mina muskler, skrapar, för att få bort döda hudceller och ta fram de nya som ligger under. Jag använder en tvättsvamp för att skrubba mina nätta fötter, de flesta svampdjur är hermafroditer och det är skelettet av arten Spongia som jag nu för mellan benen, som jag tvättar insidan av låren med. Stänger ögonen igen, suckar av lättnad, mitt hår faller i slingor över ansiktet, jag rodnar, jag sträcker på benen över vattenytan. Jag känner mig så upphettad. Jag stiger upp ur badet vars temperatur nu har sjunkit till 37 grader och jag använder en rosa handduk, den brukade färga av sig men nu har den tvättats så många gånger att den inte längre gör det, såvida man inte gnuggar riktigt hårt.
Naken går jag in i mitt rum, jag är torr och rumstempererad, på min skrivbord finns en spegel med dimensionerna 40 x 40 centimeter, jag speglar mig i den, jag tittar på kurvorna som skidar ner i nya, kurvor och mina tjocka lår dallrar när jag smäller till dem jag hoppas att jag inte får ett blåmärke av det där, mina blodkärl är väldigt svaga har jag märkt från tidigare och jag lägger mig i sängen, jag höjer mitt kön mot spegeln, plockar fram min AAA-drivna vibrator, först på lägsta styrkan, runt, runt vulvan, och jag smeker mitt bröst, bröstvårtan pekar mot affischen av Gustav Klimts Kyssen med mannen böjd över kvinnan som liknar mig fast jag har större bröst hans kanter hennes cirklar cirklar runt klitoris på blygdläpparna, mitt huvud kastar jag bakåt när jag vrider mig i njutning på sängen som jag köpte på IKEA för 150 € tillsammans med de åtta euro jag betalade för lunchen där, så jag slänger runt mig på den vita sängen 160 x 200 cm och fingrar mig själv i munnen som jag borstade med mintsmakande fluorstärkt tandkräm, jag har sex hål som fyllts med porslin och mina andra hål fingrar jag petar runt med Les Petites Blue längd 6 cm omkrets 1.8 cm kostade jag kör ner fingrarna djupare i halsen, suger på dem på ett sexigt sätt, precis som Elsa Jean suger i Elsa Jean Horny And Wet mina ögon rullar runt runt runt, jag andas snabbare, jag biter sexig mig i läppen min timglasfigur, min affisch med Kraftwerk som jag köpte på nätet för 9,77 € knådar mina bröst stönar ja tänker på att risken för att dö i bröstcancer minskar med 50% om man går på en mammografi med jämna mellanrum och att det är länge sedan jag gått på en men så skjuter vågor av värme, njutning genom mig med kraften hos en Schofield modell nr. 3 och i när jag kommer tar jag tag om lakanen, händernas flexion och pronation min bäckenbotten min musculus pubococcygeus som krampar när jag när jag min sexiga kurviga kropp min kaktus vid fönstret mina två millimeters hårstrån på benen min byst min syster ovanpå pussar mig Macbook Pro på skrivbordet jag är här och jag är sexig jag—
KAP 3 | UTAN VÄRDE
Han känner sig, han känner att han inte har ett värde som liksom kan, ses, eller mätas. Han känner sig värdelös, han gör faktiskt det, och och det är inte bara det faktum att han inte så att säga har någonting att kom-bidra med, fö-för det har han liksom inte heller. Det mest värdefulla han äger är datorn och kyskhetsburen som han stal pengar ur föräldrarnas plånböcker för att kunna betala. En tub av hårdplast runt penisen som förhindrar erektion. Inte en enda människa har någonsin sett honom, ingen har rört vid honom. När han mjölkar prostatan med sin plugg och förvrider sig på golvet och dreglar av behaglighet och lust slipper han tänka på det. Men på nätterna drömmer, sjunger varenda muskel om en annan, varmare säng, med en annan, varmare kropp att omfamnas av. Han vill sväljas av det röda, hans huvud förstår inte men det gör den knutna magen, han är på gränsen till tårar för att han är så ensam, och han skriker ut i nätets strömmar av kod att han bara vill ha någon att älska, någon som kunde ta hand om honom, som kunde vårda denna kåta lilla fågel, läka vingarna, läka penisen, läka självförtroendet. En mamma, en pappa. Någonting sött. Något nytt, något annat än ansatsen till säd som rinner genom burens hål över skrevet, som marinerar honom i lukten av ensam- och hopplöshet. Det är ingen som svarar, inga svar som tröstar honom. Bara likadana klagorop. Han har inga talanger, han kanske är deprimerad, han är överviktig på fel ställen, han vågar inte gå ut och låta sin kropp skändas av större andra ansiktslösa, han vågar bara fantisera om det. Han vill inte dö, men han vill dö, han förstår inte och det gör inte de sista vänner han har kvar heller. De säger åt honom att rycka upp sig, att han är fast i sina tidsfördriv, och de förstår inte för han vet inte hur man skriver att det är tiden som är det farliga, att de inte plågas av minuter som han, att de har fått meningsfyllda liv till skänks och att de borde vara tacksamma men de säger att det är en dag i morgon också och så lägger de på den metaforiska luren, de loggar ut, till skillnad från honom kan de stänga av, de kan sova djupa drömmar och vakna utvilade. De har inte sett hur han ser ut. Kroppen som försöker övertyga sig om att den inte bara kan överleva utan faktiskt frodas på skräpmat och låtsasljus från skrivbordslampan och datorskärmen.
Han kan nästan få upp en knytnäve i sitt anus, han har tränat ihärdigt och funderar allvarligt på att fixa en kamera för att spela in små snuttar av penetration att sedan dela med sig av till de andra törstande andra tänker han, ska få se någonting, och i dessa fantasier som han misstänker kommer förbli fantasier även de, är det inte helt och hållet hans egen kropp som tänjs utan en duk, ett erotiskt medium, och magen som putar ut p.g.a. dildon som forcerats in i tarmsystemet är någonting vackert, han tänker inte på den på det sättet men det är en kokong, och kanske tänker han att magen en dag spricker för att lösgöra en riktig kropp, en kropp att vara stolt över. Som han kan flyga med, flyga långt bort långt in i solen. Samtidigt ber han till “gud” varenda gång har går på toaletten, så att inte ringmusklerna (för det finns två i anuset) faller ut tillsammans med resten av hans inälvor. Han är rädd för smärtan, han är rädd för förödmjukelsen. Tanken på att ertappas avsvimmad täckt i kroppsvätskor är fortfarande skräckinjagande. Han tänkte sniffa lim och bedövad av ruset slita upp armarna med en kniv, men limmet gjorde honom seg och okoordinerad, så snitten över armarna blev ytliga, slarviga och sorgligt olivsfarliga. Han vaknade med ett dunkande huvud och ett badkar som smetats ner med vad som nu såg ut som tunn ketchup. Om det börjar svida eller sticka när han knullar sig med leksakerna slutar han direkt, tar sig över klimaxgränsen, städar upp, och fortsätter med de otaliga program han har på datorn. Om han ska lyckas dö, och det ska han, hela tiden numera, måste döden komma utifrån.
Det hinner gå flera månader sedan knivförsöket innan de mordiska tankarna når honom upp till öronen och idén, att hänga sig själv m.hj.a. bälte, uppenbarar sig. Han knyter bältet till bjälken över sängen och sig själv till bältet. Lämnar ingen lapp eftersom det inte finns något att säga (hans föräldrar använder inte längre hans namn). Naken står han på sin säng och runkar, han sluter ögonen och runkar till hela världen, och lite till morph från Treasure Planet. Han känner blodet dras ihop och hoppar från sängen.
KAP 4 | OH, & AH! & PROSIT
Aaah, aah & ah & ha när du & du när du river upp mig och låter innanmätet rinna— ut mmh hm så du vet hur jag känner när, & du tvingar in ditt & jag faller ut på hela golvet,— försöker lägga in i organen medan du tar mig bakifrån din stygga hahaha din stygga satan! Fram/tillbaka/hela natten älskade hur du alltid lyckas överraska, med dina händer och mina tänder som bryter dina fingrar och som drar med dem över mig/fram/och tillbaka (ah) och fram igen…
Upp men också ner jag tänker på en bild med vit och svart kanin, (du) dömande ögon och (jag) slickande längtan, jag är varma tassar och du är kall päls & vi är aldrig grå tillsammans. Du bygger mig så att jag har ett blixtlås över magen, du kan dra upp det närsomhelst och utforska det bultande varma och ahm så skönt ja (uhhn) det bästa du är det bästa som hänt mig. Dra upp mig och förstör mig. Döda mig igen som du alltid ahaaha med dina fingrar alltid läkta alltid skarpa. Var snäll med mina hinnor älska(de/re/t), kläm ihop mig för jag är din gummidocka vi är tuggummikärlek ihop/ut/och gud nu—
Du säger ingenting och du vet att du(jag) älskar det. Några sekunder din varma andedräkt över mina axlar innan du biter och tuggar på mitt tofukött tuggar/hårdare. Ser du mina ögon och mina hjärtformade pupiller? Och du ser ju/ja mitt hjärta som bultar sin kontur under mitt bröst som du suger på älska(r)de(t) ivriga törstiga och/och tvingar in ännu mer av dig hahaaj haha. Du som X och jag som A och hon är O mitt A i ditt X & O runt vår hud gud så bra så bäst så gud så A & & så O, visst? Visst visst visst bästade älskat. & rosa & blå & palett & aptit som jag har (för dig (för henne (och mig))) mitt AJ mitt JA mina naglar tuggar vi sönder tillsammans, skinnet alltså skinnet som vi täljer sliter tömmer av från kroppen lägger på marken och knXllar i.
JAG: Raraste käraste sötaste ben jag böjer isär & åt sidan tänder (på) i ditt inre greppar !tag! i lemmen suger pumpar— flåsar glädje stönar andakt. SENSU,ELL [-ell’] adj. -t -a som hänför sig till sinnliga behov el. upplevelser; vällustig m.m. IN|ÄLV,OR s. pl. KROSSA v. -de 1 slå sönder m.m. 2 (vard.) korsa, fara över; k. Atlanten POLY,KROM [-å’m] adj. -t -a mångfärgad POLY,MORF [-år’f] adj. -t -a mångformig, månggestaltad POLY,SEM [-e’m] adj. -t -a som har flera betydelser fast du förstår mig så klart alltid hela tiden oaldrig.
DU: SAOXex med dig, gungande & knarranDU ÄGER MIG SÅ GÖR VAD DU VILL. Dina koppel och min hals och min flämtande tunga. Piska/rygg/piska/röv/piska/mage&bröst hör du hör en ton av glädje i luftens ilande, applåderna som sprutar ut från kroppens jack.
JAG: Är bara blommor men så solsken som jag sprutar/lyser rinner ut ur munnen efter flera timmars bollgag.
Prosit på grekiska är jitses och jisses vad vi håller på här i oss ballonger ballonger & putar ut & spricker nästan men: fortsätter. Mitt namn är (A) & ditt är (O) och tillsammans är vi slutet vaggande, små rörelser & ömheter innan tornet Fallos faller över oss och himlen blir blåsvart sedan rödsvart plötsligt gul och nu så vit att jag blir blind i alla nerver döv i mina ögon i min tunga ge mig dina älskade ber dig om kött och levande värme men du bleknar så även jag och tillsammans in i randen genom hålet som sugs ut och (härligt) förintas & i själva sinnenas destruktion vrålar vi l/d/e/ö/v/d/a/en—l/d/i/ö/v/d/e/e/t/n—d/n/ö/u!!
KAP 5 | GULA FYRA
Dåsig, jag med armarna i kors under bröstet som ligger på golvet vaknar han. Vaknar är jag kanske fel ord, då han snarare glidit över från dröm till verklighet. Visionerna i jg regnbågens färger försv-plötsligt borta, som att de alltid aldrig menar jag varit där jg, han försöker minnas foten men ser bara fotavtrycket. Rösterna fast egentligen ord, betydelsen är kvar men ingenting annat. Naken, med hud igen. Han lossar bältet från halsen, knuten kring bjälken måste gått upp. Sperma över golvet, han ligger i den blygsamma pölen. Huvudet värker, fötterna är kalla, hela kroppen är ganska kall. Förutom hjärtat, som fortfarande skiner, kramar om sig. Vad var det där, tänker han om de väsen och tillstånd han mött. Över jag människan, eller djupt inne i henne jagjag ligger alltså en värld där våldsam födsel sprutar vild extas. Tänker han inte. Fast det är så svårt att ta sig in i hans huvud, till och med för honom. En ny tomhet infinner sig nu, foten är stukad, märker han. Känslorna är inslagna i plast och han kan bara se deras färger, han känner dem inte. Niko, med fri blick, ser sitt liv och vad det är. På randen som återstår av den där platsen. Vet du vad det är han tänker på? Vad det är han tänker att han tänker att han tänker på? Vet du det? Vet han? Är det för jag många frågor? Hjärnan skvalpar runt inuti sin kista, skvätter ryggmärgsvätska som en båt och nosen på båten som stöter mot kajen, små plaskanden. Det kanske rinner vätska ur det högra örat, men knappast. Hinnan mellan honom och en av de värsta insikter som finns är tunn. När han om han ropar ord ut ur sin strupe skulle skriket eller skriet eka ut från, det vridna husets fönster liksom snett lutade ner mot den gamla trottoaren utanför en lockelse ett förförande — om han skriker kommer ljudet färdas genom luften genom anti-luft och, studsa tillbaka. Himlen är tapeten, stjärnorna är glödlampor i miniatyr och om han går till den högsta toppen i staden då kan han, på riktigt, fast man vet inte, röra den. Röra jg himlen. Skriket studsar tillbaka. Han hör det, den gör det. Det kallas akustik. Stackars Nikos tankar greppar ängsligt efter strålarna av nya-döden men den inbrända bilden har redan täckts av en ny, vaken hud, det går inte kan inte minnas och han springer in i väggen inte metaforiskt utan springer med raseri/skräck/sorg/leda in i väggen, huvudet före. Utan poäng, förstås, och, det vet han. Nu vet han också att han, även i drömmarna och även i synerna, är fast här. Här. I samma jg dimension som alla andra, i ett klantigt snickrat universum. Spikarna (nu försöker han strypa sig med egna händer, benen sprattlar) hänger löst från väggen vars blåa svarta färg flagnar bältet, tänker Niko, ska hjälpa honom, men paniken blommar ut och han faller till golvet och ligger där som en skadeskjuten hjor— fast vilket djur som helst, han ligger där och andas tungt, ögonen uppspärrade, munnen som inte har råd att vara stängd, hjärtats trumvirvel, färgerna blått-gult-rött-orange-svart-grön-lila-gul-grön-röd-gul blinkar sköljer blöljer för hans ögon, darrande, det-måste-upprepas flåsande. Det är nu jag inte dör, tänker han. Nu inte-dör jag. Gud skulle inte tillåta det här, skriker Nikos lilla jg kristna. Det finns en gräns där grymhet jag blir en kniv som skär i tillvaron och när han ligger där, på golvet men som sagt är det det faktum att han ligger jagjagjag som spelar roll, skärs det i alla hans tillvaror. Världen är så HÄR nära, och den är täckt av plastfolie som andas in och täcker munnen ingen luft och därför inget skrik att studsa mot världen som är några millimeter från huden. Han är vid liv han är vid liv och medvetandets ord studsar runt men inget fastnar, jag drar sig jag undan, flodens ebb och månen skinande pupill och sperman glittrar luktar så att jg allting är sperma så säd är kletigt protein, hans armar jag fastnar i vitgrå träsk hans jgjg armar faller sönder-grodyngel som simmar i väg och ebb igen någon sekund av lugn låt det ta slut tänker vi alla, tänker verkligen jag Niko. Är han vaken eller drömmer han och kan han fly det här?
Han kommer till rummet från kvällsmål med föräldrarna, lite kakao på mustaschen, gurksmak mellan tänderna, ett sädeskorn som fastnat mellan tandköttet och överläppens insida, rotar efter det med tungan. När han ligger i sin säng. Gör han allt för att inte. Tänka. Välkomnar sömnen, att slippa vara rädd i någon timme innan han oundvikligen slits igång igen. Bältet har han gömt under sängen, övningen (att knyta sig själv med bältet till bjälken) har han gjort så många gånger att det går även i sömnen. Hoppas han. När han drömmer om-man-nu-kan-kalla-det-drömma ligger kroppar på varandra, lappar läggs i hål och vattenkannor av plast vattnar platsen som fläsket, vävnaden höjer böljer pustar ut på, vi är inte horor, vi tycker bara om att knulla tungor ner i munnar-munnar ner i munnar tungar muskler spänner hårt om tungor vi är inte horor. Det blixtrar rött och grönt och discobollen snurrar glittrar fläckar vita fläckar blir en storm av snö sedd med ögon som sitter i bussen sitter en pojke-kanske-sju och på hans t-shirt en blond med stora tuttar vad vet du om samlag tänker jag vad fan vet du om samlag lilla pojke lilla flicka string och klack och lack på läppar rött och glansigt vad vet du om sex då gamla rynkor varma ångor i ett hus med människor som avsiktligt misslyckas med att dränka sig och sjuder i sin och-och i andras vätska hur de tvättar ryggen hur hans ögon på marken de står där med handen runt ögonen i honom vad vet du om coitus stora stora stora ögon plutar läppen ögats äppel fast så läser man MAN på engelska när två är kära vad vet de om more ferarum nej vad vet det och vad vet du och Niko vad vet han? Han är vid liv så mycket liv att det sprattlar att han pissar ner sig och inte ens HÄR i drömmarna försvinner tankesättet för så HÄR håller HÄR på med sina händer och definitivt fingrarna som bänder upp ögonlocken han ser världens alla hörn igen och han ser mänskorna och klotet och de är vita bruna larver som krälar pulsar faller av och jorden sönderknullas av mask och de stönar psalmer om hur zink ökar mängden säd och till-sammans formar sig ett hål som kränger runt och fylls av vet du vad mask, mask och bara fylls med mera hålet, dock, fortsätter krampa och ingenting föds det är ingenting som föds för att poängen åtminstone så långt larverna förstår är att fylla sig själv utan att ge tillbaka så vad vet du om sex då och vad vet jag om Niko som klämmer om bältet med darrande hand och förhoppning om lysande land har han knutit runt ryggen på huset och han kommer leva känner livet känner blodet dras ihop och hoppar från sängen.